Aya Najib
08 sep

Marcus är 16 år och bor i Forshaga. Forshaga är liten by i Värmlands län och Marcus tycker om sin by.

Han gillar att lyssna på musik, speciellt på Melanie Martinez, Billie Eilish, Ariana Grande och att titta på Disney på sin fritid. Han gillar inte att hålla på med någon sport.

-Jag tror att det är jobbigt, säger Marcus.

Marcus favoritårstid är sommaren.

- Jag älskar att bada, säger Marcus.

Marcus favoritmat är pasta, hans favoritfilm är Titanic och favoritfärg är orange.

Han tycker om att dansa och att sjunga. Hans dröm är att bli sångare.

Marcus vet vad han vill jobba med i framtiden.

- I framtiden vill jag jobba som artist eller låtskrivare, säger Marcus bestämt.

Etiketter:
05 jul

 

GÄSTSKRIBENT JOHANNA SYRÈN

Mobile Stories redaktion lyfter i en serie artiklar initiativ som gör livet bättre för barn och unga. Först ut som gästskribent är Johanna Syrén, grundare av föreningen Tala om tystnad.

Foto: Johanna Syrén

På 1980-talet, när Emma började i årskurs ett, kände skolor i Sverige inte till selektiv mutism.

Emma, som alltid satt tyst i klassrummet, fick höra att hon var blyg men innerst inne kände hon att det nog var något mer.

– Det fanns fler barn i klassen som kallades blyga, men de började ju alltid att prata efter ett tag.

Situationen förvärrades i högstadiet och tystnaden påverkade betygen. Samtidigt växte ångesten och Emma beskriver fysiska symtom som låsningar i halsen, långsamma rörelser och stelhet. Hon känner idag en sorg över att inte blivit tillräckligt sedd i skolan.

– Oftast var jag helt osynlig i klassen, eller så tvingades jag att prata när jag inte kunde. Jag var väldigt självmedveten och tänkte mycket på hur folk skulle uppfatta mig. Jag ville inte verka konstig.

Emma kunde alltid prata avslappnat hemma med familjen, och med nära vänner. Tystnaden i skolan var något skamfyllt som hon dolde för sina föräldrar.

– Jag skämdes väldigt mycket och tänkte att det var mitt fel, så jag berättade inget.

Andra identiteter viktiga

Emma fick ingen professionell hjälp eller behandling, men fann under åren trygghet hos ett par olika lärare som såg henne bortom tystnaden och uppmuntrade hennes intressen. Ibland lästes hennes berättelser upp högt för resten av klassen.

– På det sättet blev jag uppskattad utan att behöva prata själv. Jag tyckte att min röst lät så fruktansvärt och var väldigt kritisk mot mig själv.

Att hitta platser utanför skolan blev viktigt för Emma under tonåren. Hon sökte sig till organisationer för miljö- och rättvisefrågor. Hon hittade vänliga sammanhang med människor som delade hennes intressen och engagemang, där hon utan press kunde testa att prata mer.

– När man har selektiv mutism blir det en sådan stor del av hela ens liv, och därför är det viktigt att man har andra identiteter också.

Under gymnasiet började Emma sakta att ta sig ur rollen som den tysta. Strukturen på högskolan, där hon sedan kom in, passade henne ännu bättre, eftersom hon där själv kunde bestämma vilka hon ville umgås med.

– Då lämnade jag äntligen den tysta identiteten bakom mig. Under en period började jag till och med att prata jättemycket, eftersom jag var orolig över att bli tyst igen!

Arbetar idag som lärare

Emma känner att goda saker har kommit ur de jobbiga åren, trots allt. Hon tror att uppförsbackarna gjort henne tålmodig, optimistisk och stark.

– Tack vare min talångest har jag tränat min förmåga att fokusera, rita och skapa berättelser. Det beror nog på att jag tillbringat så mycket tid med att iaktta sociala sammanhang på håll.

Observationerna har även lärt henne att se när människor använder talet som maktmedel.

