För nästan tio år sedan skrevs det i medier världen över om de tusentals flyktingar som flydde över Medelhavet på små, trånga båtar från Syrien i hopp om en bättre framtid. Flera båtar sjönk eller flöt runt dagar i sträck med brist på mat och vatten. Tusentals flyktingar dog. Hicham Qasem överlevde. Här är hans berättelse.

Det är en kall oktoberdag, moln täcker himlen och vi sitter på ett kontorsrum på femte våningen mittemot Hötorgsskraporna i Stockholm. Framför oss sitter Hicham Qasem. Han är 32 år och jobbar som IT-konsult på Knowit som är ett teknikkonsultföretag.Det här är hans arbetsplats. Nu är det snart tio år sedan han bestämde sig för att fly från Syrien.

”Jag föddes i staden Hama i Syrien och bodde med mina föräldrar och mina två bröder” börjar han.

Hichams släkt är från Palestina men hans pappa föddes i Syrien.

”Livet var bra. Jag studerade till dataingenjör vid universitetet, och tog examen 2009. Jag jobbade i några år och sen var det dags för mig att göra 18 månaders obligatorisk militärtjänst”, säger han och sträcker sig efter vattenglaset.

Två månader efter att Hicham påbörjade sin militärtjänst startade ett krig i Syrien. Ett krig som fortfarande pågår och har lett till att 14 miljoner människor har tvingats lämna sina hem. Det betyder att över hälften av befolkningen har flytt. Det är nutidens värsta flyktingkris.

”Det började med att olika grupper protesterade mot regeringen ”, berättar Hicham. Människorna protesterade mot korruptionen i landet och de ville att Presidenten Bashar Al Assad skulle avgå. Protesterna möttes av våld från polis, säkerhetsstyrkor och militär och snart utvecklades de fredliga demonstrationerna till en väpnad konflikt. På grund av Hichams pågående militärtjänstgöring blev han direkt indragen i konflikten. Som tur var hade han en mer administrativ roll och deltog då inte i så många strider. Däremot blev han fast i militärtjänstgöringen mycket längre än vad som först var tänkt.

2014 var Hicham 23 år och avslutade äntligen sin militärtjänstgöring. Vid den här tiden hade 170 000 människor dödats i kriget och flera byar och städer var förstörda. Hicham bestämde sig då för att söka en bättre framtid utomlands.

”Jag såg ingen möjlighet att hitta ett jobb i Syrien och jag ville hjälpa min familj som fortfarande bor kvar i Syrien”, berättar Hicham.

”Var det ett svårt beslut?”, frågar jag Hicham.

”Jag insåg att jag varken kunde hjälpa min familj eller mig själv genom att stanna kvar. Så det var inte ett svårt beslut”.

Däremot blev resan väldigt svår. Hichams palestinska bakgrund gjord det svårt för honom att resa ut ur landet. Men Hicham hittade personer som kunde hjälpa honom ut ur Syrien och tillsammans med sin vän, sin väns bror och hans fru reste de på sensommaren 2014. De planerade att resa via Turkiet och vidare in i Europa. Men de var tvungna att ändra resrutt, och resan blev mycket längre än först tänkt. De behövde åka söderut igen till Egypten och sedan vidare till Libyen. Från Libyen skulle de ta en båt över medelhavet till Italien, vidare till Tyskland, Danmark och slutligen Sverige.

Hicham var på resande fot i sammanlagt en månad. Vid flera tillfällen var han rädd, och trodde att han skulle bli stoppad. Olika beväpnade grupper kontrollerade resvägarna, och man fick muta sig fram. Efter att de ändrat rutt behövde Hicham ta sig genom Saharaöknen i Libyen och Egypten. Något som de inte planerade för. De vandrade en väldigt lång väg, utan mat, vatten och kommunikation med omvärlden. Olika personer hjälpte dem att ta sig vidare. Men en gång väntade de i ett och ett halvt dygn på att bli upplockade av nästa person. Det var otryggt och skrämmande.

Båten över Medelhavet skulle åka från Benghazi i Libyen. Det var en gammal fiskebåt, 8 meter lång, 5 meter bred och två våningar. Ombord på båten fanns 250 passagerare, bland dem både barn och äldre. Det är svårt att föreställa sig hur trångt det måste ha varit. Färden skulle ta två dagar, enligt den person som skulle köra dem. Men efter ett dygn slutade båtens motor att fungera, mitt ute på havet. Fartyget flöt runt och de såg inget land eller passerande båtar. Så flöt de runt i fyra dygn. Mat och vatten fanns i små mängder och efter 5 dygn på havet så var vattnet slut och ingen hade ätit på 3 dagar.

”Alla fattade att resan skulle ta slut här. Vi var helt säkra på att vi skulle svälta ihjäl på båten”. Hichams mörka ögon möter mina och ser allvarligt på mig.

