Victoria Benedictsson

Publicerad 2018-06-07 10:30

Författarinnan Victoria Benedictsson satt på sitt rum på hotellet Leopold i Köpenhamn under en av sommarens varmaste dagar. Året var 1888. Hon höll rakkniven på darrande händer innan hon tog ett djupt andetag och sedan stadigt skär av halsvenen. Victoria Benedictsson var 38 år när polisen fann henne på rummet den 22 juni, man vet att hon begick självmord men ingen vet ännu varför.
 

 

 

Vi har åkt till Skåne, till byn Domme där Victoria föddes den 6 mars 1850 på gården Charlottenberg. Där bodde hon med sin mamma och pappa som var inflyttade på gården 1836 och som innan kom från Trelleborg. På tåget ner till skåne har vi läst Victorias gamla brev som vi har fått låna, där står det att Victoria var ett sladdbarn, då det första meningen att hon skulle komma till världen med tanke på att föräldrarna inte hade många år kvar i livet samt hade väldigt svårt att komma överens. Under den tid hon bodde på gården delade de upp tiden så att halva dagen var hon med sin far och andra halvan av dagen med sin mor. Av de lärdomar hon fått av sina föräldrar började hon i 15 års ålder med sitt skrivande. Hon skrev bland annat brev till hennes väninna Edla Bergwall där hon nämner lite om gården till henne men aldrig i positiva ordalag.

Under hennes liv på gården Charlottenberg gick hon under flicknamnet Victoria Maria Bruzelius och det var inte förens hon gifte sig som 21 år gammal med den dubbelt så gamla postmästaren Christian Benedictsson som hon tog över efternamnet Benedictsson. Victoria var en duktig konstnär och hade stora drömmar om att flytta till stockholm för att studera konst men hennes far sade nej och det var därför som hon tog beslutet att gifta sig. I giftet sällskap flyttade de till Hörby för att fortsätta sitt liv tillsammans, men livet i äktenskap och plikterna i ett äktenskap blev en stor chock för den unge Victoria då livet i Hörby var mycket instängt och krävande. I hennes äktenskap med Christian fick de två barn tillsammans Hilma-Margareta som föddes 1873 och dog i en ålder av 8 år på grund av nervfeber samt Ellen-Helena som föddes 1876. sorgligt nog blev dock livet för Ellen-Helena mycket kort då hon dog i spädbarnsålder endast en månad efter födseln. Men Christian som var gift sen tidigare och nu var änkling hade sen tidigare flera barn.

Fotograf okänd

Vi diskuterar när vi går runt på gården att vi tycker att det är väldigt märkligt att man inte får följa sina drömmar, utan att man ska ingå i den typiska kärnfamiljen som finns (mamma, pappa, barn) samt att man som kvinna ska behöva sluta följa sina största drömmar. Vi ställer en följdfråga till oss att tänk om det skulle vara tvärtom? Att mannen ska behöva ge upp sina drömmar för att man ska gifta sig med en dubbelt så gammal kvinna. Området där Victoria hade sin familjegård är i nuläget väldigt slitet och husen är mycket färre än vad de var för 100 år sedan. Efter Victorias bortgång så reste människorna omkring henne en stor sten till minne av henne intill vägkanten. Vi går fram till den och på dessa hundra år har den blivit väldigt sliten men vi kan nästan ta på den stolthet som finns bakom stenens historia av Victorias tid i livet.
På stenen står det “ Här föddes VICTORIA BENEDICTSSON (Ernst Ahlgren ) den 6 mars 1850."

Vi lämnar gården för att ta ett tåg till Malmö för ett besök på stadsbiblioteket i hopp om att hitta några av hennes kändaste exemplar. Något vi redan visste var att vi inte kunde leta under namnet “Viktoria Benedictsson” med tanke på att Viktoria skrev under det manliga namnet Ernst Ahlgren. Att vara en kvinnlig författare under 1800-talet var inte populärt då kvinnor inte ska vara synliga utan kvinnan ska bara vara i hemmet medans mannen skulle jobba, skriva litteratur och ha hand om den sociala biten. På grund av detta så valde då Victoria att skriva under under pseudonymen Ernst Ahlgren. Bibliotekarien visar oss till ett av de avlägsna rummen där hennes böcker finns, böckerna är dammiga och är väl använda. Hon tar fram böckerna samtidigt som vi får sätta på oss tyghandskar för att böckerna inte ska förstöras. Den två böcker vi får framför oss är romanen “Pengar” som kom ut 1885 och hennes andra roman “Fru Marianne” kom ut 1887, båda böckerna väldigt nära på hennes död. Detta är två böcker som har mycket samhällsproblematik i sig eftersom Victoria ägnade mycket tid och utrymme för kvinnans plats och roll i äktenskapet och samhället.