– Vissa tar upp all plats, utan att egentligen ha något att säga.

Emma är idag illustratör. Hon undervisar också i visuell kommunikation. I undervisningen talar hon ofta inför större grupper.

– Det har successivt blivit lättare och jag har nu kommit över min talångest helt. Men jag kan ibland bli påmind och tänka ”Här skulle jag ha blivit jättestressad förut”. Jag är så tacksam över att inte längre behöva vara det.

Fakta: Selektiv mutism

• Selektiv mutism (SM) är en ångestdiagnos som drabbar 1 av 100 barn

• Ett barn med SM har ett fullt fungerande språk hemma med familjemedlemmar,

men tystnar oftast helt i andra situationer – till exempel i förskola och skola.

• SM är inte samma sak som blygsel. SM är inte heller social fobi.

• Tystnaden är ofrivillig.

• Misstänkt SM utreds hos en psykolog eller logoped.

• Diagnosen bör behandlas professionellt i ett samarbete mellan familj, vård och skola.

• I ungefär 30% av de obehandlade fallen stannar SM kvar i vuxen ålder. Symptomen kan då förvärras eller ändra karaktär och utveckla djup psykisk ohälsa, i form av till exempel depressioner eller social fobi.

Selektiv mutism och skolan:

• De flesta med SM förmår inte att be om hjälp när de inte förstår en uppgift, gör sig illa eller behöver gå på toaletten. De brukar inte heller berätta när de blivit orättvist behandlade.

• En elev med SM har generellt svårigheter med att nå upp till skolmålen kring verbal kommunikation.

• Utan rätt bemötande och behandling kan barnen komma efter i sin sociala utveckling med jämnåriga och hamna i ett socialt utanförskap.

• ”Hur bemöter jag en elev med selektiv mutism?” är i dag den tredje vanligaste frågan hos Specialpedagogiska skolmyndigheten.

Så bemöter du någon med selektiv mutism:

• Kommentera aldrig tystnaden.

• Pressa aldrig personen att prata.

• Acceptera tystnaden och ge trygghet.

• Se till att personen med SM alltid känner sig inkluderad och sedd.

• Undvik att ställa frågor. Berätta eller visa något istället.

• Umgås i ickeverbala aktiviteter. Spela kort, se en film eller baka en kaka.

Tips! 

Emma har illustrerat tre böcker för Tala om tystnad – arvsfondsprojektet och organisationen som synliggör selektiv mutism. Tala om tystnad finns på Acast, Facebook, Instagram och Youtube. Hemsida: selektivmutism.se

Etiketter:
Johan Sköld
28 jun

Vi fick i uppgift att undersöka torpet Nya Svarthultet vid SISU-gården i Forshaga.  Där bodde som mest tretton personer. Det byggdes 1915-1916 ca 100 meter norr om gamla Svarthultet som revs 1915. 

BILD: Forshaga Hembygdsförenings arkiv

På den platsen där Nya Svarthultet låg finns det bara ruinen efter husgrunden, en jordkällare och resterna av ett uthus kvar. Vi åkte dit och tog några bilder och tog reda på information om torpet. 

Vi har också tagit reda på hur livet som torpare i Forshaga var.

-Det var ett tufft liv. Dessutom var det en stor överraskning för mig att de var tvungna att gå så många kilometer till kyrkan varje söndag, säger Ivan.

Det fanns också ett ganska primitivt utbildningssystem. Barnen läste nästan bara Bibeln och alla andra skolämnen handlade också om religion. Skolan var långt bort hemifrån men ändå fick barnen gå till skolan.

-Därtill fanns det mycket farliga sjukdomar på den tiden, säger Doáa. Som t.ex. tuberkulos, kolera, influensa och andra sjukdomar som tog många människors liv. Det var dålig sjukvård. Det fanns ingen läkare i närheten av torpen i Forshaga. Många barn levde inte ens till myndighetsålder.

Vi har dokumenterat vårt arbete om torpen med filmer. Vi har också satt upp skyltar vid varje torp med qr-koder till filmerna.

