För det första så har älvdalskan kodväxling, under föreläsningen måndagen den 23 oktober 2023 berättar föreningen Ulumdalska att en talare växlar mellan älvdalska och svenska beroende på vem de pratar med. De förklarar att det har en enkel anledning, älvdalskan är obegriplig för en utomstående. Inflyttade säger att det kan börja förstå älvdalska efter att lyssnat till det under tio års tid, så olik svenskan är språket. Det som beskriver en dialekt är att talet har en tonmelodi, älvdalskan har både eget skriftspråk och eget talspråk, med helt egna ord, det är inte en tonmelodi av svenskan.

För det andra, Ulumdalska berättar på föreläsningen att om älvdalskan skulle bli ett nationellt minoritetsspråk så skulle möjligheten till att skydda och bevara språket förändras. Alla nationella minoritetsspråk i Sverige ska exempelvis finns att läsa i skolan för alla barn och ungsommar som har koppling till minoriteten. Om möjligheten att lära sig språket i skolan finns i större utsträckning så växer språket och antalet talare ökar. Risken för att språket dör ut minskar. Det skulle alltså skydda och bevara språket.

Dock kan man tänka att älvdalskan som nationellt minoritetsspråk medför kostnader, för exempelvis läromedel, översättningar och andra satsningar på språket, det kan bli jobb för kommun och region. Jag hävdar däremot att det inte skulle bli ett problem då det självklart kommer att finnas statligt stöd för detta.

För det tredje så har älvdalskan fått en egen ISO-kod vilket innebär att SIL international anser att Älvdalska är ett eget språk. SIL international är en organisation som studerar och utvecklar mindre kända språk. Älvdalskan är också erkänd som ett språk av europarådet, utanför Sverige klassas alltså älvdalskan som ett språk och inte en dialekt. Det visar tydligt att det endast är Sveriges regering som anser att Älvdalskan bör förbli en dialekt i svenskan.

Sammanfattningsvis så anser inte bara Europarådet utan även de drygt 2000 talarna, besökare i älvdalen och boende i älvdalen att älvdalskan är tillräckligt fristående från svenskan för att kunna klassas som ett eget språk. Argumenten för älvdalska som nationellt minoritetsspråk är absolut tillräckligt tydliga för att älvdalskan inte ska förbli en dialekt. För 100 år sedan kämpade staten för att älvdalska skulle försvinna, meningen är inte att det ska kämpa för det idag också, 100 år senare?