En app som förhindrar rasism. En app som utbildar ungdomar om rasism. Reality check hjälper ungdomar som blir utsatta för vardaglig rasism att stå upp för sig själva och komma ifrån rasismen. Appen tar upp ett viktigt samhällsproblem och ökar förståelsen för vad ungdomar dagligen blir utsatta för.   

Bokmässan, som äger rum i Göteborg varje år, är ett bra tillfälle för att uppmärksamma sitt projekt. Varje år omfattar bokmässans seminarieprogram ungefär 400 seminarium. En av dessa var i år “Sveriges första app mot rasism”. Projektet heter Reality Check och som titeln beskriver är en app som ska motverka rasism. Aygül Kabaca och Irupe Pozo-Graviz som är grundare till projektet höll i seminariet. De inledde med att berätta hur de skulle genomföra presentationen och orsakerna till att projektet startade. Deras mål med appen är att öppna en dialog kring rasism. De vill att appen ska bidra till kunskap om diskriminering och kränkande handlingar. De vill också inspirera till engagemang, civilkurage, jämlikhet och inkludering. Detta gör de dels genom att inkludera historiska händelser där rasism är i focus.  

Spelet är uppbyggt på så sätt att man kan välja mellan att följa en av karaktärerna i fem dagar eller använda sig av snabbläget då alla händelser utspelar sig efter varandra oberoende av de fem dagarna. När du laddat ner appen till din smartphone så börjar spelet med att du får välja en karaktär, det finns karaktärer med olika etnisk bakgrund, utseende, personligheter och kön. Man kan även välja att vara anonym. Då är du en utomstående som istället får observera en rasistisk händelse och agera utifrån det. Efter du valt karaktär så kommer du under dagen få notiser. Varje notis är en händelse som du sedan ska agera och reagera efter. Man får flera förslagsalternativ till varje situation. Aygül Kabaca berättar att ett av alternativen är oftast att inte göra något alls. Hon berättar att allra vanligast är att man inte agerar alls när man utsätts eller observerar en rasistisk handling. 

Innehållet är baserat på berättelser från vittnesmål av rasism och diskriminering. De har rest runt i Sverige och haft intervjuer men olika ungdomar i grupp och även individuellt. Det är både ungdomar som dagligen blivit utsatta för rasism men även personer som påstår sig aldrig stött på rasism. Berättelserna har senare blivit manus som personer från projektet har skrivit. Men författarna av manuset kom snabbt på att deras språk skiljde sig stort från ungdomarnas. Därför fick ungdomarna vara med och ändra i texterna för att det skulle bli så verklighetstrolig som möjligt. Seminariet avslutades med att de kopplade appen till skolans läroplan. De har tagit fram övningar som ska framhäva diskussioner och reflektioner kring rasism. Det ingår även tips, ordlista och begreppslista.   

Avslutningsvi så tar grundarna till Reality Check chansen att informera besökarna på bokmässan i Göteborg om sin app. I spelet får följa en karaktär som under dagarna hamnar i rasistiska situationer och därefter får man själv reagera och agera. Händelserna är baserade på verkliga händelser som ungdomar runt om i Sverige delat med sig av. De uppmuntrar till en större och öppnare dialog kring ämnet och ett mer accepterande samhälle där ingen ska kränkas på grund av sin etniska bakgrund.    

I Sverige var den allmänna läskunnigheten mycket tidig. Idag väljer allt fler bort den fysiska boken för digital läsning. Hur påverkar detta den fysiska bokens öde och vad händer om den försvinner?  

De första böckerna var handskrivna, vilket gjorde framställningen av dem långvarig. Jämfört med idag var de äldre böckerna mycket dyrare.Men att kunna ha en bra läsförmåga har länge varit en viktig faktor för människors kommunikation med varandra. Den allmänna läskunnigheten i Sverige var därav mycket tidig. När vi läser stimuleras vår hjärna. Två personer kan läsa samma berättelse och visualiseras på två helt olika sätt. Man kan säga att en bra läsupplevelsen kan ändra läsarens perspektiv av tid och rum.

