Bergviks industrimuseum är idag den enda kvarstående byggnaden av världens första sulfitfabrik.  
- Det är roligt att muséet håller igång och att det uppskattas, säger Anita Östlund.   

Det är en fin höstdag i september. Luften är krispig, löven sprakar i varma färger och älven, även så kallad Ljusnan, ger platsen en ombonad känsla. Jag befinner mig i Bergvik, mer exakt vid Bergviks industrimuseum. Det som en gång i tiden var en del av världens första sulfitfabrik.

År 1874 tillverkades den första sulfitcellulosan i denna fabrik. Sulfitprocessen är en kemisk process för tillverkning av pappersmassa. Råvaran är gran och till mindre del björk. Själva sulfiten går sedan i huvudsak till finpapperstillverkning. Ingenjören Carl Daniel Ekman var ansvarig fabrikschef för fabriken. Metoden som användes i fabriken för att tillverka sulfiten var utvecklad av en engelsman som hette George. År 1897 tvingades dock fabriken att läggas ned på grund av bristande lönsamhet. En ny och större fabrik uppfördes då i Vannsätter år 1902. Idag är muséet den enda kvarstående byggnaden av fabriken.

Föreningen Bergviks Allting förvaltar idag muséet. Anita Östlund är sekreterare och verksamhetsansvarig inom föreningen. Hon är pensionerad, men är en del av föreningen frivilligt. Hon berättar med stort engagemang om muséet och om de olika aktiviteter som arrangeras där.

- Mina främsta uppgifter är att greja med hemsidan och medverka vid olika arrangemang. Jag får inget betalt för det jag gör. Säger Anita.

Hon berättar att hon ofta får hålla i rundvisningar inne i själva muséet. För att få en rundvisning i muséet gäller det bara att kontakta Bergviks Allting. Ibland kommer även skolklasser på studiebesök. Man kan välja att gå runt med en berättare, men man kan också ta ett häfte vid ingången där det finns information om hela muséets innehåll.

- Muséet är organiserat i nummerföljd. Varje föremål har en egen siffra och till varje siffra hör viss information till. Därför är det lätt att ensam gå runt i muséet och få information på egen hand. Man ser föremålet, dess nummer och läser informationen som hör till numret i häftet. Till exempel står stolen som Ekman använde sig av i sitt laboratorium som nummer 10. Förklarar Anita.

I muséet finns framför allt föremål från den gamla fabriken, men det finns också andra saker så som föremål från Ljusne sågverk och andra gamla föremål som privatpersoner har skänkt.

- Barn från skolan brukar fascineras av skolbänken med sand i. Där får de testa på att rita bokstäver i sanden. Säger Anita.

Anita berättar att de försöker att arrangera aktiviteter för alla åldrar, men att det är svårt att locka de yngre generationerna. Det är mest äldre personer som lockas. Några aktiviteter som ska arrangeras nu under hösten är underhållning från kulturskolan, musikkvällar och en julmarknad.

- Den årliga kolbullekvällen i augusti är alltid en succé. Denna uppskattas stort av många, men framför allt av pensionärer. Det bjuds på svängig musik, middag med efterrätt och dryck. Förklarar Anita.

Varje sommar finns det även ett kafé öppet i byggnadens nedre del. Man har då möjlighet att välja att sitta utomhus med en vacker utsikt över Ljusnan. Även detta är något son lockar många, men här även yngre generationer.

Arrangemangen och aktiviteterna är många. Allt är även gratis.

- Det är roligt att muséet håller i gång och att det uppskattas. Säger Anita avslutningsvis.