Serier och manga består till mesta dels av konst och bilder. Man kan tänka sig att den text som finns mer ackompanjerar bilderna för att man ska kunna begripa historien. Men detta gör dem inte det minsta sämre i förhållande till böcker i dess förmåga att kunna förmedla en djup och gripande historia. Låt oss ta mangan Tokyo ghoul skriven av Sui Ishida som exempel. I Tokyo ghoul följer vi en ung pojke som blir besmittad av ett virus som driver honom till omänskliga och kannibaliska impulser. Genom historien får vi följa honom om hur han måste tampas med sitt inre monster och huruvida han skall fortsätta kämpa emot eller ge vika för det. Historien är gripande, sorglig och ett utomordentligt exempel på en historia passande en roman.

Men det faktum att serier kan innehålla och ge en gripande historia underminerar ju inte böckers förmåga till det. Tvärtom, skulle det inte innebära att böcker som enbart består av det skrivna ordet skulle vara ett ännu bättre alternativ till det än serier? Då det med sitt verbala övertag kan snickra ihop mer berikande texter och ge ännu djupare och mer utvecklad text än serier.

På den fronten, ja. Men serier har också ett övertag mot böcker, nämligen sin konst. Konst är förmodligen det mest utmärkande för serier och manga och förmodligen det som gör de mest kända. Med hjälp av vacker eller faslig konst kan känslor och tankar beskrivas mycket enklare och tydligare.

Då kan man ju dock undra över huruvida det är mer nyttigt för att fokusera på läsning med ett större ordförråd som är mer verbalt stimulerande, eller en läsning som har ett tydligare och mer effektivt sätt att förmedla känslor. Läsning är ju trots allt en vital del av ens skolgång och något extremt viktigt och avgörande för hur pass väl du kan hantera skolan och utbildningen som slängs på en. Där är läsning i böcker mer effektivt då det förstärker ordförrådet och berikar ens läsande, skrivande och talande.

Så visst är det sant att i det fallet är det mer berikande och nyttigare för ens skolgång att läsa faktiska böcker där berättelsen helt beskrivs i text. Men återigen så betyder inte det ena att det andra automatiskt undermineras. Serier är sannerligen mer lättläst än böcker, men det är just det som gör dem så bra och kanske bättre. Genom att läsa serier, som vi redan fastställt är mer effektiva på att förmedla känslor än böcker, så lär man sig att sammanfatta känslor och smidigt fånga ett budskap, vilket också är en mycket god erfarenhet i skolan att besitta.

Dessutom så kan serier berika med mer komplexa sätt att tala och skriva. Ben Riggs skrev i tidskriften Geek and sundry om en forskning av två litteraturprofessorer från California state University som undersökte språket från olika medier såsom tv, barnböcker, vuxenböcker, serier och även det orala språket mellan college elever. Och till sin förvåning så visade det sig att språket i serier är bra mer avancerat än självaste college elevers språkbruk och innehåller nästan dubbelt så mycket svåra och ovanliga ord.

Så kan man säga att romaner, serier och manga är samma sak? Absolut inte. Kan man däremot säga att de har samma syfte? Absolut. Serier, romaner och manga är bara olika varandra i hur de berättar en historia, men detsamma i det faktum att de berättar en historia. Vad vi skall bedöma som ett bra litterärt verk är inte mängden ord som de innehåller, men utan att de kan ge oss läsare gripande och berörande historier. Och det, är något som alla tre har lyckat väldans väl med.