Jag lägger tänkandet om läxor och ljudet av elever bakom mig när jag stiger in i sal 225 tillsammans med lärare Jonas Baatz på Strömstad Gymnasium, redo för att höra hans historia om resan genom krig och tillbaka.

-När jag gick i sjätte klass såg jag en dokumentär om svenska FN soldater i Libanon och tänkte att det där var häftigt, säger Jonas tidigt i samtalet med en betonande röst. Men en liten, söndermobbad och klen kille från dessa trakter i Sverige, jag var ju inte i närheten av de män jag sett på TV, tillägger han sedan.

Som FN soldat kom Jonas att tjänstgöra i Bosnienkriget, ca 6 månader. Han tillhörde den 3 bataljonen. Vid tiden han anlände våren 1994 var läget under viss kontroll till skillnad från hur det var när den första bataljonen från Sverige anlände.

-Fördelen vi hade var att vi tränades av de killar som tidigare varit där, de upplevde saker som är närmast obeskrivliga. De rullade in i etniskt rensade byar och soldater blev beskjutna, till och med kidnappade och skenavrättade. Vi hade inställning att det var det som väntade.

Jonas beskriver de följande veckorna efter de anlänt som de glodde på träd då det i princip inte hände något, vilket senare ändrades.

-Visst, vi kanske inte tittade på ingenting. Vi såg till att mat kom fram till människor och levererade byggnadsmaterial. Vi röjde miner och byggde broar, det är ohyggligt viktigt. Men adrenalin pulsen av att vara i ett fullt krig, det märkte vi inte av till en början.

Månader senare ändrades läget. De blev beskjuten med prickskytte. Deras rörlighet förhindrades med blockerade vägar och det kastades granater.

-En soldat tryckte en Kalasjnikov i mellangärdet på mig, han tyckte att jag skulle dö. Vi provocerade dem för hårt. De hade ett krig att utkämpa och här kommer vi med fräcka solglasögon och all utrustning i världen.

Det är bara en av flera incidenter jag får höra av Jonas och rummet känns laddat med känslor. En gång bröt strider ut framför oss. Jag har ingen aning vem som sköt först men det var som att slå på en strömbrytare sedan var hela kriget i gång. Det är som att följa en tennismatch där 60 personer spelar, berättar han.

Efter ett tag blev en evakuering aktuell och en period senare återvände Jonas till Sverige. Det är vanligt för soldater som återvänder från krig att lida av Postromantiskt Stressyndrom.

-Det var konstigt att komma hem. Lika främmande som krigsvärlden är för dig, blev den normala världen för oss. Det tog månader, på vissa punkter år innan jag blev helt återställd. På stranden sprang folk runt men jag fick påminna mig själv om att det inte fanns några miner här. Mina kompisar tyckte det var jobbigt att prata med mig eftersom jag alltid tippade på tå och inte kunde hålla blicken stilla, säger Jonas och tillägger, därför går jag jämt med solglasögon, så det inte syns. Sådan är jag än idag.

Med dagens situation i Ukraina är försvaret en viktig fråga. Något jag talar med Jonas om och får veta att han varit med och samlat in 1,4 miljoner till Ukraina.

-Om jag vore yngre hade jag åkt frivilligt, säger han och det märks tydligt att han än idag är hängiven till sitt gamla yrke. 

-Det jag gjorde för 30 år sedan har fortfarande en påverkan hos totala främlingar. När jag fäktades förr förra söndagen talade jag med några flyktningar ifrån Bosnien varav den enas pappa kom ifrån staden jag varit i. Den kramen var schyst, berättar Jonas och tar av sina glasögon för att torka tårarna i ögonvrån.

Han säger också att lumpen är något han rekommenderar andra, det är bra för den personliga utvecklingen och det behövs alltid folk.

Avslutningsvis frågar jag om vilka lärdomar han bär med sig från sin erfarenhet och vad han vill säga till den svenska befolkningen.

-Jag har lärt mig att du inte kan rädda världen ensam, men alla kan göra något. Jag kommer aldrig undra om jag gjort bra i mitt liv eller om detta liv var värt att leva för de 6 månaderna gjorde jag skillnad. Det jag vill säga sedan är att, var inte rädd för att ställa frågor till folk som gjort annorlunda saker. Dessa människor sitter på oändliga berättarskatter. Fråga dem, prata med dem. Vi vill oftast hellre inget än att berätta.

Smaken på det kommunala dricksvattnet i Strömstad upprör en del Strömstadsbor. Några menar att det luktar alger och smakar unket.

-Det är till och med några chaufförer som inte ens dricker kaffet här, berättar busschauffören Johan Hansson. 

