De flesta eleverna i speciellt högskoleförberedande gymnasieskolor kan med största sannolikhet känna igen sig i att schemat är rörigt, icke anpassat och krångligt. Jag känner för er alla, själv går jag andra året på gymnasiet och fick ett nytt schema ganska nyligen. Jag har nu två lektioner på måndag med två och en halv timme emellan men tvingas sluta fyra på fredag. Inte bara det, men mitt schema består av FYRA separata håltimmar! Min poäng är inte att klaga utan att främja det viktiga med just schemastruktur och det är rutiner. Hur kan elever förväntas vara drivna till att arbeta effektivt i skolan när schemat ser ut som det gör, men framförallt hur förväntas vi bygga starka rutiner? Rutinerna driver oss, men när schemat är sporadiskt och oförutsägbart måste vi anpassa oss för varje lektion som går. Att schemat är lika från vecka till vecka är inte nog, det måste finnas likheter från dag till dag! Man kan i synnerhet säga att skolans schema bör vara mer organiserat för att främja starka rutiner.

För det första vill jag uttrycka varför rutiner just är så viktigt för att skolan ska fungera för studenter. I en studie utförd av psykolog Wendy Wood och dokumenterad i hennes bok Good habits, Bad Habits visar hon att rutiner står för 43% av allting vi gör under en dag (2019, 23). Wood beskriver det som att vårt ”second self” (2019, 17), en sida av oss som lever i skuggorna av vårt tänkande sinne tar över när rutinerna faller in. Rutinerna kan vara att röra sig mellan lektioner men även en inre klocka som signalerar när den pågående är slut. Men varför är rutiner fördelaktiga för positiva studier? För att besvara denna fråga måste vi introducera ett begrepp som psykologin kallar flow. Flow är ett tillstånd då en person utför en aktivitet och är nedsänkt i en känsla av energiskt fokus. Tillståndet brukar uppstå när man får en perfekt balans mellan uppgiftens svårighet och ens egen kunskap. Däremot är rätt vanor ofta en form av startplatta för att uppleva flow som visat i Mihaly Csikszentmihalyis studie från 1996, Flow: The Psychology of Optimal Experience (Wood 2019, 215).

Genom att få en mer strukturerad skolgång med ett mer mönstrat schema kan man stärka elevers rutiner för arbete i skolan och därmed öka de chanser man har att nå flow-stadiet. Vi kan främja effektivt pluggande med struktur och med största sannolikhet utan mycket tvång. Bara genom att ge hjärnan en form av igenkänning från dag till dag ökar vi chanserna att utföra arbetet snabbt och med hög framgång.

För det andra vill jag framföra ett etiskt dilemma runt hur samhället och politiker verkar se på de krav som kan ställas på elever och i kontrast deras psykiska välmående. Inför valet 2018 genomförde Skolporten (skolporten.se) en enkät för de åtta riksdagspartierna där de alla blev tillfrågade att ranka sina tre viktigaste punkter inom skolpolitiken och ge en kort förklaring på dessa. Partierna ansåg att de tre viktigaste punkterna var lärare, betyg och ekonomi. Lärare toppade listan när det kommer till andel punkter som handlade övervägande om yrket med 7/24. Betyg och utbildningsfrågor kom tätt därefter med 5/24 punkter. Å andra sidan var elevers välmående inte lika populärt och nämndes endast en gång, partiet som tog upp detta som punkt var Sverigedemokraterna. Däremot hade de inte mycket mer att säga än: ”Om du mår bra så presterar du bra.” (Skolporten, 2018).

Att lärare prioriteras högt är inget negativt och inte heller något som står i kontrast mot välmående elever, däremot kan man inte säga detsamma om betygskrav. Folkhälsomyndigheten skriver exempelvis i sin rapport från 2016, betitlad Utveckling av psykisk ohälsa bland tonåringar i Sverige och tänkbara orsaker (folkhalsomyndigheten.se), följande: ”Det finns också forskning som visar att provsituationer, prestationskrav och stress är riskfaktorer för ökad psykisk ohälsa,” Däremot vill hälften av riksdagspartierna trots detta öka kraven som ställs på unga med exempelvis mer undervisningstid, 10-årig grundskola och betyg från årskurs 4 (Skolporten, 2018).

