Är du bra på något, säg det!

Publicerad 2020-03-13 09:00

Vi svenskar är väldigt tillbakadragna. Jag skulle kunna skriva en lång lista av exempel för att bevisa detta men jag tänkte egentligen bara ta upp ett litet fenomen. Det jag pratar om kallas för jantelagen, men i ett mer vardagligt språk kan man översätta det till: “kom inte och tro att du är något”. Jag tycker detta är helt idiotiskt, är du bra på något, säg det!

 

Att ha intressen är nödvändigt för människor, men att verkligen brinna för någonting är större än så och alla kanske inte heller får uppleva det. När jag åstadkommit någonting inom det som jag älskar att göra eller bara känt att jag gjort någonting bra är min första instinkt att berätta det för någon. Inte för att skryta och säga att jag är bättre än andra, utan enbart för att säga att jag är stolt över det jag gjort, det är inte svårare än så. För mig är det inte så mycket som tar emot, jag tänker sällan “nu kommer hon tycka att jag skryter” eller “nu tänker de säkert att jag tror mig”. Nej nej, för det finns ju olika sätt att säga saker på, man kan vara genuin och ödmjuk trots att man vill hylla sig själv. Utöver detta har det aldrig varit särskilt svårt för mig eftersom vuxna i min närhet alltid uppmuntrat mig att vara stolt över mig själv oavsett vad. Jag kan dock tänka mig att det är många som oroar sig inför dessa tankar.

Människor är själviska. Självklart är det inte för din skull som jag berättar att det gick jättebra på provet idag, utan för min skull, men inte på andras bekostnad. Jag tror att precis som att intressen är nödvändigt för en människa är även en klapp på axeln ibland nödvändigt. För om man aldrig får höra ett “bra jobbat!” eller liknande kommer motivationen dö. Självklart ska man inte alltid trycka upp i folks ansikten hur bra det går i livet med allt, men det kan vara bra att dela med sig ibland. Vi vill ju inte sända ut ett budskap om att det är dåligt att ha självförtroende, eller hur? För då kommer man istället in i ett mönster där man ständigt förklarar bort sina framgångar, snarare än att ge sig själv cred.

Alex Schulman skriver i sin krönika i Aftonbladet (1/7-12) att vi ska vara stolta över vår svenska jantelag då den “håller de värsta skrävlarna och skrytmånsarna borta”. Det finns en poäng i att man inte bara ska skryta på om sin framgång hela tiden, men som sagt så tycker jag man måste kunna få berätta när man tycker man är bra på något. Tänk på alla de som faktiskt brinner för någonting, om all den passion och ambition skulle försvinna, vad har vi då att vänta oss i framtiden? Visst är detta lite långdraget men tänk efter innan du dömer någon som en riktig skrytmåns. Säger personen enbart detta för att skryta eller är hen bara stolt över sig själv, kanske för en gångs skull till och med? Uppmuntra personen istället och bidra med den där klappen på axeln vi alla behöver då och då.

 

Ellen Sollerman

Skribent

Dela

Elevartikel

12 mar
Elevartikel
26 mar
Elevartikel
19 mar
Elevartikel
19 mar
Elevartikel
19 mar
Elevartikel
Karin Gabrielsson
19 mar
Elevartikel
19 mar
Elevartikel
19 mar
Elevartikel
Anonym
17 mar
Elevartikel
17 mar
Elevartikel
13 mar
Elevartikel
13 mar
Elevartikel
13 mar
Elevartikel
13 mar
Elevartikel
13 mar
Elevartikel
P.C Cast & Kristin Cast
20 feb
Elevartikel
Alice Nylander
13 feb
Elevartikel
B. Wahlströms
24 jan
Elevartikel
23 jan
Elevartikel
Foto av Sannse
22 jan
Elevartikel

Redaktionen

20 mar
Professional
26 jan
Professional
26 jan
Professional
08 jan
Professional
24 sep
Professional