För 26 år sedan föddes Gabriel, idag är han en nyfiken kille med driv i ögonen som gärna reflekterar om sin bakgrund och ett intolerant samhälle som han idag jobbar för att förbättra.
Under fötterna hör jag de krispiga löven krossas, jag känner på den kalla bänken med handen. Håren i nacken reser sig upp men jag sätter mig ändå, min mobil åker snabbt upp ur fickan när jag hör signaler och en vänlig röst når mina öron.
Gabriel har under hela sin uppväxt bott i Rinkeby, hela grundskolan gick han i samma skola med samma typer av människor.
- Jag kan ju säga rakt av att vi hade inga svenskar i min grundskola. Så jag gick inte med svenskar för än i gymnasiet. Vilket är ett tydligt tecken på utanförskap.
Idag har vi totalt 60 utsatta områden i Sverige varav 28 "enbart" utsatta. År 2017 bodde över en halv miljon människor i utsatta områden. Barn som växer upp i socialt utanförskap riskerar att hamna i en negativ utvecklingskedja som är svår att bryta. Bristande möjligheter till delaktighet och inflytande riskerar att skapa en känsla av frustration och hopplöshet, vilket i sin tur ökar risken för negativ utveckling på sikt.
Efter sexton år utav ett liv i utanförskap och en skolgång utan en enda ”svensk” kliver Gabriel in i gymnasieskolan Rudbeck i Sollentuna. Där möts han av fördomar och förutfattade meningar. Gabriel menar att det är en naturlig reaktion när man träffar nya människor.
- Jag tror också det var nyfikenhet. De flesta menade såklart inget menat. En gång så nämnde jag att jag tränat thaiboxning flera år till mina svenska kompisar. Till svar fick jag att ”Aa men det kanske du måste göra för att du bor i Rinkeby”. Och visst, men jag började för att jag tyckte det var kul liksom.
När människor från olika kretsar möts kommer det alltid att finnas fördomar och stereotyper från båda hållen. Vilket i sin tur leder till att det blir svårt att blanda olika grupper av människor. För att undvika att olika förutfattade meningar och stereotyper styr våra val och handlingar så är det viktigt att ha ett öppet tankesätt och inte fast i tankarna ”vi och dem”. Dagligen så bidrar Gabriel med att dessa möten ska bli så bra som möjligt, så ungdomar från utanförskapsområden kan komma in i olika konstellationer som de annars aldrig skulle komma in i.
- Jag kan inte tala för andra men för mig själv det som gör det svårare är att man kanske inte har rätt vägledning. Och rätt förutsättningar för att veta hur man ska förstå vilka val man ska ta. Vad som är rätt och vad som är fel. Det är kanske lite lättare om man kommer från en svensk familj som bott här i generationer. Och vet hur systemet ser ut och fungerar.
Gabriel har under ett år jobbat på Nolla Utanförskapet. Det är ett företag som hjälper ungdomar som lever i utanförskap att få arbetsrelaterade kontakter, få hjälp med läxor och komma in i konstellationer som de aldrig skulle hamna i annars. Utanförskap är tyvärr en stor del i dagens samhälle, och för att förminska utanförskapet och de dåliga konsekvenserna utav det måste alla dra sitt strå i stacken. Precis som Gabriel!
- Nolla Utanförskapet bottnar ju i frågor som jag tycker är viktiga. Utifrån mig och mina erfarenheter och vad jag hört från andra. Det var alltså därför jag sökte mig dit för om någon ska göra förändring måste man ju ändå börja på gräsrotsnivå. Säger Gabriel med hopp i ögonen
Utanförskapet i Sverige blir ett större och större problem och konsekvenserna blir fler. Utanförskapet har konsekvenser. Inte minst för individen som ständigt känner sig utsatt utan också för hela samhället, och till och med de personer som inte lever i utanförskap själva. En person som lever i utanförskap har större risk för psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa kan i sin tur leda till exempelvis droger och kriminalitet. Kriminalitet och droger är ett problem i vårt samhälle och även de personer som inte är i utanförskap själva blir drabbade av detta. Just därför drabbar utanförskap alla – inte bara de som är utanför.
- Media fungerar ju på det sätt att dom mest intressanta nyheterna kommer upp högst upp vilket är negativa nyheter. Men jag tror samtidigt att media inte är så himla aktiva i just utsatta områden. Om det inte handlar om något knas som hänt. Sen måste man lyfta fram rösterna från förorterna. Och inte andra som ska tala för dom tex någon minister som bor på Östermalm ska uttala sig om gängvård. Men vad vet han egentligen, han har inte ens bott i någon förort. Han har bott på Östermalm och haft golvvärme sedan han var ung. Säger Gabriel bestämt och skrattar för sig själv.
- Sedan måste man också kunna ha två tankar i huvudet samtidigt. Att tex mitt perspektiv eller vad jag tycker är inte representativt för alla. Så det jag säger är min åsikt och vad någon annan säger är deras åsikt. Man kan inte alltid representera alla i ett område. Så det är också ganska viktigt. Tänk om det är samma röst som hörs hela tiden då kommer vi tillslut tro att det är så för alla.
Som elever i årskurs nio har vi chansen att minska utanförskapet, det gäller bara att alla tar sitt ansvar och har ett öppet tankesätt. Och tar emot människor med kärlek och ett öppet sinne.
- När det kommer till inkludering så tror jag alla måste dra sitt strå stacken. Det handlar dels om att den som ska inkluderas vill det. Och dels har alla andra ett ansvar att släppa in dom och våga bjuda in dom i gemenskapen. Så jag tror att majoritetssvensken, om man får säga så, måste öppna upp sig och inte ha förutfattade meningar om andra med tex annan hudfärg, bakgrund, någon form av dialekt eller sociolekt. Man ska istället bjuda in dom, hänga med dom, lära känna dom och prata med dom lite.
På väg hem, omringad av blöta löv kollar jag upp i himlen. Tar ett djupt andetag av den kalla höstluften, plötsligt kommer en av Gabriels meningar upp i mitt minne, som jag aldrig kommer att glömma.
”Om man vågar ta steget och lära känna folk som man aldrig träffat innan så inser man sen att alla är ganska lika i grund och botten”.