 

Hennes mest kända bok “pengar” handlar mycket om en unga flicka vid namn Selma som ingår i ett resonemangsäktenskap med en mycket rik patron. Eftersom det på den tiden var mycket vanligt att mannen var mycket äldre än kvinnan så upplever Selma bröllopsnatten som en våldtäkt. Eftersom Selma är liten och okunnig medans mannen har haft tid och säkert ett äktenskap innan detta äktenskap med Selma. I boken bestämmer sig därför Selma för att bryta upp från det skeva äktenskapet. “Pengar” riktade stark kritik mot rådande äktenskapskonventioner och många säger att “Fru Marianne” kan ses som en del två av boken då den ses som ett svar på tal angående hur gott äktenskap skulle fungera och boken har uppfattas som ett konservativt inlägg i 1800-talets sedlighetsdebatt och man såg romanen som en så kallad “damroman”.

Vi grävde ytterligare i hennes historia i författarlivet och hittade en roman om legat dold i arkivet sen 1876 och är en följetongsroman på 164 sidor vilket var ett av hennes första verk. Romanen heter Sirenen och publicerades i Sydsvenska Dagbladet hösten 1876 under pseudonymen Tardif. Victoria som är kvinna blev förstås skrattad av redaktören Carl Herslow först då han var mycket tveksam om detta, men efter väldigt många underhandlingar som hon gjorde så fick hon tillslut över Herslow på hennes sida och romanen publicerades. Folket kan läsa den som en sorts lättare förströelse men på ett djupare drag tar romanen med dig på en resa in på författarinnans livssituation och livsuppfattning.

Vi tar tåget till Köpenhamn och vi småpratar med varandra om faktan att under Victorias 38-åriga liv så var bara 4 av dessa i aktivt författare skrivande, vilket vi blir väldigt imponerade av att det var under så kort tid. Anledningen till att hon började satsa mer på skrivandet var för att hon under den största delen av sitt liv var fast i en bensjukdom. Styvdottern Mattis trodde den uppstod när hon var på vinden och stökade och fick ett kistlock på benet som då orsakade en benhinneinflammation vilket dåtidens läkare inte kunde bota. Victoria genomled därav många operationer och blev sängliggandes under många år, därav att hon kunde använda tiden i sängen till skrivandet vilket vi alla idag ska vara evigt tacksamma för.

Nästan framme i Köpenhamn tar vi fram brevet från Victorias levande tid där vi läser att hon under hennes sängliggande tid framstod som en mycket produktiv och aktiv författare inom skrivandet. Men närmare in i sin psykiska hälsa var hon mycket och väldigt sjuk samt en väldigt depressiv person. Trots hennes psykiskt dåliga hälsa så var inte inte den sängliggande typen under hennes sista år i liv då hon skrev mycket om hennes resor mellan Paris Stockholm och Köpenhamn. I slutet av livet inledde hon även det korta och olyckliga äktenskapet med Georg Brandes vilket var en dansk författare bofast i Köpenhamn. Victoria var fortfarande mycket sjuk men kunde ta sig fram med hjälp av kryckor som underlättade hennes vardag jämfört med för tidigare år då hon var helt sängliggandes. Som tidigare nämnt var Viktoria in i det sista en mycket aktiv författare med mycket släpp även under relationen med Georg Brandes som inte var den stöttande partnern när de kom till hennes olika verk då han var en extrem kritiker.

Det börjar bli sent och vi checkar in på hotellet Leopold, samma hotell som Victoria tog sitt liv på den 22 juli. Innan vi somnar diskuterar vi vart hennes motivation kan ha funnits till skrivandet under tiden hon fick så mycket kritik av Edvard och Georg. Diskussionen pågick länge och vi kom fram till att vi aldrig skulle kunna klara av den kritiken av sin älskade

Morgonen därpå går vi ner till frukosten och vi fortsätter våran diskussion fast idag pratar vi om vart hon fick sin inspiration ifrån. Det fanns inget internet på den tiden och hon var mycket sängliggande. Kan de då varit så att hon folk måla teckningar som hon kunde ta inspiration ifrån eller tog hon mycket av sina egna tankar och funderingar in i böckerna. Vi har många funderingar och tankar som vi inte kan få svar på. Efter frukosten gick vi till rummet igen och samtidigt slår den tragiska tanken oss båda. Det var på denna plats Victoria satt, där i sitt rum på hotellet Leopold. Med en darrande hand tog ett stadigt tag om rakkniven innan hon fick modet att dra ett raskt drag rakt över halspulsådern. Det som är mest tragiskt är tanken att ingen vet varför, varför hon led så mycket av sitt liv på jorden att hon valde att avslutade det. Många spekulerar om att det är det olyckliga förhållandet med maken Georg som blev sista droppen och vi önskar att hon kunde var här idag, på hotell Leopold med oss för att ge oss de svar som alla spekulerar kring.
 

Källor: (1) vickan, (2) vckan , (3) vickan
Skribent
Fotograf
Research

Dela

Elevartikel

05 nov
Elevartikel
Foto: Emilia Heikel
27 sep
Elevartikel
Tilda Brandin
27 sep
Elevartikel
27 sep
Elevartikel
Foto: Kajsa Ekholm
27 sep
Elevartikel
26 sep
Elevartikel
Foto: Emelie Rönnborg
26 sep
Elevartikel