En teori som forskarna forskar kring just nu är att kunna omvandla stamceller till insulinutsöndrande celler som finns i bukspottkörteln. I podcasten Diabeteslabbet intervjuas forskaren Per Ola Carlsson från Uppsala Universitet kring den nya forskningen. Han förklarar att stamcellerna som tas från kroppen är från grunden neutrala celler som inte skulle fått någon speciell funktion. För att omprogrammera cellerna används enzymer som saxar för att klippa och klistra i DNA strängen från cellkärnan. Om denna process lyckas och cellen blir en insulinutsöndrande cell finns det fortfarande en del kriterier som måste uppfyllas. Cellen måste producera tillräckligt med insulin, vara säker för personen som får cellen samt ha en säker väg ut ur kroppen om något skulle gå fel. Ett fel skulle till exempel vara att immunförsvaret ser den nya cellen som en inkräktare och försöker förgöra den nya cellen, eller att den omvandlade cellen skulle sluta fungera eller börja fungera för bra och producera för mycket insulin. 

Denna idé är från grunden inte ny, men tillvägagångssättet är nytt för forskningen. I början av 2000 talet fick en svensk tjej med otroligt svårkontrollerad dt1 förfrågan om hon ville testa en helt ny behandling. Transplantion av insulinutsöndrande celler från en avliden människa. Denna behandling började bra, insulinproduktionen kom tillbaka hos henne men endast för en kort period. Efter någon månad började effekten av den transplanterade cellen avta. Det läkarna bestämde då av att fylla på med fler insulinutsöndrande celler från ännu en avliden. Även denna gång började effekten av cellen avta med tiden. Patienten fick en sista dos med transplanterade celler men även denna gång avtog effekten. Inte nog med det var patienten tvungen att äta starka immundämpande mediciner för att minska risken att immunförsvaret stöter ut de transplanterade cellerna. Biverkningar av så starka mediciner är bland annat njursvikt och cancer. 

Per Ola Carlsson berättar att nu när det är möjligt att omvandla stamceller till insulinutsöndrande celler är det bara de immundämpande medicinerna som man måste komma bort ifrån för att ha ett färdigt botemedel. Med rätt finansiellt stöd ser han ett botemedel inom 5-10 år. 

Barndiabetesfonden.se skriver om forskaren Jonny Ludvigssons vision om att ett botemedel mot dt1 är realistiskt år 2040 om rätt resurser finns. Han förklarar hur bristen på resurser kommer från samhällets bristande engagemang vilket troligen kommer från bristen på kunskap om sjukdomen. När corona kom avsattes flera miljarder kronor för forskningen och då lyckades ett vaccin skapas på knappt 1 år. Samhället insåg att corona var ett hot och då fanns resurserna plötsligt där. Ludvigsson förklarar också hur Skandinavien har bland de bästa förutsättningarna i världen för att forska kring diabetes typ 1 eftersom sjukdomen är vanligast där. En annan faktor som gör skandinaviska länder bäst för forskningen är att där finns det tillgång till bra läkemedel. 

Jag som själv är typ 1 diabetiker går dagligen och hoppas på att ett botemedel ska komma. När jag får höra att ett botemedel kan bli verklighet inom det närmsta decenniet blir jag hoppfull. Drömmen jag har haft de senaste åren kan komma att bli uppfylld om resurserna finns, vilket de i dagsläget inte gör. Det är flera gånger om bevisat att nästan vad som helst är möjligt inom forskningen idag om rätt summa pengar finns tillgängligt. För några år sen var det endast ett fåtal personer som blev botade från cancer men idag finns det vissa cancer sorter som omkring 90% av alla drabbade botas från. Det är tack vare forskningen. Nu är det diabetesens tur att få uppmärksamhet i samhället. Diabetes är en sjukdom som kräver konstant kontroll för att undvika livshotande situationer, sådan press sätter otrolig press på den drabbade men även den drabbades omgivning. Jag kan knappt minnas en natt där både jag, min mamma och min pappa kunde sova hela natten utan att behöva vakna för att jag blivit hög eller låg.

Typ 1 diabetes borde få större plats i samhället då det i nuläget är en obotlig livshotande sjukdom som drabbar 4-5% av Sveriges befolkning. Men med varje person som insjuknar kommer minst lika många på något sätt påverkas av sjukdomen. Forskare har gått ut med att ett botemedel skulle vara möjligt inom de närmsta åren om mer pengar kan samlas in till forskningen. Jag tror att för att kunna samla in mer pengar behövs mer kunskap till samhället. Jag drar mitt strå till stacken genom att försöka sprida kunskap om sjukdomen på de håll jag kan. Min dröm är att sjukdomen ska få ett botemedel, inte bara för min egen vinning utan för alla drabbade och deras närstående som lever med vetskapen om att något felsteg kan betyda slutet.