25 jun

 

En dag i början av april gick vi till skogen och försökte hitta torpet Flykthaget men vi kunde inte hitta det. Men det ska nog finnas där någonstans mellan torpruinerna Södra Lindåsen och Haget.

Det enda som åter­står av huset ska vara en liten hög efter gråstensmuren.

Johan Sköld

Mellan 1870-1890 talet bodde där Johannes Larsson och Maria Amalia Dalgren med 6 barn. Flykthaget var ganska litet och för att hålla sig varma var ett sätt att sova nära varandra.

Vanligtvis gick barnen till skolan och hjälpte sina föräldrar hemma med jordbruk, städa hemmet, mjölka kon och sådana saker. I skolan läste de Bibeln och lärde sig räkna. Läraren fick slå sina elever om de inte hade gjort sina hemuppgifter.

Vi har gjort en film om Flykthaget och en om torplivet i Forshaga och vi har satt upp en skylt med qr-koder till filmerna där Flykthaget låg.

Så folk som går den vägen och är nyfikna kan få veta mer om torpet Flykthaget och hur man levde då.

23 jun

 

Moa sköt sin första på Ryssberget i Blekinge.

Hur gick det till?

Moa Jakobsson.

Moa berättar: När jag och pappa var på väg hem från att vi hade fått distans på skolan, jag var lagomt besviken och frågade då pappa om jag skulle kunna få åka upp till jaktmarken och smyga på lite dov, vilket jag fick för både pappa och markägaren. När jag kom upp på morgonen smög jag upp i Storskogen och hittade ett pass där jag tyckte det kändes bra. Där satt jag i ca 2 timmar tills jag bestämde mig för att smyga en runda, då doven ibland står lite högre upp på jaktmarken. Jag gick dit men det var ingen dov där heller. Så efter mycket övervägande om jag skulle stanna kvar där uppe eller gå ner och sätta mig igen så valde jag att gå ner. Och när jag kommit ner och suttit i typ 5 minuter kom doven travandes rätt emot mig, och när den var ca 50 meter ifrån mig så vände den upp och saktade in lite och då tryckte jag av. Doven la sig på plats och inte förrän då kickade adrenalinet in och jag började skaka.

Hur kändes det att skjuta djuret?

- Det är väldigt svårt att beskriva men det är en häftig och mäktig känsla att få skjuta.

Hur var dagen?

- Det var en fin dag, det var inte speciellt kallt även fast solen inte sken och sedan gjorde ju jaktupplevelsen dagen hundra gånger bättre.

Hur gick tankarna efter skottet?

Moa berättar: eftersom den la sig på plats så behövde jag inte oroa mig för att den gått vidare och vi skulle behöva göra ett eftersök utan det kändes extremt bra.

Vad hände efter skottet?

- Vi passade hjorten i skogen sen hjälptes jag och pappa åt att dra den en ganska bra bit till bilen, det var extremt tungt och tog en bra stund, när vi kom hem sen hängde vi upp den i slakteriet och när den hade hängt tillräckligt länge flådde och styckade jag den.

Vad sköt du med för bössa?

- Jag sköt med min Sako Forester 308. 

 

- Hur tycker du att ett bra dovpass ska se ut och vara?

- Jag tycker att passet ska vara ganska öppet då doven gillar att gå ut på de öppnare ytorna under dagen, dock förutsätter det att det är bra väder då doven är ganska väderkänslig. Sen gillar jag även att sitta i torn då du får ett naturligt kulfång och det är skönare att sitta hahahahh

- Tack för att jag fick intervjua dig, det var väldigt intressant att lyssna på.

- Tack själv, det var kul att få berätta om det.

 

 

 

Etiketter:
Johan Sköld
22 jun

Vi gjorde en utflykt till SISU-gården i Forshaga för att dokumentera några av de torpruiner som finns i skogarna där. Vi fick som uppgift att undersöka torpet Dalen. När vi kom fram till ruinen var det bara vissa delar av huset som fanns kvar, till exempel husets första radvägg och taket som hade kollapsat och små träd som växt på platsen. En jordkällare var längre bort från huset.

