Få filmer kan kallas tidlösa. Ser man tillbaka på en gammal film kommer man ofta märka att något har daterats. Om man till exempel ser tillbaka på en gammal actionfilm kommer man antagligen se att de visuella delarna ser rätt så fula ut med dagens standard. En film som dock många anser är tidlös är Nyckeln Till Frihet, eller The Shawshank Redemption på originalspråk. På IMDBs lista över de 100 bäst recenserade filmerna har filmen i fråga varit i toppen sedan 2008 med inget tecken på att kliva ner från toppen. Släppt 1994, firar filmen dess 30:e födelsedag i år. Jag hade själv aldrig sett Nyckeln Till Frihet, och tänkte därför besvara frågan om filmen fortfarande är bra med dagens standard, 30 år senare.

I filmen ser vi Tim Robbins spela Andy Dufrense som blir felaktigt dömd för ett dubbelmord och hamnar i det korrupta Shawshank-fängelset på livstid. Under hans tid där förbättrar han fängelselivet för alla fångar, allt undertiden han planerar sin flykt. Filmen är definitivt fortfarande bra, trots dess ålder. Regissören Frank Darabont gör en utmärkt adaption av Stephen Kings original. Skådespelet är bland det bästa jag någonsin sett i en film. Robbins spelar en lugn och kalkylerande man som man verkligen vill ska lyckas fly. Morgan Freeman spelar en kall men samtidigt god berättare och framför allt vän till huvudpersonen, och Bob Gunton spelar fängelsedirektören Norton, en ondskefull och korrupt antagonist som man verkligen vill ska misslyckas. Alla spelas på ett sådant sätt att man nästan tror att de är riktiga personer.

Nyckeln till frihet tar sig själv på fullständigt allvar. Det finns nästintill ingen humor alls i filmen, eftersom det skulle förstöra miljön helt. Filmen är inte heller rädd för att visa extremt mörka koncept, utan den visar allting. Filmen känns otroligt ärlig jämfört med filmer nuförtiden då väldigt många filmer bara görs för att tjäna pengar. På grund av dessa skäl ger jag Nyckeln till Frihet betyget 10/10.