Utvecklingen går framåt hela tiden och stora delar av vår vardag digitaliseras allt mer och mer, detta gäller även läsningen, som har blivit rimligen digital. Böckerna går från den fysiska bokens pappersformat till exempelvis E-böcker. Detta kan ses ur både negativa och positiva synvinklar. Som ett resultat av denna utvecklingen läser allt fler och fler digitalt på skärmar och lyssnar på berättelser istället för att läsa. Därför är det inte konstigt att undra om hur bokens öde kommer se ut. Vad spelar boken för roll i vår vardag egentligen, och hur kommer det sig att fler och fler väljer bort den fysiska boken allt mer? E-böcker har flera fördelar. Digitaliseringen gör böckerna mer lättillgängliga då de når ut till en bredare massa människor. Det gör att alla, inte bara utbildade får tillgång till dagens litteratur.Skolor har börjat använda sig av dem som hjälpmedel för elever med lässvårigheter. Andra vill njuta av en bra berättelse med både öronen och ögonen.

Alla uppmanas nästan dagligen till att läsa mer. Varför är det så märkvärdigt egentligen? För att kunna förstå instruktioner, anvisningar, tidningsartiklar och liknande är det uppskattat att vi ska behöva kunna cirka 50 000 ord. Det utökar även vårt ordförråd, som spelar stor roll när det kommer till förståelse av texter, men även vardagen. Eftersom att läsförståelsen är grunden i alla skolämnen är ett bra påfyllt ordförråd en bra merit för att lyckas bra i skolan. Läsningen blir allt mer och mer digital ju längre vi kommer i utvecklingen. Men spelar den fysiska bokens öde så stor stor roll om den försvinner?

Nackdelar med E-böcker är att det stärker beroendet av att sitta framför en skärm. Forskning har även visat att läsare av E-böcker har en sämre förmåga av att kunna ta emot och kunna återberätta informationen de just har tagit in än de som läser pappersböcker. När man läser på en skärm så har det en negativ påverkan på det kognitiva och emotionella aspekterna av läsningen. Med hjälp av fortsatt forskning så ska man få reda vilka texter som lämpar sig bäst för digital publicering.
 

Vi befinner oss på bokmässan. Bland många intressanta seminarium, hittade vi något som fångade vårat intresse. Olena Shechenko, en ukrainsk, lesbisk kvinna som ska prata om sitt arbete för HBTQ-rättigheter i Ukraina. Olena Shechenko berättar om hur livet som HBTQ-person kan se ut i Ukraina och hur det skiljer från Sverige.  

Olena Shevchenko är en HBTQ-aktivist. Hon är också ledaren för den ukrainska offentliga HBTQ organisationen Insight. Organiationens prioritering är att hjälpa homosexuella,bisexuella ,queer och transexuella personen. Insight är en av de få organisationer som arbetar med transexulla personer. Målet är att det ska bli lika rättigheter, frihet, inklusivitet, mångfald för alla sociala grupper. Organisationen strävar efter ett sant demokratiskt och tolerant samhälle.   

Seminariumet heter “we have the right to not see you” därför att det var någon som sa det till henne i en diskussion om människors rättigheter. Olena förklarar att det personen menade var att hbtq-personer får göra vad dem vill men bara inte andra människor behöver se det.  I början av seminariet berättade Olena om vem hon är och vad hon gör. Hon berättar också varför hennes arbete är viktigt. Hon hävdar att samhället är baserat på att vissa människor har priviliger som inte andra har. Till exempel som att vita, heterosexuella och folk som har ukrainskt ursprung är mer priviligerade än svarta, homosexuella och folk med utländskt ursprung är. Olena påstår att samhället är väldigt svart på vitt, med det menar hon att om du är man så ska du vara stark och är du kvinna så är du svag. Hon vill motarbeta detta och göra samhället mer grått och få folk att inse att det är okej att vara man och svag. 

