För det första så finns det ingen logik i hur läroverket ställer upp distansundervisningen. Så gott som ingen i skolan är i riskgrupp för denna dumma insjuknad, ändå tar ALLA oerhörda åtgärder för att minska en spridning av som högst en måttlig förkylning. Om vi bortser från den numeriska faktorn och istället tänker att även folk som inte är i riskgrupp kan bära smittan och föra vidare den till dem som är i riskgrupp, far- och morföräldrar hemma till exempel; finns det ingen som helst anledning till att ha distans varannan vecka. Om man ska lyssna på folkhälsomyndigheten (vilket alla förståeligt gör) så säger de att inkubationstiden på Covid-19 är 2 veckor. Därför har jag ingen aning om var en vecka distans, en vecka skola kom ifrån. Några av mina vänner från andra skolor har distans varannan dag, vilket är ännu dummare. Om nu vissa är rädda för viruset och andra inte kan man väl ändå göra distansen frivillig, eller helt skippa den.

Dessutom vill jag tillägga att innesittande och avstånd från vänner och naturen är det mest deprimerande jag kan tänka mig. Själv går jag ut varje dag och promenerar, tränar och träffar vänner. Vissa är däremot livrädda för att göra ovanstående. De sitter inne och stirrar in i skärmar eller väggar och det är under inga omständigheter bra för det mänskliga psyket. Min pappa, som är journalist, intervjuade en präst som träffat en tjej som blev så deprimerad av distansen att hon senare tog sitt eget liv. Jag säger inte att alla som sitter inne länge kommer att göra det, men jag tror bestämt inte att den påtvingade rädslan och fångenskapen gjorde hennes liv, eller över huvud taget någon annans liv, bättre.

Det var det jag ville säga. Nu ska jag gå och lägga mig igen eftersom det enligt mig är lite tidigt att vakna kl 10. God förmiddag!