För det första handlar boken om Chicago i en framtid där ett krig har splittrat nationen och världen är på väg att fallera. Staden är uppdelad i fem falanger som delar upp samhället. De tappra, De osjälviska, De ärliga, De fridfulla och De lärda. Dessa falanger skapades för att ge mänskligheten en sista chans. När man fyller 16 får man ta beslutet att antingen stanna kvar i falangen man levt i eller byta till en ny. Huvudpersonen i boken heter Beatrice Prior och hon står inför ett tufft val, att lämna eller stanna kvar. Alla som ska göra valet får en chans att göra en simulering där man kan få en inblick på vilken falang man tillhör. Detta hjälper inte Beatrice utan hon får reda på att hon är speciell. En divergent, man har personlighet för att tillhöra alla falangerna men man måste välja en. Då de flesta bara får ett resultat fick hon flera. Det visar sig att hon är speciell. När det är valdags gör hon ett beslut som chockar många. Hon väljer att lämna de oskyldiga för att gå med i de tappra. Hon lämnar sin mamma och pappa bakom sig samtidigt som hennes bror också gör det genom att gå med i de lärda.  

Därefter startar Beatrice sitt nya liv i de tappras område. Hon väljer redan vid första dagen att gå med namnet Tris då alla får ett val av ny identitet. Nu måste hon genomgå en introduktionstid där alla bedöms. De det går sämst för får lämna falangen och leva resten av livet som hemlös eller falanglös som det kallas. Tris möter på en av ledaren för introduktionsprogrammet vid namn Four. Han hjälper Tris att klara sig genom programmet då hon har det väldigt tufft. Hon inser hur hans bakgrund har påverkat vem han är idag och hur speciell han egentligen är. En kärlek mellan Tris och och Four utvecklas under bokens gång. Tris börjar samtidigt inse allt mer som hon är hos De tappra hur det händer skumma saker. Hon inser snart att hennes liv är i fara om fel personer får reda på att hon är en Divergent.  

För det andra anser jag att boken är väldigt noggrant och välskriven för att vara Veronica Roths första novell samt att hon skrev den när hon gick i college. Boken är skriven med ett språk som är enkelt att förstå men samtidigt lite utmanade att läsa. Jag gillar hur boken utspelar sig i en framtid som inte är helt orealistisk med tanke på hur det ser ut i dagens samhälle. Veronica Roth får det verkligen att framstå hur det är sista chansen för mänskligheten och hur den måste räddas. Detta är ett sätt att få många läsare intresserade av boken då det finns en chans för att detta kan hända i framtiden. Hon beskriver även omgivningen och personer väldigt bildligt som hjälper en att bygga upp en egen fantasivärld. “Rädslan stiger inuti mig, i mitt bröst, i mitt huvud och i mina händer. Det känns som ordet "DIVERGENT" är inskrivet i pannan och om han tittar på mig tillräckligt länge, kommer han kunna läsa det. Men han lyfter bara sin hand från min axel och fortsätter att gå.” Här beskriver Veronica Roth hur Tris känner oro över att hålla en hemlighet från någon hon tycker om. Något som många kan relatera till. Detta skapar också en känsla av ångest över att ljuga som man verkligen kan känna igen sig i. “Vi går tillsammans till köket. På dessa morgnar när min bror gör frukost och min fars hand smeker mig i håret när han läser tidningen och min mamma hummar när hon rensar bordet - det är på dessa morgnar som jag känner mig skyldig för att vilja lämna dem.” Veronica Roth använder sig ofta av att beskriva väldigt enkelt vad som händer i omgivningen för att man ska förstå hur Tris tänker. Just här är hon fundersam på om hon verkligen ska byta falang och lämna sin familj. Sättet Veronica Roth förklarar situationen förklarar hur Tris känner är ganska simpel men man förstår verkligen. Värmen man får i sin familj och det tuffa valet mellan sin familj och något som passar ens personlighet. Det är två olika sätt att finna lycka som Tris måste välja mellan.  

Slutligen skulle jag verkligen rekommendera denna boken. Det är en väldigt intressant bok om en dystopisk framtid men inslag av att det faktiskt kan hända. Språket som används är ett språk som är enkelt att förstå men inte alltför enkelt så boken blir tråkig att läsa. Det händer alltid spännande grejer som fångar läsaren mer och mer. Sättet boken är skriven på får en att bara vilja läsa sida efter sida, kapitel efter kapitel. Jag rekommenderar framförallt tonåringar eftersom det är en bok där huvudrollen är jämngammal och även att den handlar om saker som inte är verklighetsbaserade så förekommer mycket man kan relatera till. Kärlek, familj, vänner, svek, oro och mer vi tonåringar måste genomgå. Jag som läst både boken och sett filmen anser att boken är mycket bättre. Boken är en mer detaljerad berättelse och den är gjord med mer inlevelse. Om du som läsare vill skratta, gråta känna medlidande och glädje till denna bok bör du läsa den. Avslutningsvis vill jag säga att boken får fem av fem Kymmer.