År 1975 tvingades 26-åriga Salwa Touma fly från sitt hemland Libanon pga inbördeskriget och andra oroligheter i Mellanöstern. Om hon skulle stannat kvar hade det kanske kostat hennes liv.

Rummet är varmt och städat, Salwa har precis tagit ut sin hallonkaka från ungen. Doften sprider sig från köket till vardagsrummet. Hon ställer fram te. Utanför fönstret viner vinden och de färgglade löven virvlar runt i novembervinden. Salwa är 76 år och bor nu i Stockholm med sin man och har 3 vuxna barn. Hennes breda leende är varmt som solen .Hon ser ut som en helt vanlig pensionär men om vi backar tillbaka lite kommer vi hitta hemska händelser som hon och många andra har drabbats av, att tvingas fly från sitt hemland.

”Mitt liv var till en början jättebra”, börjar Salwa berätta. Jag växte upp tillsammans med min mamma, pappa, mina fyra småsyskon och min farmor i en lägenhet i huvudstaden Beirut. Det var väldigt vanligt på den tiden att man bodde tillsammans med äldre generationer. Jag bodde i en lägenhet precis intill havet. Klimatet runt mitt hem var fantastisk med mycket grönska och liv.. Jag hade en trygg uppväxt och jag gick 6 dagar i skolan varje vecka. I skolan lekte jag och mina kompisar med dockor och hade det jättekul.”

”När jag blev äldre jobbade jag som högstadielärare och gifte mig”, säger Salwa och ler. ” Men när jag var 25 år startadess ett inbördeskrig i Libanon mellan olika religösa grupper” fortsätter hon berätta med en allvarligare blick. ”Senare blandade sig PLO (den Palestinska befrielseorganisationen), Israel och på senare tid Syrien.”

Inbördeskriget i Libanon startade år 1975 och varade till år 1990.

Salwa var 26 år när hon kom till Sverige och nu har hon bott i Sverige i 48 år. Men hennes familj kunde inte åka till Sverige så de blev kvar i Libanon. ”I början var jag jätteledsen och jag grät nästan jämt”, säger Salwa.” Jag saknade min familj och mina vänner jättemycket”.

Ute har det blivit molnigt och tunga regndroppar faller ner från himlen.

”Det fanns både för- och nackdelar med att komma till Sverige” säger Salwa. ”Jag tyckte att Sverige kändes som ett tryggt land där man hade jämlikhet frihet och jag kände också att man hade en viss tillit till varandra, Sverige hade inte heller varit inblandade i krig på jättelänge”

Sverige har inte varit i krig sedan 1814 enligt sajten SO-rummet.

”Medan i Libanon har det varit krig i ungefär 100 år till och från”, fortsätter Salwa berätta. ”Kriget gjorde att det uppstod olika spänningar mellan de religösa grupperna men också mellan de stora klasskillnaderna i landet. Libanon var inte så tryggt om man inte hade det bra och en bra levnadsstandard. Men ungefär 80% av Libanons invånare hade det väldigt dåligt” säger hon och får en rynka i pannan.

”Svårigheterna med att komma till ett nytt land var att lära sig ett nytt språk, att inte kunna kommunicera på samma sätt, för även om jag kunde engelska och franska så blev det svårt att kommunicera vissa gånger”

”När jag återvände ett antal år senare hade jättemycket förändrats,” säger Salwa och kollar ner i sin tekopp.

”Jag kände knappt igen mitt gamla hem”, säger hon med en låg röst. ” Läget i Beirut och i hela Libanon var mycket sämre än när vi flydde. Det var jämt oroligt och en extremt religös fundamentalism” fortsätter hon.

Nu är Salwa en pensionär med en stor familj. ”Jag är glad över att få leva Sverige och Sverige och har vidgat mina syner på hur man samtalar och kommunicerar med andra människor och att det kan leda till ett tryggare samhälle”, avslutar Salwa med ett brett leende.

Skribent: Maya Alsterlind och Stella Touma