Dina och Jovan Rajs var barn under andra världskriget och skulle på grund av att de var Judar möta ett öde så häpnandsväckande och fruktansvärt att man inte kan föreställa sig det. I koncentrationsläger, som barnarbetare och i gömställen skulle båda två överleva förintelsen och de skulle mötas och gå vidare tillsammans.

Höstlöven ligger blöta på trottoaren efter dagens duggregn och himlen har präglats av dova moln. Vi är i slutet av oktober 2023 och antisemitismen har börjat visa sig öppet igen efter Hamas attack mot Israel för bara några veckor sedan. Det är redan mörkt på Södermalm när jag kliver innanför porten till huset där 85 åriga Dina och 91 åriga Jovan Rajs bor. De bär på en osannolik historia som överlevare av förintelsen. En inbjudande doft slår mot mig när jag går in i vardagsrummet där tavlorna och möblerna är många och fina. Jag får syn på ett inramat diplom, Raul Wallenbergpriset som de erhållit för deras arbete kring fortbildning av förintelsen. Jag är här för att ta reda på vad Dina och Jovan varit med om och hur det har påverkat deras liv.

”Folk dog där i svält och sjukdomar, man kunde inte begrava dem, det räckte inte med krematorier. Jag minns hur döda kroppar blev uppradade på varandra längs barackerna och några av dem kände jag”, säger Jovan med en klar röst och ett uppgivet kroppsspråk medan han tänker tillbaka på sin tid i Bergen-Belsen, det tyska koncentrationslägret där mer än 70 000 människor dog.

Jovan föddes 1933 i Bečkerek i dåvarande Jugoslavien, samma år som Adolf Hitler tog makten i Tyskland. Jovan minns sin tidiga barndom som ljus med många fina minnen tillsammans med sin judiska familj och släkt. När Jovan var 5 år föddes Dina 1938 i Zagreb i dåvarande Jugoslavien, några månader innan kristallnatten där över 1 400 synagogor brändes och förstördes och över 400 judar mördades. Hon beskriver sin tidiga barndom som präglad av ljusa minnen.

Dina och Jovan föddes i en tid som kom att bli en av de mörkaste tider i mänsklighetens historia. De skulle möta varandra som följd av deras häpnadsväckande öden igenom denna mörka tid. När kriget började var både Dina och Jovan bara barn och hade ingen aning om vad som väntade dem.

”De tyska soldaterna marscherade in i staden. Jag och min storebror stod där och tittade, vi fattade ingenting och våra tyska grannar stod där och applåderade och var jätteglada”, berättar Jovan och ser mig i ögonen medans Dina hostar till. ”Tyskarna hängde den mest ansedde juden på stadens torg”, fortsätter han.

Under samma tid som detta skedde Jovan bodde Dina med sin moster i staden Novi Sad i norra Jugoslavien som var ockuperat av Ungern. I Novi Sad började en massaker på judar längs floden Donau. ”En ungersk polis kom hem till oss och frågade om jag var judinna och hushållerskan tog upp mig i sin famn och pussade på kinden och sade att jag var hennes dotter, annars hade jag blivit dödad”, berättar Dina med ett allvarligt uttryck.

Efter att Jovans familj dödats i en gasbuss, där en SS-vakt trycker in judar i bussen, låser dörren och släpper in avgaser i bussen, flydde han till Szeged där han senare blev internerad i stadens getto. I december 1944 blev han deporterad till koncentrationslägret Bergen-Belsen efter att slovakiska motståndsrörelsen sprängt järnvägsspåren till förintelselägret Auschwitz dit han egentligen skulle. I Bergen Belsen sov han med 2 andra i samma säng och arbetade under orimliga förhållanden i 4 månader som han uttrycker det.

Bergen-Belsen var ett koncentrationsläger i norra Tyskland söder om Hamburg och i mars 1944 började nazisterna sända dit sjuka och svaga fångar varav de flesta dog efter en kortare tid. I Bergen-Belsen dog uppskattningsvis drygt 70 000 människor och lägret befriades av brittiska styrkor i april 1945, skriver Ingela Karlsson på Forum för Levande Historia 2011.

Samtidigt var Dina i Budapest med sin mamma efter att ha flytt dit efter massakern vid Donau i Novi Sad. Hon blev tillsagd av sin mamma att bära ett kors runt halsen och bytte namn till det kristna namnet Maria. Hon berättar att tyskar under flera tillfällen kom hem till dem och förhörde under pistolhot. Under denna tid träffade hon Raul Wallenberg två gånger på ett sjukhus.

Raul Wallenberg är känd för att ha räddat tiotusentals krigsdrabbade ungerska judar framförallt i Budapest med hjälp av svenska skyddspass. Han arbetade på ett kontor i Budapest men var även ute aktivt i fält på till exempel sjukhus. Bland hans medarbetare i arbetet med att hjälpa judar fanns bland annat Per Anger. Raul dog troligtvis 1947 i sovjetiskt fångenskap, enligt Nationalencyklopedin 2023-11-08.

Jovan befriades av ryska trupper 8 maj 1945 i koncentrationslägret Theresienstadt dit han hade förflyttats. ”Tyskar fortsatte att hämta judar till skogen och skjuta dem”, säger Jovan nedstämt. Samma dag som befrielsen skedde var det Jovans barack som skulle skjutas i skogen men så kom de ryska soldaterna.

Dina blev befriad av ryska trupper i januari 1945 samtidigt som Jovan var internerad i Bergen-Belsen. ”Av 249 Judar i min hemstad överlevde 19, jag var yngst, 7 år gammal”, förklarar Dina.

10 år efter kriget skulle Jovan och Dina mötas på en träff för Jugoslaviska överlevare av förintelsen. ”Det var det bästa som har hänt oss, det räddade oss”, säger Dina och syftar på den jobbiga situationen efter kriget när både Dina och Jovan förstod omfattningen av mördandet av judar under förintelsen och framförallt Jovans förlust av sin familj.

Några år efter detta möte flyttade de med sina två barn till Sverige och har levt här sedan dess. Dina har varit arkitekt och Jovan läkare i rättsmedicin och efter att de gick i pension har de föreläst om deras upplevelser under förintelsen på olika skolor. De berättar om sin situation idag i samband med de antisemitiska händelserna som inträffat på senaste. ”Det känns som på 30-talet, hänsynslöshet, massmord, mördande, som på 30 och 40-talet”, säger Jovan och syftar på händelserna i Israel.

Både Dina och Jovan Rajs har gått igenom två olika men minst lika hemska livsöden. Båda tog sig igenom det på olika sätt och möttes som följd av deras öden, och som Dina berättar räddade det dem, för det är svårt att ta sig igenom en händelse av den här skalan. En händelse som förhoppningsvis aldrig upprepar sig igen. Både Dina och Jovan anser att man kan lära sig om förintelsen genom att prata med överlevande och läsa på om ämnet så att inget liknande någonsin händer igen.