Moderatorn Sussana Ahlfors frågar sedan om vad Olena tycker är skillnaden mellan Ukraina och Sverige. Olena svarar att i Sverige är det lättare att berätta för någon om man är homosexuell. Sverige är mycket mer tolerant när det gäller HBTQ än vad Ukraina är. Olena beskriver inte vardagen som HBTQ person i Ukraina som ett problem, utan mer som en kamp. Man måste kämpa hela tiden om man är en hbtq-person. Varje dag måste man vara på sin vakt när man gör de minsta vardagliga sakerna som till exempel gå till tunnelbanan, eftersom att man kan bli påhoppad om man visar sin sexualitet öppet. Många i Ukraina tycker att HBTQ-personer är perversa, konstiga, onaturliga. Olena berättar att till och med politiker i Ukraina gör homofobiska uttalanden. Hon berättar hur Ukrainas premiärminister Volodymyr Hrojsman lovade folket att skydda deras traditionella familjer från dessa människor, dvs. Hbtq-personer.   

När vi gick ifrån seminariet fick vi en tydlig bild av hur det är att leva som homosexuell i Ukraina, och vi insåg vilket privilegeum det är att bo i Sverige. 

En kärlekshistoria som gör en tårögd, ett fantasiland som du önskade att du levde i eller en deckare där du ivrigt vänder blad för att få redo på vem som är brottslingen. En bok sägs erbjuda så mycket, Men trots alla härligheter är det färre och färre ungdomar som väljer att läsa på sin fritid. Vad tycker Sveriges bibliotekarier om detta. Varför har det blivit såhär och hur tänker de att förändring ska ske?  

Jag är själv en ungdom och får jämt höra utav föräldrar och lärare att på deras tid var det bättre. Då läste alla och det var ett enkelt sätt att underhålla sig själv och samtidigt lära sig läsa och skriva. Nu sägs tydligen studieresultaten sjunka och dagensungdomar är inte i närheten så bra på att skriva texter som man var förr. Detta fick mig att fundera på om jag kanske skulle stänga av Netflix för en dag och gå till biblioteket och kolla om detta faktiskt stämmer.  I Dörren mötte jag den glada bibliotekarien Erik Jonsson som jättegärna ställde upp på en intervju för att reda ut frågor och informera om vad som erbjuds på ett bibliotek.    

Jag började med att fråga Erik om han märkt någon skillnad på antalet ungdomar som lånar böcker idag och förr. Han menade på att det inte är någon superstorskilland på antalet utan skillnad är att utlåningen sker nu mera oftast genom skolan. Hobby läsningen har till stor del försvunnit vilket han som bibliotekarie anser ytterst tråkigt.  Han skrattade lite när han sa att han kanske inte träffar så många ungdomar som självmant valt att läsa för att han just är gymnasiebibliotekarie och det flesta han träffar kommer i uppdrag från sina lärare.  

När jag frågade Erik om varför han tror det har blivit såhär att mindre ungdomar läser var han väldigt snabb till svar. Han menade att det var väldigt uppenbart. Läsningen har inte minskat utan spridits till andra forum. Allt från sociala medier till appar och sidor där du kan kolla filmer serier och till och med få böcker uppläst för dig. Läsningen och intresset för att ta del av en annan värld och ny information finns fortfarande där, men skillnad är att den idag är väldigt förenklad. Det är såklart tråkigt för oss som brinner för böcker, vi som älskar att diskutera, prata och ge tips på spännande historier. Men trots att lånande av böcker minskat tyckte Erik ändå att det känns bra att veta om att ungdomarna där ute fortfarande ägnande sig åt serier/filmer med mera för att lära sig och ta del av kreativa verk.  

Min avslutande och mest intressanta fråga ansåg Erik som en lite klurigare fråga och hade inga direkta svar. Med en information jag tidigare fått förstod jag att tydligen läser ungdomar på andra sätt, men är det lika lärorikt och avkopplande som en bok? Och hur ska man egentligen gå tillväga för att locka fler ungdomar till att ibland koppla av med en bok istället för att vara uppkopplad till tekniken. 

Jag började med att fråga Erik om han märkt någon skillnad på antalet ungdomar som lånar böcker idag och förr. Han menade på att det inte är någon superstorskilland på antalet utan skillnad är att utlåningen sker nu mera oftast genom skolan. Hobby läsningen har till stor del försvunnit vilket han som bibliotekarie anser ytterst tråkigt.  Han skrattade lite när han sa att han kanske inte träffar så många ungdomar som självmant valt att läsa för att han just är gymnasiebibliotekarie och det flesta han träffar kommer i uppdrag från sina lärare.  