På det femte dygnet lyckades de med hjälp av en satellittelefon ringa en person på Italiens fastland. Hon ringde till Röda Korset som skickade en militärbåt till platsen. Den bogserade båten mot land. Alla på båten överlevde. 

Men över 25 000 personer har omkommit på flyktingbåtar över Medelhavet sedan 2014, uppger SVT nyheter. Båtarna som flyktingsmugglarna använder är billiga och överfulla så det resulterar väldigt ofta att de förliser. De flesta migranter från Nordafrika och Syrien tar vägen via Libyen för att komma in till Europa.

Militärbåten tog dem till Sicilien. Där bodde Hicham och många andra i ett flyktingläger. I lägret fick dem mat och nya kläder. Hicham kunde då äntligen ta kontakt med sin familj.

”Jag hade inte haft någon kontakt med dem på 20 dagar”, berättar Hicham.

Efter två veckor flyttades alla i lägret till Milano och där var de nästan fria att åka vart de ville. Hicham hade läst mycket om olika länder i EU och Sverige kändes som det bästa valet.

”Jag hade 300 euro kvar och hittade en person som hade en bil och med samma personer som följt med mig på hela resan åkte vi 19 timmar till Köpenhamn. Där blev jag avsläppt.”

Hicham stod utanför tågstationen. Han visste inte hur han skulle bära sig åt för att boka en tågbiljett, då information var på danska. Då kom en äldre man och frågade på arabiska om han behövde hjälp. Hicham hade då inte duschat på länge, och han hade väldigt smutsiga kläder. Den vänlige mannen hjälpte honom med allt möjligt, och erbjöd honom sängplats. Mannen bokade dessutom Hichams tågbiljett till Malmö och såg till att han kom på tåget.

”Än idag har jag kontakt med honom ibland. Jag är mycket tacksam för den hjälp han gav mig. Och han hade hjälpt flera migranter”, berättar Hicham.

I september 2014 kom Hicham till Stockholm. Han fick bostad på ett flyktingboende söder om stan.

”Nu ville jag verkligen börja mitt nya liv. Jag ville börja försörja min familj. Min pappa var den enda i min familj som arbetade, mina två bröder var fortfarande för unga för att tjäna pengar. Jag ville börja skicka hem pengar så snart jag kunde.” Berättar Hicham.

Hicham fick bidrag för att kunna köpa lite schampoo och andra förnödenheter. Men han hade inte tillräckligt med pengar för att köp ett SL-kort så han promenerade runt i området runt Telefonplan och Årsta. Han frågade i olika små affärer om han kunde få börja jobba där. Till slut fick han äntligen napp. En butiksägare vid Skanstull behövde hjälp med att sälja jordgubbar. Det var nu juni, vädret var fint, och många ville köpa just jordgubbar. Hicham började mixa olika frukter, och sålde bra så butiksägaren var nöjd med hans arbete. Genom jobbet i butiken lärde han känna nya vänner, även svenska kompisar.

Till flyktingboendet kom också personer från Röda Korset. De höll språkkurser och olika aktiviteter för att flyktingarna skulle lära sig om det svenska samhället. En svensk sångerska som heter Sofia Källgren brukade komma förbi jordgubbsståndet och köpa jordgubbar.

”Jag visste inte att hon var en känd person” berättar Hicham.

De pratade fleras gånger och Hicham bjöd hem sedan henne ihop med flera av hans vänner för att laga traditionell syriansk mat.

”De älskade maten”, säger Hicham med leende.

Sen blev Hicham hembjuden till Sofia Källgren där han lagade likadan mat. Där träffade Hicham flera av hennes vänner och hennes familj. Hicham berättade för dem om sin flykt från Syrien och om sin IT-bakgrund. En av Sofias vänner sa att med sin bakgrund borde han söka arbete inom IT istället. Hennes man arbetade på ett stort teknikkonsultbolag. Det öppnade en dörr för Hicham. Han fick träffa denna man som var enhetschef på företaget. Och så fick han en praktikplats, som sedan ledde till en anställning.

”Om jag inte hade träffat Sofia hade jag inte varit här”, säger Hicham och pekar med handen på kontorsrummet där vi sitter.

De små tillfälligheterna i livet kan ha avgörande betydelse. Och när man har varit med om svåra saker så är det lätt att uppskatta det man har, man blir väldigt tacksam. Nu kan Hicham hjälpa till att försörja sin familj. Och nu har även Hichams lillebror, som hunnit bli 25 år, kommit till Sverige. De delar lägenhet sedan ungefär sex månader tillbaka.

”Han har tagit över lite av mitt ansvar för försörjningen nu”, säger Hicham och skrattar.

Föräldrarna vill inte flytta däremot. De börjar bli gamla och resan är svår. Men Hicham har fortfarande kontakt med dem varenda dag.

Kriget i Syrien pågår fortfarande och konflikten är långt från över. Över en halv miljon människor har mist livet och en miljon är fortfarande på flykt och än så länge har alla fredsförsök misslyckats. Kampen för fred i Mellanöstern är långt från över.