Rose-Marie Landen Nord har i över sjuttio års tid ägnat sig åt konsten. Hennes liv färgas av konsten, både bildligt och bokstavligt. Med målarrocken fullspäckad av färg och en bakgrund av stor passion för måleri, spenderar Rose-Marie sina dagar framför ett staffli med en pensel i handen eller i rollen som kursledare.

När vi träffas i Rose-Maries uterum, i ett vitt hus i Fräntorp, smattrar regnet på fönsterrutorna och rummet doftar av kaffe och nybakad äppelkaka. Ett staffli med hennes nuvarande projekt står uppställt bredvid hunden Zasha som gör oss sällskap.

Konsten har varit ett stort intresse sedan Rose-Marie var tre år gammal. Favoritämnet i skolan var teckning, och som vuxen utbildade hon sig till dekoratör, vilket hon förklarar är ett yrke fokuserat på att dekorera skyltfönster. När yrket senare försvann blev hon istället postmästare på posten.

Vid sidan av arbetet utbildade hon sig på Hovedskous och Valands konstskola och hade även en privatlärare under en period. Där har hon bland annat utvecklat diverse kunskaper inom akvarell, kroki, tuschmålning, ikonmålning, gouache och olja.

- Jag gick på en målarkurs, men där frågade alla mig om råd istället för läraren, så då tänkte jag att jag lika gärna kunde bilda en egen konstskola.

Rose-Marie skrattar till och berättar att hon har drivit en konstskola i tolv år med fokus på Rembrandts teknik, som hon förklarar är “de gamla mästarnas tekniker”. Tekniken är svår och tidskrävande, berättar hon, och utmärker sig genom att en skapar emulsioner, det vill säga att göra grunder med ett medel så att alla lager av färg håller ihop.

- En Rembrandtmålning, som jag håller på att måla just nu, tar ungefär två månader att måla. Det kan ligga runt tjugo lager färg på en tavla och olja är ju så att den måste torka mellan varven. Nu har jag kommit på ett knep att man kan luta den mot ett element, då torkar den till dagen efter.

Hon berättar att det finns många knep att använda med oljefärg, därför tycker hon att det är lättare att använda det än akvarell. Med olja går det att ta bort och ändra när fel uppstår, säger hon, vilket är svårare att göra med akvarell. Trots att det är enklare att rätta till misstag med oljefärg, målar hon lika mycket med akvarell, och hon tycker att båda målningsteknikerna är lika roliga att använda.

Rose-Maries vardagsrumsväggar är fullspäckade med tavlor, allt från naturbilder av skogar och hav, porträtt och motiv föreställande blommor och djur.

Jag frågar henne vilka motiv hon föredrar att måla.

- Jag gillar nog mest att måla människor, helst folk som jag känner, men andra också, för det är roligt med ansikten. Jag har målat av alla mina barnbarn, som de har fått i födelsedagspresent genom åren.

Tavlan hon arbetar med just nu föreställer ett av hennes barnbarn, målat i olja med Rembrandts teknik.

- Han ska få den i julklapp har jag tänkt, så jag får skynda mig att bli klar innan jul!

Regnet öser ner och vinden tar tag i trädkronorna utanför oss när hon berättar om hur hon påverkas av att måla.

- Jag blir jätteglad! Det går inte en dag utan att jag målar. Man tänker inte på så mycket när man målar. Man tänker inte på tråkiga saker som en pandemi, man glömmer det när man står vid staffliet. En hel stund!

Rose-Marie är alltid sysselsatt med att måla. En del tavlor blir färdiga på ett par veckor, andra flera månader. Hon berättar om en tavla som tog två år att göra. Tavlan föreställer hennes man och några av hennes grannar, som var och en bär traditionell midsommarklädsel och blommor i håret.

- Jag målade två timmar per dag. Det är finlir, spetsar, veck och ansiktsuttryck, och jag fick göra om och göra om. En näsa kunde jag flytta i en hel veckas tid! Ja, det var mycket med den tavlan, så den är jag väldigt glad för. Speciellt att den blev färdig, invänder hon med ett skratt.

Rose-Marie anser sig vara väldigt noggrann, och lägger stor vikt på detaljer. Mycket av det hon lär ut på sina konstkurser är att en ska utveckla sin förmåga att se detaljer, och betonar att det är viktigt att ha tålamod.

- Det jag ser, ser andra också. Man kan inte slarva egentligen, man tycker “äh det gör ingenting”, men det gör det! Och därför är jag väldigt noggrann, kanske lite tjatig och petig ibland. Det viktigaste är att vara tålmodig. Tålamod är nyckeln!

Kaffet har kallnat och regnet har avtagit. Hunden Zasha sover tungt vid våra fötter. Rose-Marie blickar framåt och ser fram emot en ny termin med sin konstkurs till våren.