När jag frågade Erik om varför han tror det har blivit så här att färre ungdomar läser var han väldigt snabb till svar. Han menade att det var väldigt uppenbart. Läsningen har inte minskat utan spridits till andra forum. Allt från sociala medier till appar och sidor där du kan kolla filmer serier och tillochmed få böcker uppläst för dig. Läsningen och intresset för att ta del av en annan värld och ny information finns fortfarande där, men skillnad är att den idag är väldigt förenklad. Det är såklart tråkigt för oss som brinner för böcker, vi som älskar att diskutera, prata och ge tips på spännande historier. Men trots att lånande av böcker minskat tyckte Erik ändå att det känns bra att veta om att ungdomarna där ute fortfarande ägnande sig åt serier/filmer med mera för att lära sig och ta del av kreativa verk.  

Min avslutande och mest intressanta fråga ansåg Erik som en lite klurigare fråga och hade inga direkta svar. Med en information jag tidigare fått förstod jag att tydligen läser ungdomar på andra sätt, men är det lika lärorikt och avkopplande som en bok? Och hur ska man egentligen gå tillväga för att locka fler ungdomar till att ibland koppla av med en bok istället för att vara uppkopplad till tekniken. Det räcker med att jag ser på mig själv hur lätt det är att lägga mig i soffan och slå på Netflix.

När man steg in som liten i den knäpptysta salen med de färgglada böckerna uppstaplade på hyllorna, bemöttes man av samma muntra dam med det stora leendet på läpparna som hjälpte en att låna böcker. Det enda man förstod var att hon var den som skötte böckerna, inget mer. Är det verkligen det en skolbibliotekarie gör? Hjälper till att låna och staplar böcker? Sedan man börjat på gymnasiet har man en större förståelse för lärare, pedagoger men inte minst skolbibliotekariers roll för eleverna och skolan. Skolbibliotekarier har mycket bredare arbetsuppgifter än vad man trodde när man var liten.

En tyst och lugn förmiddag i september på biblioteket satte jag mig ner med en av Hulebäcksgymnasiet skolbibliotekarier i Mölnlycke. Mittemot mig satt hon med sitt blonda, gyllene hår i den särskilda tysta avdelningen. Det var så tyst att man hörde bladen i böckerna byta sida till nästa. Hulebäcksgymnasiet är en av Göteborgs mest populära gymnasieskolor. Det som gör denna skolans bibliotek speciellt är att den är integrerad med Mölnlyckes bibliotek. Det är många gymnasieskolor som kan ha tillgång till ett skolbibliotek men i många av fallen har de ingen fast anställd som arbetar där, utan lärarna turas om att bemanna det. Däremot har Hulebäcksgymnasiet tre gymnasiebibliotekarier, där två av de arbetar tillsammans med lärarna på skolan. En utbildnings bibliotekarie jobbar i ett tydligt pedagogiskt sammanhang, i samverkan med lärare för att utveckla och stödja barns och ungdomars lärande. Jag ställde frågan till gymnasiebibliotekarien om vad hon har för arbetsuppgifter, hon förklarade att det inte finns någon arbetsbeskrivning, utan hennes mål är att alla elever ska nå sin måluppfyllelse, därför har biblioteket en ide om att arbeta integrerat med skolan, hålla föreläsningar t.ex. De jobbar utifrån vad forskning säger samt hur de upplever det fungerar. De jobbar väldigt fria, det finns ingen som säger till någon att detta måste ni gör. Som hon uttryckte sig så har de ingen fast arbetsbeskrivning, utan de arbetar väldigt fritt i hänsyn till forskning och hur de upplever det. Av de anställda så krävs det pedagogisk kompetens i och med att det ingår i arbetsuppgifterna att ha undervisning kring sökmotorer, källkritik mm. Enligt Saco så är en bibliotekarie en informationsspecialist med speciell kompetens att hantera och strukturera information utifrån ett användarperspektiv. Bibliotekarier arbetar med att organisera och söka tryckta och elektroniska medier och granskar kritiskt olika informationskällors kvalitet och innehåll. 

