På Järvaveckan fick jag chansen att intervjua en ex-kriminell, Nour Hadid, på länk via zoom. Vi pratade om bland annat hans organisation, Trygg Rätt, hans liv före och efter han hade blivit dömd och det viktigaste av allt, hans vändpunkt. 

Kan du först berätta lite om din organisation, Trygg Rätt och vad ni gör?

- Jag driver en verksamhet som heter Trygg Rätt och som är för barn och ungdomar som har hamnat i kriminalitet och som vill förändra och göra någonting av sitt liv. Så vi arbetar med barn och ungdomar om deras framtidsplaner för att ge de ett syn av framtiden och bidra till ett hållbart samhället. 

Vad fick dig att starta en egen organisation?

- Det var så att jag blev dömd till ett fängelsestraff och efter det fängelsestraffet så tog mina föräldrar avstånd från mig. De ville inte ha någonting med mig att göra och för mig så är familjen allting så jag tänkte på vad jag ska göra för att få tillbaka kontakten med min familj. Jag kunde så mycket annat än kriminalitet så det jag gjorde var att jag gjorde motsatsen till vad jag hade gjort tidigare vilket var att hjälpa barn och ungdomar.  

Vad tror du politikerna kan har gjort tidigare för att stoppa dig från att hamna i kriminaliteten?

- Jag tror politikerna måste jobba mycket mer förebyggande eller de måste ge direktiv till kommunerna om att arbeta mycket mer förebyggande med individanpassade metoder, för alla människor är inte likadana, alla tänker olika. Och om en person har viljan till att förändra så ska den personen få all hjälp och alla möjligheter den behöver för att nå sina mål, speciellt unga personer. 

Du växte upp i ett utsatt område. Hur var polisen i det område där du bodde?

– Jag själv har blivit trakasserad av polisen flertalet tillfällen, jag räknade till 72 gånger under två års tid. Då anmälde jag polismyndigheten i Helsingborg till Justitiekanslern och fick rätt*.  Nu trakasserar de mig inte lika mycket. Men andra unga som bor i området, det är samma sak med dem. De blir visiterade bokstavligen hela tiden. 

Har det blivit bättre med tiden eller är det samma som tidigare?

– Det är samma, det har kommit nya poliser och de vill visa vad de går för och så händer exakt samma sak. De vill sätta en på plats och visa hur mycket makt de har. 

Du sa tidigare att vändpunkten kom när din familj tog avstånd från dig när du blev dömd till fängelse. Men då hade du varit kriminell i många år. Varför tog det så lång tid? Hade ni aldrig pratat om det innan det tillfället?

– Mina föräldrar hade ingen aning om vad jag höll på med. Jag höll det hemligt för dem. För mina föräldrar var jag en ängel. Jag skötte mig i skolan. Jag gjorde allt jag skulle. Så hemma var jag en person men därute var jag en annan. 

Så det var som en chock för dem när de fick veta att du hamnat i häktet?

– Exakt. 

Hur gammal var du när du började med kriminalitet?

– Jag var ganska liten, 12 år gammal. Jag tyckte att det var häftigt, det var härligt, det var enkelt och man fick mycket uppmärksamhet för saker man gjorde. Det var mycket skadegörelse och så vidare. Men jag visste inte att det var kriminella handlingar jag utförde utan jag trodde att det var normalt. Alla andra runtomkring mig gjorde samma sak så det var normalt för mig. 

Men skolan då, hade de koll på ungdomarna?

– Skolan hade koll på att saker och ting hände, men inte vem som gjorde vad. 

Du säger att alla omkring dig gjorde samma sak. Försökte de att visa ungdomarna att det finns en annan väg?

– Det skolan gör när de ser att en människa är på glid eller hamnat fel är att de gör en anmälan till socialen och socialtjänsten besöker ens familj. Det hände aldrig mig, men för de som utsätts för det känns det som att skolan förstör deras liv när den blandar in socialtjänsten.

Tycker du att skolan borde löst problemet på ett annat sätt?

– Hade jag själv varit lärare och sett att någon hamnat snett hade jag gått och pratat med den personen och haft en vanlig diskussion, skapat relation med personen, skapat förtroende och sedan hade jag vetat vad personen behöver för att kunna sköta sig i skolan och inte begå dumma handlingar och så vidare. 

*2020 gjorde Nour Habib en anmälan till Justitiekanslern. Enligt beslutet bekräftar Justitiekanslern att polisen överträtt ”sökandens rättigheter enligt artikel 8 i Europakonventionen genom polisens beslut om kroppsvisitation och husrannsakan”.  Artikel 8 handlar om rätten till respekt för sitt privatliv och familjeliv, hem och korrespondens.