Vi läste om de personer som bodde och det kunde vara upp till fyra personer samtidigt i huset. Men huset hade bara ett rum och en köksdel för att laga mat i. Omkring 1936 revs stugan och av virket byggdes ett hus i Skivstad.

BILD: Forshaga Hembygdsförenings arkiv

Vi har också tagit reda på hur livet som torpare i Forshaga var.

-Det var ett hårt och svårt liv, tror Amir. Man fick tillverka egna kläder och odla det man skulle äta för att få sin näring.

Vi förstår också att i förr i tiden tvättade de kläder på sommaren och de kunde inte tvätta kläder på vintern eftersom vattnet var fruset och de kunde inte tvätta kläder.

När de ville värma vatten lade de vattnet i en stor gryta och ställde grytan på elden så att vattnet blev varmt.

Johan Sköld

-Det var nog väldigt tröttsamt för människor att gå så långt för att hämta vatten, tror Ali.

Förr i tiden tvingades de att gå till kyrkan varje söndag och även när de gifte sig. Det var 15 kilometer till närmaste kyrka.

De använde sig av hästar ibland men det var väldigt sällan. För de mesta brukade de gå till kyrkan, och  det var en väldigt lång sträcka.

11 jun

 

När jag såg explosionen i sjunde avsnittet kom jag ihåg en explosion som hände i mitt hemland när jag var 14 år gammal. Jag satt i hallen och tittade på tv och plötsligt hörde jag en explosion. Jag var mycket rädd men när jag ville ställa mig upp hörde jag en andra explosion och den var starkare än det första. Så stark att fönsterglaset bröts. Denna explosion hände i en moskè som var nära vårt hus och det var många män och barn. De flesta var döda. Detta var första explosionen hörde jag i mitt liv och därför kommer jag aldrig att glömma den. Två veckor efter den explosionen började kriget.

Jag inser att explosioner och brott händer i hela världen men i de länderna som har krig är explosionerna fler.

Jag tycker att explosioner på grund av terrorism och droghandel är fruktansvärt. Jag förstår inte varför de göra dessa brott. Hur kan de leva när de dödar många människor och barn?

Etiketter:
Matt Collamer
10 jun

Hur många runt om i världen är egentligen hemlösa, utan varken tak över huvudet eller mat på bordet? Hur långt ska det gå, hur många ska behöva dö, hur många ska behöva skadas innan vi gör något åt saken? Enligt artikeln "Allt fler hemlösa i bostadsbristens Sverige" på Forte.se skriven av Ebba Arnborg (8/6–20) var det cirka 33 000 personer som var hemlösa i Sverige under april 2017. Alla förtjänar tak över huvudet.

För det första, hur skulle du känna? Tänk att bli gammal och tvingas ut på gatan. Inte ha råd med något. Ses som en alkoholist fast det bara handlar om att du inte får tillräckligt med pengar. En person som har jobbat och slitit hela sitt liv för att bygga upp Sverige som land, tvingas nu ut på gatan för att pensionen inte räcker till. Hade det varit en ideal framtid för dig som läser? Enligt artikeln "Hur mycket pengar behöver en pensionär 2021?" (minpension.se, 19/1–21) får baspensionären 15 000 kronor före skatt. När skatten är dragen finns det cirka 12 300 kronor kvar. Pensionärerna får även ett bostadstillägg på 3 200 kronor. De har räknat ut att utgifterna för en pensionär är runt 14 200 kronor. Vilket betyder att de har nästan 1 300 kronor kvar.

För det andra, när bostadsbristen ökar, blir det en större efterfrågan och då ökar även bostadspriserna. Detta kan resultera i att en pensionär går minus varje månad istället.

Vi är i år 2021, en pensionär idag får ut mindre än vad vi kommer få när vi blir pensionärer, i och med att vi har en högre standardlön i Sverige nu än förr i tiden.

