Jag skrev nyligen mitt gymnasiearbete kring surrogatmödraskap, och blev förvånad över hur många i Sverige som fortfarande menar att altruistiskt surrogatmoderskap är en etiskt godtagbar metod för att skaffa barn. Vad som frustrerar mig allra mest är de som försöker hävda att det är feministiskt att tillåta surrogatmödraskapet.

Åtta medlemmar från Moderatkvinnorna skriver i debattartikeln “Låt kvinnan välja själv - tillåt surrogatmödrar” (Aftonbladet, 2018) att de står upp för kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp. Moderatkvinnorna menar alltså att förbudet mot det altruistiska surrogatmödraskapet borde hävas då de inskränker kvinnors rätt att bestämma över sin egen kropp. Men om beslutet påverkas av yttre påtryckningar, är det då ett fritt val? Trots att det inte skulle finnas någon officiell ekonomisk ersättning för surrogatmodern, finns det ingen som helst garanti att hon ställer upp utav enbart altruism. Ska vi verkligen hävda att det vore ett framsteg för kvinnors rättighet och fria val att få låna ut sin livmoder? Hur fri är kvinnan som blir uppmanad av närstående att vara deras surrogat, och därför går med på det? Moderatkvinnorna skriver även i sin artikel att med metoder som livmoderdonation anses kvinnan kapabel att ta beslut kring sin egen kropp, men inte vid surrogatmödraskap. Enligt mig har de helt missat vad förbudet mot surrogatmödraskap är till för. Det tycks för mig uppenbart att det är till för att förebygga utnyttjandet av kvinnors kroppar och undvika en situation där en kvinna känner sig tvingad att låna ut sin livmoder. Det handlar inte om att kvinnor inte är dugliga att ta beslut kring sina egna kroppar, det handlar om att skydda dem från yttre påtryckningar.

Något jag också frågar mig när debattörer vill införa altruistiskt surrogatmödraskap är om de verkligen vill stötta den typen av arrangemang? Även om de är det altruistiska de förespråkar så skulle det ju sända signaler om att Sverige är ett land som accepterar industrin. Enligt Karin Rågsjö (V) omsätter surrogat industrin 13-15 miljarder per år (Rågsjö, 2018). Vilket är bevis på att surrogatmödraskap långt ifrån enbart handlar om att hjälpa ofrivilligt barnlösa, det finns onekligen en kapitalistisk aspekt. En industri som tjänar så enorma summor pengar på att socialt utsatta kvinnor hyr ut sina kroppar är en industri som Sverige borde ta tydligt avstånd ifrån. Att acceptera delar av den - såväl endast den altruistiska - är inte att ta avstånd, det är acceptans.

Jag lider med de ofrivilligt barnlösa, men det finns andra lösningar som inte sker på kvinnors bekostnad. Det är en omöjlighet att garantera att en surrogatmamma gör det enbart av sin egna vilja, det kommer alltid finnas emotionella aspekter som påverkar beslutet. Bara för att vi skulle sätta vår svenska prägel på det betyder det inte att problematiken försvinner. Sverige borde istället ha kvar förbudet och motverka exploateringen i andra länder, samtidigt som de hjälper de ofrivilligt barnlösa på andra sätt. Försök inte framstå som alla kvinnors frihetskämpe genom att påstå att det är en fråga om “min kropp, mitt val”, det är bara påhitt. Förbudet bör kvarstå, så kan vi ta bort “hjälpa ofrivilligt barnlösa” från den alldeles för långa listan på sammanhang där kvinnor utnyttjas.