Frågan är om vi verkligen vill vara del av ett samhälle där vi ser en tydlig ökning i psykisk ohälsa bland tonåringar (Folkhälsomyndigheten, 2016) och reagera med högre krav och tidigare betygsättning. Den ökade ohälsan bland tonåringar besvaras med mer resurser för behandling istället för att lösa de grundläggande problemen. Varför ser vi inte till att elever inte behöver må dåligt från första början? Vill vi leva i en värld där svaret till katastrof är mer av orsaken och senare mer reparation? Eller, vill vi hitta lösningen och sluta skapa problem för oss själva? Problem som för övrigt innebär att ungdomar måste leva med psykisk ohälsa. Vi kanske helt enkelt behöver lite mer av ”mår du bra presterar du bra”-mentaliteten och ge ungdomar de rätta förutsättningarna för att ha starka rutiner och en hälsosam vardag.

Vad som kan tänkas motsäga bestämmelser runt elevscheman är den anpassning som krävs av lärarkollegiet. Ett striktare schema kan vara svårt i de situationer att schemat i grunden anpassas till då lärarna kan jobba, framförallt kan detta tänkas påverka mindre skolor som endast har lärare på deltid för somliga ämnen. Detta är helt förståeligt och något som bör tas i akt men inte i det minsta något som skulle omöjliggöra omställning. Det är viktigt att minnas varför man vill ha förändringen. I detta fall är det av en mycket relevant och viktig anledning, vi vill hitta en lösning bättre än den nuvarande situationen. Det måste finnas sätt att strukturera ett schema så att det är så optimerat som möjligt och inte bara anpassat för lärarna men även eleverna. Jag kan inte framföra en magisk lösning på detta dilemma men jag ser inte varför ett mindre besvär som schemabygge ska vara det som hindrar förbättring för alla elevers psykiska hälsa.

Fördelarna av starka rutiner är de mest bemärkta i frågan om ett strukturerat schema. Rutinerna kan ge drivande krafter för skolarbete men även underlätta många andra delar av livet. Rutinerna kan även indirekt förbättra prestation i skolan och psykiskt välmående. Som Northwestern Medicine skriver kan rutiner minska stressnivåer, varpå även ångest kan dämpas (nm.org). Vidare kan dagar som är likartad varandra i skolan ge upphov till bättre kvällsrutiner tack vare synkronisering från dag till dag, dessa kvällsrutiner kan sedan öka mängden samt kvaliteten av den sömn som ungdomar får. Det absolut bästa är att hålla en jämn tid för att vakna och gå till säng från dag till dag. Bra rutiner kan även skapa mer tid i vardagen då dåliga rutiner, så som ’slösurfande’, ofta betyder att man helt enkelt tar slut på tiden, lämnar saker ogjort och inte utnyttjar sin tid väl (Northwestern Medicine). Alla dessa punkter är mycket relevanta för ungdomar då de är starkt påverkade av stress från skolan, sömnbrist och tid för läxor. Fördelarna är många när det kommer till att ha stabila rutiner så varför skulle inte skolan som ändå är den plats som ungdomar spenderar stor del av sin tid främja just detta?

Avslutningsvis finns det inte mycket att tillägga, sättet vi arbetar på behöver ändras om vi vill att elever ska kunna må bra. Att använda samma gamla sätt i en allt mer konkurrenskraftig värld där vi tävlar om att komma in på kurser och linjer fungerar inte och siffrorna på ungdomars psykiska ohälsa visar just detta. I inledningen nämnde jag den förväntan som sätts på elever, det ska tränas och pluggas, att inte ta upp telefonen eller lägga sig i sängen när man kommer hem verkar vara en självklarhet för lärare men är inte så lätt om man ser till våra förutsättningar. Elever behöver inte mer kuratorer eller stöd, inte heller högre krav. Vad elever behöver är att förutsättningarna korrigeras, det är schemat och inte eleverna som bör ändras för att främja starka rutiner.