Men de som bor på gatan är ju missbrukare eller alkoholister. De har själva satt sig i den positionen de är i idag. Varför ska de ta våra bostadsmöjligheter? Detta är något många tänker om hemlösa.

Enligt forte.se (8/6–20) visar forskning däremot att majoritet av hemlöshet beror på fattigdom.

För att klara av att leva i det tuffa klimatet, regn, rusk och hetta är det lättare att uthärda det med att bli missbrukare, för att fly från sina problem.

För det tredje, veteraner som har tjänat sitt land, krigat för att deras hemland ska vara tryggt och för att skydda populationen, förtjänar inte de en trygg plats att bo på?. Dessa hjältar hamnar ofta på gatan. Enligt reportaget "Hemlösa krigsveteraner" av Sveriges radio (Godmorgon Världen, 22/8–10) lider de flesta av posttraumatiskt stressyndrom, vilket ofta förekommer efter extrema känslomässiga trauman, med involvering av skada eller hot. Cassandra Freeman, som intervjuas i artikeln, säger att vissa veteraner kan knäppa med fingrarna och glömma av det de har varit med om, men så var inte fallet för henne. Hon kom hem till USA, skilde sig och lades in på psyket. För henne var det en sån stor påfrestning att hon inte kunde klara sig själv utan hon hamnade på gatan istället. I slutet av reportaget säger Cassandra att hon väntar på ett boende, hon hoppas på en ljusare framtid. Borde inte veteraner få mer hjälp efter att de har krigat för vår skull?

Sammanfattningsvis är det för många en självklarhet att ha ett hem att gå till, men inte för alla. Vi som har ett hus, jobb och mat på bordet borde vara tacksamma. Bostadsbristen runt om i världen växer för varje dag. Förtjänar inte alla en trygg plats att sova på? Ska folk verkligen behöva bo ute på gatan?

Etiketter:
Hatice EROL
10 jun

De flesta eleverna i speciellt högskoleförberedande gymnasieskolor kan med största sannolikhet känna igen sig i att schemat är rörigt, icke anpassat och krångligt. Jag känner för er alla, själv går jag andra året på gymnasiet och fick ett nytt schema ganska nyligen. Jag har nu två lektioner på måndag med två och en halv timme emellan men tvingas sluta fyra på fredag. Inte bara det, men mitt schema består av FYRA separata håltimmar! Min poäng är inte att klaga utan att främja det viktiga med just schemastruktur och det är rutiner. Hur kan elever förväntas vara drivna till att arbeta effektivt i skolan när schemat ser ut som det gör, men framförallt hur förväntas vi bygga starka rutiner? Rutinerna driver oss, men när schemat är sporadiskt och oförutsägbart måste vi anpassa oss för varje lektion som går. Att schemat är lika från vecka till vecka är inte nog, det måste finnas likheter från dag till dag! Man kan i synnerhet säga att skolans schema bör vara mer organiserat för att främja starka rutiner.

För det första vill jag uttrycka varför rutiner just är så viktigt för att skolan ska fungera för studenter. I en studie utförd av psykolog Wendy Wood och dokumenterad i hennes bok Good habits, Bad Habits visar hon att rutiner står för 43% av allting vi gör under en dag (2019, 23). Wood beskriver det som att vårt ”second self” (2019, 17), en sida av oss som lever i skuggorna av vårt tänkande sinne tar över när rutinerna faller in. Rutinerna kan vara att röra sig mellan lektioner men även en inre klocka som signalerar när den pågående är slut. Men varför är rutiner fördelaktiga för positiva studier? För att besvara denna fråga måste vi introducera ett begrepp som psykologin kallar flow. Flow är ett tillstånd då en person utför en aktivitet och är nedsänkt i en känsla av energiskt fokus. Tillståndet brukar uppstå när man får en perfekt balans mellan uppgiftens svårighet och ens egen kunskap. Däremot är rätt vanor ofta en form av startplatta för att uppleva flow som visat i Mihaly Csikszentmihalyis studie från 1996, Flow: The Psychology of Optimal Experience (Wood 2019, 215).