Jag var intresserad av att veta vad det var som fick henne att bli intresserad av att bli skolbibliotekarie, om det var hennes stora passion för böcker som fick henne att drömma om att bli det sedan hon var liten. Svaret jag fick förvånade mig väldigt mycket, ”det var en slump”. Hon utvecklade sitt svar med att det var en fråga om pengar. När hon tidigare hade vikarierat på ett folkbibliotek, blev hon erbjuden ett halvt vikariat på en mindre gymnasieskola, för att få lön hade hon tackat ja till det. Hon tillade även att hon var fullkomligt ointresserad, ”av böcker?” ställde jag. ”Nej av ungdomar.” svarade hon med ett ljust fnitter. Hon hade ingen tidigare frestelse för att arbeta med ungdomar då hon påstod att eleverna inte var intresserade av att plugga, jobba i skolan. Det slutade med att hon tackade ja till erbjudandet och arbetade på det gymnasiet i 6 år, då hon ansåg att det var en fröjd. Gnistan som fick henne att stanna, fortsätta arbeta som skolbibliotekarie är lärandeprocessen, hon anser att den är rolig att jobba med och vara en del av. Hur kommer det sig att det var en slump att hon blev skolbibliotekarie då, pluggade hon till att bli det? Enligt Saco så ger biblioteks utbildningen en förberedelse för kvalificerade arbetsuppgifter inom hela informationssektorn, inom andra pedagogiska, administrativa och vetenskapliga verksamheter och inte endast vid bibliotek. Gymnasiebibliotekarien sa något liknande till påståendet. Hon sa att biblioteksutbildningen inte ger några speciella yrken, utan man kan arbeta var som, att det är mer utifrån vad du har för intressen. När man är nyexaminerad finns det inte alltid möjlighet att välja vad man vill utan man får ta det som finns. Anledningen till varför hon studerade biblioteksutbildningen, var hon osäker över, hon resonerade att det var en slump, men att hon har ett stort intresse för information, hon tycker det är roligt att kunna hitta information även om hon inte har mycket kunskaper om ämnet sedan innan. 

Det är inte ovanligt att en bibliotekarie har arbetat på flera olika slags bibliotek under sitt yrkesliv, likväl har Hulebäcksgymnasiets bibliotekarie arbetat på flera andra platser tidigare. Efter 6 år slutade hon arbeta på hennes först gymnasium, men hennes resa tog inte slut där utan hamnade på Hulebäcksgymnasiet. Hon valde att arbeta på Hulebäck då skolan har ett väldigt bra rykte i Göteborgsregionen, men även skolbiblioteket har ett bra rykte. Skolans bibliotekarier arbetar mycket annorlunda jämfört med andra skolor. De är med och arbetar i lärandeprocessen, arbetar integrerat med den uppgiften eleverna ska lösa. Lärarna på skolan kontaktar då någon av skolbibliotekarierna och säger till de att det behöver en hand med eleverna när de ska hitta information m.m. Som på varje arbetsplats eller skola så vill man ha en trevlig miljö där man känner sig bekväm i. Jag frågade därför hur hon upplevde det var att arbeta med lärarna på skolan. Hon svarade att hon känner sig som en del av personalen. Hon och hennes kollega har delat upp de olika programmen mellan de, så de har lärt känna personalen inom de programmen. Hon upplever att det inte är några problem, hon kan ta kontakt med de, planera, så det är inte svårt att samarbeta med de.

Skiljer sig det mycket mellan att vara en folkbibliotekarie och en gymnasiebibliotekarie? ”Det är en jättestor skillnad mellan de två yrkena, då min uppgift är att hjälpa er att nå eran måluppfyllelse, jag jobbar för elevens skull. På folkbibliotek har man någon allmänhet från 0-100 år.” Skillnaden mellan en skolbibliotekarie och en folkbibliotekarie är då att en skolbibliotekarie arbetar integrerat med skolan, eleverna, hjälper dem med att hitta information m.m. Under tiden en folkbibliotekarie har ansvar för allmänheten, att hjälpa de hitta information, böcker.

En skolbibliotekarie har alltså mycket större arbetsuppgifter än vad man trodde när man var liten. De har hand om allt från administrativa uppgifter till källkritik. Även om det var slumpen som ledde henne till hennes väg som skolbibliotekarie så uppskattar hon hennes arbete, glädjer sig med det hon gör.