Rose Blanche

Publicerad 2021-12-17 13:00

“Tysta, stillastående barn stirrade på henne bakom ett ståltrådsstaket. De såg inte ut som de andades. Deras ögon var stora och fulla av sorglighet. De stod där som spöken, stirrande medans hon kom närmare. En av dom bad om mat och andra började gråta. “Mat, mat, snälla bli våran vän. Snälla ge oss någonting man kan äta, lilla flicka” Det här citatet kommer från boken Rose Blanche. Den är skriven från en liten flickas perspektiv av det hemska andra världskriget.

 

Rose Blanche är en bok som handlar om andra världskriget. Den är skriven av Roberto Innocenti, Christophe Gallaz. De flesta böckerna som handlar om andra världskriget brukar handlar om förintelsen. Men den här boken handlar om hur kriget ser ut i en liten flickas ögon.

En liten flicka som kommer från Tyskland heter Rose Blanche. Hon såg stridsvagnar men hon förstod inte vad det var. Hon såg konstiga symboler och folk sträcker ut sina högra händer framför soldater. Hon förstod inte vad det betyder så hon gjorde det med de. Hon såg en liten pojke som blev nästan skjuten bara för att han sprang på gatan. Han blev inkastad i en bil och hon ville veta varför. Bilen åkte till ett förbjudet område. Hon kunde inte hitta bilen. Det är flera bilar i området hon vet inte vilken var den som pojken var i. Hon gick och letade. Plötsligt så såg hon metall staket. Det finns vuxna och barn bakom staketet. “Mat, mat, snälla bli våran vän. Snälla ge oss någonting man kan äta, lilla flicka.” Hon berättade inte till nån om det hon sa. Hon gav dem mat från hennes egen matsäck varje dag. En dag, den lilla flickan försvann. Hennes mamma kunde inte hitta henne. Hennes mamma letade och letade, hon visste nånting har hänt. Hon märkte att hennes dotter åt inte sin matsäck. Till slut märkte hon, framför koncentrationsläger ser hon blod och hennes dotters hårklämma. Hon förstod nåt…

Den här boken är väldigt väldigt fin och sorglig. Man får veta hur små barn känner när det är krig. De är så rena, förstår inte vad är meningen med kriget, förstår inte varför de dödar andra människor. Den här boken händer kanske inte hände på riktigt men den känns levande. Man verkligen gick in i boken. Det känns inte som man läser en bok, det känns som man kollar på en film. När jag läste boken så tyckte jag att det var hemsk att Rose Blanche dog och jag är rörd av att hon försökte hjälpa barnen som “bor” i koncentrations läge. Tänk om alla hade gjort samman sak som Rose Blanche. Det hade varit bra men också dåligt. Det hade varit bra för barnen i koncentrations läge men det hade varit dåligt för att soldaterna hade dödat alla som hade hjälpt barnen. Det kommer alltid vara någon som hjälper någon men det kommer alltid vara någon som hatar och försöker skada någon.

Jag rekommenderar den här boken till människor som har bra fantasier. För att själva boken är en bilderbok. Det vill säga att den har inte mycket text men många bilder och du behöver tolka boken och budskapen i boken själv. Den är inte riktigt till för små barn för att de vet inte om historier om det hemska som hände under andra världskriget och den hemska förintelsen.

Skribent
Fotograf
Research

Dela

Elevartikel

16 jun
Elevartikel
14 jun
Elevartikel
Leo Rönnlund
08 jun
Elevartikel
BILD: Andrzej Rembowski/Pixabay
08 jun
Elevartikel
07 jun
Elevartikel
07 jun
Elevartikel
06 jun
Elevartikel
06 jun
Elevartikel
06 jun
Elevartikel
02 jun
Elevartikel
02 jun
Elevartikel
01 jun
Elevartikel
01 jun
Elevartikel
01 jun
Elevartikel
01 jun
Elevartikel
01 jun
Elevartikel
Minna Häggkvist
01 jun
Elevartikel
31 maj
Elevartikel
31 maj
Elevartikel
Väktarboken, Bya
30 maj
Elevartikel

Mobile Stories poll

Redaktionen

04 apr
Professional
14 apr
Professional
13 apr
Professional
12 apr
Professional
11 apr
Professional
08 apr
Professional
07 apr
Professional
06 apr
Professional
04 apr
Professional