Genom att få en mer strukturerad skolgång med ett mer mönstrat schema kan man stärka elevers rutiner för arbete i skolan och därmed öka de chanser man har att nå flow-stadiet. Vi kan främja effektivt pluggande med struktur och med största sannolikhet utan mycket tvång. Bara genom att ge hjärnan en form av igenkänning från dag till dag ökar vi chanserna att utföra arbetet snabbt och med hög framgång.

För det andra vill jag framföra ett etiskt dilemma runt hur samhället och politiker verkar se på de krav som kan ställas på elever och i kontrast deras psykiska välmående. Inför valet 2018 genomförde Skolporten (skolporten.se) en enkät för de åtta riksdagspartierna där de alla blev tillfrågade att ranka sina tre viktigaste punkter inom skolpolitiken och ge en kort förklaring på dessa. Partierna ansåg att de tre viktigaste punkterna var lärare, betyg och ekonomi. Lärare toppade listan när det kommer till andel punkter som handlade övervägande om yrket med 7/24. Betyg och utbildningsfrågor kom tätt därefter med 5/24 punkter. Å andra sidan var elevers välmående inte lika populärt och nämndes endast en gång, partiet som tog upp detta som punkt var Sverigedemokraterna. Däremot hade de inte mycket mer att säga än: ”Om du mår bra så presterar du bra.” (Skolporten, 2018).

Att lärare prioriteras högt är inget negativt och inte heller något som står i kontrast mot välmående elever, däremot kan man inte säga detsamma om betygskrav. Folkhälsomyndigheten skriver exempelvis i sin rapport från 2016, betitlad Utveckling av psykisk ohälsa bland tonåringar i Sverige och tänkbara orsaker (folkhalsomyndigheten.se), följande: ”Det finns också forskning som visar att provsituationer, prestationskrav och stress är riskfaktorer för ökad psykisk ohälsa,” Däremot vill hälften av riksdagspartierna trots detta öka kraven som ställs på unga med exempelvis mer undervisningstid, 10-årig grundskola och betyg från årskurs 4 (Skolporten, 2018).

Frågan är om vi verkligen vill vara del av ett samhälle där vi ser en tydlig ökning i psykisk ohälsa bland tonåringar (Folkhälsomyndigheten, 2016) och reagera med högre krav och tidigare betygsättning. Den ökade ohälsan bland tonåringar besvaras med mer resurser för behandling istället för att lösa de grundläggande problemen. Varför ser vi inte till att elever inte behöver må dåligt från första början? Vill vi leva i en värld där svaret till katastrof är mer av orsaken och senare mer reparation? Eller, vill vi hitta lösningen och sluta skapa problem för oss själva? Problem som för övrigt innebär att ungdomar måste leva med psykisk ohälsa. Vi kanske helt enkelt behöver lite mer av ”mår du bra presterar du bra”-mentaliteten och ge ungdomar de rätta förutsättningarna för att ha starka rutiner och en hälsosam vardag.

Vad som kan tänkas motsäga bestämmelser runt elevscheman är den anpassning som krävs av lärarkollegiet. Ett striktare schema kan vara svårt i de situationer att schemat i grunden anpassas till då lärarna kan jobba, framförallt kan detta tänkas påverka mindre skolor som endast har lärare på deltid för somliga ämnen. Detta är helt förståeligt och något som bör tas i akt men inte i det minsta något som skulle omöjliggöra omställning. Det är viktigt att minnas varför man vill ha förändringen. I detta fall är det av en mycket relevant och viktig anledning, vi vill hitta en lösning bättre än den nuvarande situationen. Det måste finnas sätt att strukturera ett schema så att det är så optimerat som möjligt och inte bara anpassat för lärarna men även eleverna. Jag kan inte framföra en magisk lösning på detta dilemma men jag ser inte varför ett mindre besvär som schemabygge ska vara det som hindrar förbättring för alla elevers psykiska hälsa.

