Som 18-åring blev Isabelle placerad på SIS-hem i Norrland på grund av sin psykiska ohälsa och missbruk. ”Jag hade mer trauman när jag kom ut än när jag kom in ”.
Vardagsrummet är stort och luftigt. Vi sitter i den beigea soffan med prydligt uppradade kuddar. Isabelle sitter vid en av soffändarna och tittar ut genom det stora fönstret ut över det höstliga landskapet.
Hon föddes i Östersund och bodde där med sin mamma och pappa till hon blev ca 10 år gammal. Då flyttade familjen till ett hus utanför Uppsala i Alsike. Hon har två lillasystrar, den ena är nu 20 år gammal och den yngsta är 16 år. Under sin uppväxt spelade hon mycket fotboll men gick även på ridning en period. Men fotbollen stod alltid henne närmast.
Isabelles uppväxt var trygg men hennes problem med ADHD och psykisk ohälsa startade redan i 14-årsåldern. Familjen kämpade för att hjälpa Isabelle men hennes mående gjorde att hon inte ville medverka i några utredningar. Hon har i två långa perioder har hon bott på behandlingshem. Ett behandlingshem är en antingen öppen eller sluten institution för behandling av personer med olika sjukdomar eller beteenden som är skadliga för antingen personen själv eller omgivningen.
När Isabelle blev 18 år blev hon placerad på ett SIS-hem uppe i Norrland och blev borttagen från den destruktiva miljön i Uppsala där hon hade hamnat i ett dåligt kompisgäng.
SIS är en förkortning på Statens institutionsstyrelse. På ett SIS-hem bedriver de individuellt anpassad tvångsvård och verkställer sluten ungdomsvård. De samarbetar även med socialtjänsten och ger barn och ungdomar med allvarliga och omfattande psykosociala problem bättre förutsättningar. I Sverige finns det 21 särskilda ungdomshem (SIS hem) men huvudkontoret ligger i Stockholm. År 2021 blev 2300 barn och unga placerade på SIS-hem. Av dom var största procenten killar och resten tjejer.
Isabelle var på psykakuten när hon fick reda på att hon skulle bli placerad på SIS. Hon hade blivit inlagd på grund av att hon höll på att ta livet av sig själv. Socialtjänsten ringde till henne och sa att de skulle skjutsa henne upp till Norrland där SIS-hemmet låg. När hon fick reda på de så fick hon panik och blev jättearg.
Isabelle får frågan av oss ”Hur var det att vara placerad på SIS hem?” ”De va ett helvete där inne faktiskt, om jag ska vara helt ärlig” säger Isabelle med dyster röst medan hennes blick fastnar på det höstliga landskapet utanför fönstret. Inne på SIS-hemmet var hon inlåst och fick inte gå ut. Alla dörrar där inne var låsta och man fick inte tvätta själv, laga mat själv eller äta när man ville. På Isabelles SIS hem bodde det även andra tjejer, vissa yngre och vissa äldre. Alla som bodde på SIS-hemmet var där av olika anledningar, till exempel kriminalitet, missbruk eller psykisk ohälsa vilket gjorde att det blev en dålig blandning. Det var även mycket våld mellan personal och ungdomarna, därför var det en väldigt dålig miljö att vara i.
Hon var placerad på SIS-hemmet i ett år. När hon väl var inne på SIS-hemmet blev hon borttagen från den destruktiva miljön hon var i innan men det hjälpte bara för stunden.
” Jag fick ju fler trauman därinne än vad jag hade när jag kom dit” berättade Isabelle.
När Isabelle åkte ifrån SIS hemmet så gick det inte bra. Hon fick ingen behandling utan hon säger att ” det var ju bara som en förvaring, typ som ett fängelse”. Efter SIS-hemmet så mådde hon inte bättre är innan så det tog ett tag för henne att må bra.
Isabelle tycker att det fanns mycket problem och brister med SIS-hemmet som hon var på. Hon tycker att man ska ha olika avdelningar beroende på vad man har för problem och varför man är placerad. Till exempel att man relatera till varandra pågrund av att man har går igenom liknande situationer i livet.
Hon säger även att man inte ska blanda barn och äldre ungdomar i samma avdelning då de yngre lär sig av dom äldre och tar inspiration av deras handlingar. I allmänhet tycker hon inte att SIS hem är lösningen pågrund av att det blir som att straff då man egentligen inte har gjort något.
Nu i efterhand är Isabelle glad för att hon vet hur det är att vara placerad på SIS-hem och har det som en erfarenhet. Hon har även varit med i en intervju för Aftonbladet för att informera och upplysa ungdomar hur det är att vara placerad och Isabelle tycker även att det är hemskt att tjejer ska behöva vara där som faktiskt egentligen behöver riktig hjälp.
Isabelle är nu 26 år gammal och har precis flyttat från Uppsala till Norrköping med sin 2 åringa son och man. Hon mår bra nu med har perioder då hon mår sämre men hon går mot rätt håll. Hennes tankar för framtiden är att hon vill jobba med något som kan göra en förändring med hennes kunskaper hon fått. Isabelles råd till andra som går igenom liknade är att ”fortsätt kämpa det blir bra tillslut”.
Mörket har nu fallit över det höstliga landskapet utanför fönstret och Isabelle ska tillbaka till Norrköping och hennes familj.
