Skott, tårar och lycka

Publicerad 2021-03-01 14:19
Axel Johansson

Det var en fin dag inte för varmt och inte för kallt, en perfekt dag för jakt. Just idag hade vi blivit bjudna på en ny mark så förväntningarna var skyhöga och de skulle under dagen visa sig att mina förväntningar var befogade, då jag skulle få skjuta mitt första drevdjur.

Klockan ringde 05.00 men trots den tidiga timmen var det inga problem att komma ur sängen, det var dags för jakt!

Jag satte på mig mitt underställ och ett par varma strumpor och gick sedan ned till köket och sa godmorgon till pappa. Varm oboy, mackor och en choklad fick följa med i matsäcken. Jaktkläderna var på, kängorna var knutna och bössa med tillhörande ammunition var nedpackad. Allt var i sin ordning och vi började göra oss klara för avfärd.

Moa Jakobsson

Vi var bjudna till en ny jaktmark en bit utanför Olofström i Blekinge och jag var både nervös men också spänd på att få träffa nya människor och se jaktmarken. När vi kom fram till samlingsplatsen stod det endast en bil på parkeringen men efter ett tag anlände de andra deltagarna också. Vi stod vid den varma elden och småpratade lite men efter en stunds gubbsnack fick vi våra pass och det var dags att ge sig ut.

I första såten stod jag på en kulle som låg väldigt nära en sjö, ett riktigt fint och bra vildsvinspass. Djuren som var lovliga för dagen var vildsvin, rådjur och räv så förhoppningarna var höga.

Några timmar gick, såten bröts och jag gjorde patron ur. Tyvärr lyckades varken jag eller någon annan komma till skott men det hade setts en ko med kalv på andra sidan av såten vilket var extra roligt då de inte haft älg på marken på ett bra tag.

Vi samlades åter igen och åt vår matsäck innan vi gav oss ut för nästa såt.

I andra såten fick jag ett pass på en hög kulle, igen. Detta var ett perfekt pass för både rådjur och gris. Rådjur brukar gärna gå upp på den höga kullen medan grisarna gillar att gå nere i den djupa dalen. Jag stod och väntade med blicken fäst på skogen och min blick vandrade från träd till träd. Plötsligt hördes det på radion att en av hundarna hade tagit upp rådjur och pulsen började öka, nu var det igång på riktigt.

Axel Johansson

45 minuter in i såten skymtade jag ett rådjur, adrenalinet började pumpa i kroppen och nu var det bara att andas och fokusera. Ett ensamt rådjur kom upp på kullen, precis som jag förutspått. När det var ungefär 50 meter ifrån mig la jag sakta upp bössan mot kinden och började sikta på det i kikaren. Jag visslade till så det stannade, siktade in mig på bogen och sedan small det. Det markerade skottet men sprang iväg åt samma håll som det kom ifrån och det var nu nervositeten kickade in och kroppen började skaka av allt adrenalin. Jag blev lite extra nervös för jag hade en känsla av att skottet hade tagit lite lågt.

Jag tog upp radion och berättade att jag hade skjutit på ett rådjur som hade gått iväg och att vi behövde en hund till platsen. Axel, en av hundförarna och även en väldigt god vän till mig, kom till passet och undersökte skottplatsen. Han försökte först spåra med hunden som han hade jagat med i såten men hon tog inte spåret så han bestämde sig för att hämta en annan hund.

Känslorna över flödade, tårarna rann nerför min kind och jag började fundera över hur det hade gått. Jag fick även reda på i efterhand att Axel hade sagt till en av de andra skyttarna att han trodde att detta skott inte alls tagit bra och att eftersöket nog skulle ta en bra stund.

Efter vad som kändes som en evighet kom Axel med sin andra hund och vi gick tillsammans för att försöka hitta det påskjutna djuret. På platsen där jag hade skjutit hittade jag lite blod men det var ganska mörkt. Efter ytterligare en liten stunds spårande hittade vi mer blod och detta var ljusare, ett tecken på lungträff.

Efter ytterligare 20 meters spårande hittade vi det, mitt första drevdjur som var ett rådjurskid. Hela jag fylldes av en lättnad och jag brast ut i tårar men nu av lycka. Vi drog ut det till vägen och tog lite bilder på mig sittandes bakom mitt alldeles första drevdjur, lyckan var total. När jag hade lugnat ner mig en aning gick jag tillbaka till mitt pass. Vi fortsatte jakten en stund till innan även denna såt avbröts. Det var sedan dags för att ta hand om rådjuret. Jag fick passa djuret själv men fick även lite hjälp av Axel som lärde mig att göra det på ett lättare sätt än vad jag har gjort innan. Jag målades sedan i ansiktet med blod från djuret då det är en tradition när man skjuter sitt första drevdjur. Pulsen hade lagt sig en aning men leendet var fortfarande lika stort när vi satte oss i bilen för att åka hem. Det hade varit en av de bästa dagarna i mitt liv och det är ett minne jag alltid kommer ha med mig.

Källor: (1) , (2) Axel Johansson m
Skribent

Dela

Elevartikel

22 apr
Elevartikel
Sixten Törlind
22 apr
Elevartikel
Foto: Pixabay
22 apr
Elevartikel
Bild: Pixabay
22 apr
Elevartikel
Elin Olofsson Bogren
22 apr
Elevartikel
Pixabay
21 apr
Elevartikel
Foto:Creative commonc
21 apr
Elevartikel
20 apr
Elevartikel
20 apr
Elevartikel
20 apr
Elevartikel
20 apr
Elevartikel
Elvira Grimm
20 apr
Elevartikel
20 apr
Elevartikel
19 apr
Elevartikel
19 apr
Elevartikel
19 apr
Elevartikel
Edita Meskoniene
19 apr
Elevartikel
Tony Holmgren
19 apr
Elevartikel
Vattenfall AB
19 apr
Elevartikel
Thea Jansson
19 apr
Elevartikel

Redaktionen

04 feb
Professional
17 okt
Professional
02 feb
Professional
29 jan
Professional
29 jan
Professional