Fördelarna av starka rutiner är de mest bemärkta i frågan om ett strukturerat schema. Rutinerna kan ge drivande krafter för skolarbete men även underlätta många andra delar av livet. Rutinerna kan även indirekt förbättra prestation i skolan och psykiskt välmående. Som Northwestern Medicine skriver kan rutiner minska stressnivåer, varpå även ångest kan dämpas (nm.org). Vidare kan dagar som är likartad varandra i skolan ge upphov till bättre kvällsrutiner tack vare synkronisering från dag till dag, dessa kvällsrutiner kan sedan öka mängden samt kvaliteten av den sömn som ungdomar får. Det absolut bästa är att hålla en jämn tid för att vakna och gå till säng från dag till dag. Bra rutiner kan även skapa mer tid i vardagen då dåliga rutiner, så som ’slösurfande’, ofta betyder att man helt enkelt tar slut på tiden, lämnar saker ogjort och inte utnyttjar sin tid väl (Northwestern Medicine). Alla dessa punkter är mycket relevanta för ungdomar då de är starkt påverkade av stress från skolan, sömnbrist och tid för läxor. Fördelarna är många när det kommer till att ha stabila rutiner så varför skulle inte skolan som ändå är den plats som ungdomar spenderar stor del av sin tid främja just detta?

Avslutningsvis finns det inte mycket att tillägga, sättet vi arbetar på behöver ändras om vi vill att elever ska kunna må bra. Att använda samma gamla sätt i en allt mer konkurrenskraftig värld där vi tävlar om att komma in på kurser och linjer fungerar inte och siffrorna på ungdomars psykiska ohälsa visar just detta. I inledningen nämnde jag den förväntan som sätts på elever, det ska tränas och pluggas, att inte ta upp telefonen eller lägga sig i sängen när man kommer hem verkar vara en självklarhet för lärare men är inte så lätt om man ser till våra förutsättningar. Elever behöver inte mer kuratorer eller stöd, inte heller högre krav. Vad elever behöver är att förutsättningarna korrigeras, det är schemat och inte eleverna som bör ändras för att främja starka rutiner.

Pixabay
10 jun

Svenskar är väldigt stolta över sin kunskap i det engelska språket. Vi skryter gärna om att vi är bäst i världen på engelska som andraspråk. Enligt en undersökning av Education First (EF) English proficiency index (EF Education First - Sverige, 2020) har Sverige hamnat på första plats fyra av de senaste tio åren. I år blev det dock en fjärde plats. Detta har lett till att många svenskar överskattar sin förmåga att prata och förstå engelska, säger Christine Loob i ett blogginlägg på EF från 23 oktober 2017. Om Sveriges invånare hade antagit engelska som ett nationalspråk skulle språket hanteras mycket väl av folket. Att införa engelska som ett till officiellt språk hade hjälpt Sverige i stor omfattning.

Engelskan är ett språk med många synonymer vilket gör det lättare att uttrycka sig på ett mer korrekt och beskrivande sätt. Engelska kan på så sätt framstå som ett vackrare språk än svenskan. Svenskan kan då anses vara hård och fyrkantig i jämförelse. Engelskan innehåller över 1 miljon ord enligt The global language monitor (2020-02-01) medan svenskan endast innehåller nästan 130 000 ord inskrivna i den Svenska Akademiens ordlista (SAOL 14, 2015). Givetvis finns det betydligt fler ord i båda språken som inte har räknats med men det gör ingen märkvärdig skillnad då engelskan fortfarande är ett överlägset större språk. Engelskan är lättare att använda sig av då det finns fler vägar för att uttrycka någonting än vad svenskan erbjuder.

