GÄSTSKRIBENT JOHANNA SYRÈN

Mobile Stories redaktion lyfter i en serie artiklar initiativ som gör livet bättre för barn och unga. Först ut som gästskribent är Johanna Syrén, grundare av föreningen Tala om tystnad.

På 1980-talet, när Emma började i årskurs ett, kände skolor i Sverige inte till selektiv mutism.

Emma, som alltid satt tyst i klassrummet, fick höra att hon var blyg men innerst inne kände hon att det nog var något mer.

– Det fanns fler barn i klassen som kallades blyga, men de började ju alltid att prata efter ett tag.

Situationen förvärrades i högstadiet och tystnaden påverkade betygen. Samtidigt växte ångesten och Emma beskriver fysiska symtom som låsningar i halsen, långsamma rörelser och stelhet. Hon känner idag en sorg över att inte blivit tillräckligt sedd i skolan.

– Oftast var jag helt osynlig i klassen, eller så tvingades jag att prata när jag inte kunde. Jag var väldigt självmedveten och tänkte mycket på hur folk skulle uppfatta mig. Jag ville inte verka konstig.

Emma kunde alltid prata avslappnat hemma med familjen, och med nära vänner. Tystnaden i skolan var något skamfyllt som hon dolde för sina föräldrar.

– Jag skämdes väldigt mycket och tänkte att det var mitt fel, så jag berättade inget.

Andra identiteter viktiga

Emma fick ingen professionell hjälp eller behandling, men fann under åren trygghet hos ett par olika lärare som såg henne bortom tystnaden och uppmuntrade hennes intressen. Ibland lästes hennes berättelser upp högt för resten av klassen.

– På det sättet blev jag uppskattad utan att behöva prata själv. Jag tyckte att min röst lät så fruktansvärt och var väldigt kritisk mot mig själv.

Att hitta platser utanför skolan blev viktigt för Emma under tonåren. Hon sökte sig till organisationer för miljö- och rättvisefrågor. Hon hittade vänliga sammanhang med människor som delade hennes intressen och engagemang, där hon utan press kunde testa att prata mer.

– När man har selektiv mutism blir det en sådan stor del av hela ens liv, och därför är det viktigt att man har andra identiteter också.

Under gymnasiet började Emma sakta att ta sig ur rollen som den tysta. Strukturen på högskolan, där hon sedan kom in, passade henne ännu bättre, eftersom hon där själv kunde bestämma vilka hon ville umgås med.

– Då lämnade jag äntligen den tysta identiteten bakom mig. Under en period började jag till och med att prata jättemycket, eftersom jag var orolig över att bli tyst igen!

Arbetar idag som lärare

Emma känner att goda saker har kommit ur de jobbiga åren, trots allt. Hon tror att uppförsbackarna gjort henne tålmodig, optimistisk och stark.

– Tack vare min talångest har jag tränat min förmåga att fokusera, rita och skapa berättelser. Det beror nog på att jag tillbringat så mycket tid med att iaktta sociala sammanhang på håll.

Observationerna har även lärt henne att se när människor använder talet som maktmedel.

– Vissa tar upp all plats, utan att egentligen ha något att säga.

Emma är idag illustratör. Hon undervisar också i visuell kommunikation. I undervisningen talar hon ofta inför större grupper.

– Det har successivt blivit lättare och jag har nu kommit över min talångest helt. Men jag kan ibland bli påmind och tänka ”Här skulle jag ha blivit jättestressad förut”. Jag är så tacksam över att inte längre behöva vara det.

Fakta: Selektiv mutism

• Selektiv mutism (SM) är en ångestdiagnos som drabbar 1 av 100 barn

• Ett barn med SM har ett fullt fungerande språk hemma med familjemedlemmar,

men tystnar oftast helt i andra situationer – till exempel i förskola och skola.

• SM är inte samma sak som blygsel. SM är inte heller social fobi.

• Tystnaden är ofrivillig.

• Misstänkt SM utreds hos en psykolog eller logoped.

• Diagnosen bör behandlas professionellt i ett samarbete mellan familj, vård och skola.

• I ungefär 30% av de obehandlade fallen stannar SM kvar i vuxen ålder. Symptomen kan då förvärras eller ändra karaktär och utveckla djup psykisk ohälsa, i form av till exempel depressioner eller social fobi.

Selektiv mutism och skolan:

• De flesta med SM förmår inte att be om hjälp när de inte förstår en uppgift, gör sig illa eller behöver gå på toaletten. De brukar inte heller berätta när de blivit orättvist behandlade.

• En elev med SM har generellt svårigheter med att nå upp till skolmålen kring verbal kommunikation.

• Utan rätt bemötande och behandling kan barnen komma efter i sin sociala utveckling med jämnåriga och hamna i ett socialt utanförskap.

• ”Hur bemöter jag en elev med selektiv mutism?” är i dag den tredje vanligaste frågan hos Specialpedagogiska skolmyndigheten.

Så bemöter du någon med selektiv mutism:

• Kommentera aldrig tystnaden.

• Pressa aldrig personen att prata.

• Acceptera tystnaden och ge trygghet.

• Se till att personen med SM alltid känner sig inkluderad och sedd.

• Undvik att ställa frågor. Berätta eller visa något istället.

• Umgås i ickeverbala aktiviteter. Spela kort, se en film eller baka en kaka.

Tips! 

Emma har illustrerat tre böcker för Tala om tystnad – arvsfondsprojektet och organisationen som synliggör selektiv mutism. Tala om tystnad finns på Acast, Facebook, Instagram och Youtube. Hemsida: selektivmutism.se