I ett samhälle där alla från barn till pensionärer söker sin passion har sjuttonåriga Lilian Helgason redan hittat den - det gjorde hon för länge sedan. Hon vill påverka och skapa förändring. Detta gör hon inte bara i skolans klassrum eller i podcasten hon precis startat, utan även på föreläsningar, konferenser och på Börsen i Göteborg som ordförande för ungdomsfullmäktige. Hennes engagemang skapar skillnad på riktigt och det hon driver berör på djupet.
Vid den här tiden på året ligger löven redan utspridda i olika nyanser av gult och rött, men uppe på Avenyn där Lilian står och väntar finns det inte ett spår av färgerna på den fuktiga marken. Hon har precis kommit från ett annat möte när vi tar oss in i värmen för att köpa varsin fika. Det tar inte lång tid innan man förstår att hon har ett fullspäckat schema där hon balanserar allt mellan skola och ordförandeskap till vänner och fritid. Dock verkar den fulla kalendern inte hindra henne - snarare tvärtom.
- Jag är en person som, just nu i alla fall, har hittat min passion och det är jag väldigt glad för. Demokrati, men framför allt politik är ju det som jag brinner för och det är jättekul att jag faktiskt får jobba med det också, säger Lilian leendes.
Längs Göteborgs gator fylls busskurer just nu med information om det kommande valet för ungdomsfullmäktige, där Lilian för närvarande sitter som ordförande. Varje höst har unga mellan tolv till sjutton år möjligheten att kandidera för att få föra fram sina frågor och åsikter i den unge versionen av kommunfullmäktige. Detta genomförs utan partipolitik och alla ledamöter får fördjupa sig i det som intresserar dem mest, antingen i ett av de fem utskotten eller individuellt på egna villkor. Gemensamt för arbetsgrupperna och ledamöterna är strävan och viljan att påverka och stärka demokratin.
- Ungdomsfullmäktige ska inte bara vara ett forum för de som räcker upp handen i klassrummet, utan för de som sitter längst bak också, säger Lilian.
Ända sedan 2017 har hon varit en av 101 ungdomar som bland annat lyckats få igenom sommarlovskort som gjort det kostnadsfritt för alla elever i Göteborgs stad att åka kollektivt under sommarlovet. Politikerna har en skyldighet att lyssna på ungas åsikter, och ungdomsfullmäktige är ett forum som de ofta vänder sig till innan beslut tas.
- Unga ses som en grupp som är påväg in i samhället men vi utgör en stor del av befolkningen och det är orimligt att vi inte ska tas på allvar, bara för att vi är barn. Vi ska också ha möjligheten att påverka, påpekar hon innan hon berättar om sina egna erfarenheter:
- Det första året jag var med kändes det helt otänkbart att kandidera för att bli ordförande, alla verkade så pålästa och kunniga, förklarar hon. Men med tiden började hon ta mer plats i forumet och utvecklade även ett intresse för ledarskap. Endast ett år senare blev hon vice ordförande och året därpå valdes hon till ordinarie ordförande. Hon förklarar lite skämtsamt hur hon och vice ordförande Edvin Johansson mer kommer som ett paket, snarare än två individer då de länge jobbat tillsammans och roterat rollerna som ordförande och vice ordförande.
- Presidiet jobbar väldigt mycket tillsammans och nära inpå varandra, så efter mitt år som vice ville jag kandidera igen, bland annat för att få jobba med Edvin, säger Lilian innan hon sedan förklarar vad hon gör för ungdomsfullmäktige.
- Min roll som ordförande är främst att föra talan och uppmuntra andra till att uttrycka sina åsikter. Jag tror egentligen att alla ledares roll är att komma så långt bort från rampljuset som möjligt, så att andra får ta plats. Självklart ska man även kunna leda och stå i centrum ibland också, säger hon och tar en klunk av sin chai latte.
Klockan har precis passerat fem och utanför fönstret springer folk över gatan för att hinna med de fulla bussarna som står och väntar vid Götaplatsen. Personerna omkring oss skapar ett trevligt mummel och innan vår konversationen temporärt styrs mot höstlovsplaner lägger hon till:
- Jag sökte ju för att jag gillar att påverka. Det är en otrolig möjlighet att få jobba med så många ungdomar som har så många olika tankar, och dessutom att få se hur saker vi jobbar med skapar förändring på riktigt.
När vi sedan lämnar pratet om höstlovet byts samtalsämnet till förebilder och hon förklarar uttänkt hennes önskvärda egenskaper i en sådan: någon som är trygg i sin roll, kan uppmuntra och lyfta upp andra, samtidigt som den är målmedveten. Hon tillägger sedan snabbt:
- Och att han eller hon är snäll. Att vara snäll är en sån underskattad egenskap!
Vid frågan om vad som gör henne till en förebild kommer svaret inte lika snabbt som vanligt. En kort tystnad lägger sig över vår konversation, något om inte uppstått än då hon har haft omedelbara svar, tankar och reflektioner på allt. Efter ett tag formulerar hon ändå svaret på ett lika säkert och skickligt sätt som alla andra gånger. Hon arbetar mycket med att utveckla sig själv, vilket givetvis är väldigt viktigt - speciellt för en förebild som behöver ha ett öppet sinne. Dessutom tycker hon det är viktigt med inklusivitet och strävar efter att alla ska kunna uttrycka sina åsikter.
- Jag vet att min roll som ordförande onekligen gör mig till en ledare eller förebild, och det tror jag absolut är viktigt för mig att tänka på. Kanske till och med extra mycket i min roll där jag måste vara politiskt obunden och kunna se allas åsikter, även om de kanske inte stämmer överens med mina. Jag vill liksom inte uttrycka åsikter som inte är mina egna, men samtidigt vill jag stötta andra i deras åsikter. Men jag vill framåt och jag tror och hoppas att jag gör det med respekt, säger Lilian och kastar en uppmärksam blick mot familjen som sätter sig bredvid oss.
Höstvinden drar lätt över några bord varje gång dörren öppnas. Utanför lägger sig mörkret i takt med att fler personer strömmar in på det halvfulla caféet för att avsluta sin jobbvecka med en kopp kaffe. Under hela tiden som vi pratat om arbetet som utförs i ungdomsfullmäktige har ett leende varit fastklistrat på Lilians läppar och det är omöjligt att undgå hur engagerad hon är. Men medan hon hela tiden ser till andras bästa och säkerställer att alla får möjligheten att tycka till, driver hon även frågan om psykisk ohälsa.
- Det är något som jag själv lidit mycket av och det känns som ett ämne som inte pratas tillräckligt om när det behövs. För mig började det redan i mellanstadiet och under hela den tiden hörde jag inte ett ord från skolan om psykisk ohälsa, berättar hon med en seriösare ton i rösten.
Tillsammans med kompisen Alva Unsgaard håller hon konferenser och föreläser om ämnet på allt från Göteborgs stadsbiblioteket till Skövdes folkhögskola. Dessutom har de en nystartad podcast, som även den kretsar kring den viktiga frågan.
Utanför det varma caféet lyses gatan upp av den nyuppsatta julbelysningen och det sista Lilian nämner, innan vi tar oss ut i kylan, är planerna inför framtiden.
- Jag vet att jag vill jobba med någon form av projektledning. Att ta någonting framåt och utveckla saker är verkligen en passion jag har, tillsammans med ungt inflytande. Att hitta sin passion är något som folk kämpar med hela livet, så jag är väldigt tacksam över att jag har gjort det. Men vem vet, jag kanske blir sömmerska istället, avslutar hon med glimten i ögat, fastän det är tydligt att hon är menad för att göra skillnad.