När engelska blir ett officiellt språk i Sverige kommer vi kunna skapa vår egen variant av engelskan likt andra områden i världen. Förmodligen kan det bli sin egen dialekt av engelska likt australiensk eller amerikansk engelska. Skandinavisk engelska skulle bli mer populärt och vi kan då undvika att finslipa på uttalet för att anpassa det till ett uttal som inte stämmer överens med det vi lärt oss från barnsben. Nationalitetskänslan som svenska språket ger oss idag kommer finnas kvar eftersom svenskan kommer leva vidare samt att vi kan få den känslan genom skandinavisk engelska. Vi hade även kunnat skapa nya engelska ord som översätter ”lagom”, ”orkar” eller ”fika”. Genom detta får Sverige större inflytande i världen och blir mer globaliserat. (Lennart Bengtsson, 2015, Anthropocene).

Om engelska blir ett nationellt språk menar Språkförsvaret att det svenska språket undermineras och riskerar att dö ut (2019). Detta för att engelska är ett mer populärt språk än vad svenska är i världen. I Sverige är det tvärtom idag. Svenska hade fortfarande varit ett officiellt språk som lärs ut i skolan så att det inte utrotas. Sverige är bra på att bevara minoritetsspråk och att då bevara ett nationalspråk är definitivt möjligt, men det är inte en möjlighet att ersätta svenskan med engelskan anser Fredrik Wass i en artikel på Internetworld från 2013. Svenska hade fortfarande varit det språk som talas mest i hemmet. Individer som besöker Sverige både permanent och tillfälligt behöver bara lära sig ett språk för att kunna leva ett normalt liv. Förmodligen väljer de flesta engelska eftersom det går att använda i fler länder. En insändare till Dagens Nyheter från 2018 menar att införskaffandet av engelska som ett till nationellt språk hade gjort det enklare för immigranter att leva i Sverige.

När svenska befolkningen blir duktigare på engelska, blir de mer attraktiva för jobbmarknader utomlands, vilket gör att chansen att få välbetalda jobb stiger. Samtidigt blir det lättare att få in bra arbetskraft i Sverige, något som kan göra att Sveriges ekonomi stiger. Engelskan är det språk som dominerar i affärslivet, i forskningsvärlden och på turistorter runt om i världen, framför allt i Europa, även om ”endast” 360 miljoner människor talar det bekräftar Isabelle Mitchell. (EF blogg, 2020). Att resa i världen och göra samarbeten med andra länder gör att Sveriges popularitet ökar vilket är bra för både svenskar och utlänningar. Eventuellt är det även lättare att lära sig ett tredje språk på en högre nivå då engelskan liknar många andra europeiska språk?

Avslutningsvis är det inte troligt att engelskan blir invald som ett officiellt språk de kommande åren eftersom många motsätter sig det. Mina förhoppningar är att engelska blir ett officiellt språk i framtiden så att Sverige kan bli ett mer globalt land. Många svenskfödda ungdomar använder engelska mer än svenska för att de känner att det kan vara enklare att kommunicera. (Fouad Youcefi, 2012, https://www.svt.se/ ). De vet att engelskan kommer hjälpa dem i arbetslivet senare och se till att Sverige sätts på kartan. Hjälp världen förstå oss genom att införa engelskan som ett till officiellt nationellt språk i Sverige!

Etiketter:

Elevartikel

Jonna Wikström
24 sep
Elevartikel
Ehsan Hussaini
13 sep
Elevartikel
BILD: Ivan Mashko
13 sep
Elevartikel
Ali Adam
10 sep
Elevartikel
10 sep
Elevartikel
Aya Najib
09 sep
Elevartikel
Aya Najib
08 sep
Elevartikel
Johan Sköld
28 jun
Elevartikel
23 jun
Elevartikel
Johan Sköld
22 jun
Elevartikel
11 jun
Elevartikel
Hatice EROL
10 jun
Elevartikel
10 jun
Elevartikel
10 jun
Elevartikel
09 jun
Elevartikel
09 jun
Elevartikel
Wokandpix
09 jun
Elevartikel
08 jun
Elevartikel
08 jun
Elevartikel
08 jun
Elevartikel

Redaktionen

04 feb
Professional
17 okt
Professional
24 sep
Professional
05 jul
Professional
06 maj
Professional