På kontoret vid bussdepån på Prästängen spolar busschauffören Johan Hansson i kranen med ett kritiskt ansiktsuttryck. Han tycker att vattnet har en konstig bismak och berättar att han spolar vattnet i flera minuter för att få bort lukten av mossa och alger. Johan menar att chaufförerna tycker kaffet i Strömstad och Uddevalla smakar olika, även om samma sorts maskin används på båda depåer. Enligt honom är uddevallakaffet mycket godare.

-Det är till och med några chaufförer som inte ens dricker kaffet här, utan de tar med hemifrån, säger Johan med en bister min och utbrister:

-Det smakar pyton!

Johan berättar vidare att han upplever stor skillnad på vattnets smak även inom Strömstad. I hans hem på Rådhusberget smakar vattnet bra, men på arbetsplatsen på Prästängen smakar det förfärligt, enligt honom själv. Johan funderar därför på om bismaken han känner kommer ifrån vattenledningarna. 

En ljummen vårkväll pustar Silje Schild, frisör, och Marita Svensson, hudterapeut, ut efter en arbetsdag på Salong Effekt. Silje berättar om hur metaller och mineraler i vattnet kan påverka håret. 

- Ofta kan vi se, lukta och ta i ett hår och känna att det är någonting i det. Det kan vara allt från produktrester, till koppar, järn eller kalk. Om det är järn i håret blir det lite rödaktigt, med koppar så blir det lite grönaktigt och om det är kalk i håret så blir det jättetrassligt, dött och matt. 

Marita förklarar att beläggningar av metall i håret efter en tvätt försvårar hårblekning på grund av oönskade kemiska reaktioner. Silje instämmer med att det blekta håret till och med kan gå av. Därför menar Silje och Marita att de lägger en stor vikt vid att rensa håret från metaller innan de påbörjar en hårblekning. De minns tydligt hur en enskild hårprodukt gjorde kundernas hår pistagegrönt, vilket inte kunde förklaras av teknikerna i Italien.

-Just Strömstad är det enda stället i hela Sverige där vi inte kunnat använda den färgen, säger Marita och gestikulerar med händerna i sin iver att berätta.

Jerry Johansson, VA-chef i Strömstad kommun går med på en intervju. Jerry delar varken Johans eller Siljes och Maritas bild av det kommunala dricksvattnet. Han menar att, vad som anses vara gott dricksvatten är personligt och att det kan skilja sig mellan olika personer. Han berättar vidare att det tas ett 40-tal vattenprover hos kunderna i kommunen varje år men dessa prover innefattar inte vattnets smak.

Har alla med kommunalt vatten samma kvalitet och smak på vattnet?

-Ja, generellt så har de det. Vi skickar ju ut ett enda sorts vatten i ledningssystemet. Sedan har vi omloppstider i ledningssystemet som är lite olika långa och inne i stan så är det väl mest omsättning på vattnet, svarar Jerry. 

Finns det föråldrade vattenledningar i Strömstad kommun som behöver bytas ut?

-Jaja, ja det finns det, säger Jerry med en suck, men berättar vidare att de följer strikta regler kring metallhalterna i vattnet. Han menar dessutom att koppar inte alls används i systemet, men att koppar och järn kan förekomma i fastigheternas rör och på så sätt påverka vattnet. Jerry pekar även på att mängden vatten som konsumenterna spolar i sina fastigheter påverkar smaken.

I en undersökning som lades ut på Facebook den 22 april i år i "Strömstadsgruppen" deltog 151 personer. Resultaten visade att 87% av deltagarna tycker att vattnet smakar gott eller riktigt gott. Resterande 13% har röstat på alternativen "dåligt", "varierande" eller "riktigt dåligt" och anser att vattnets smak borde gå att förbättra. 

Försurning är ett stort miljöproblem som vi alla behöver känna till. I detta reportage ska vi gå igenom det orsaker som ligger bakom försurning och hur vi i samhället kan motverka försurning samt hur vi bidrar till uppkomsten av det. Vi är några elever som går Handelsprogrammet på Strömstad Gymnasium. Vi kommer att ta reda på hur mycket vi själva bidrar till försurningen och vad vi kan göra för att minska det genom till exempel genom experiment och andra undersökningar. 

Försurning innebär att sura ämnen kommer ner i marken och vattendrag, i en högre takt än vad det försvinner och därmed höjer koncentrationen av vätejoner (protoner). Försurningen påverkar växter och djur och bidrar till ökad korrosion, det vill säga att material vittrar sönder (wikipedia.org). 

Men med ett basiskt ämne exempelvis kalk, som har förmågan att göra ett surt ämne mer basiskt och på samma sätt kan ett surt ämne göra ett basiskt ämne mindre basiskt. När man märker att en sjö är försurad , så försvinner arter som t.ex. mört och öring (vid pH 5) och då häller man oftast stora mängder med kalk i för att jämna ut det sura. (Naturkunskap 1a1, 2014).  

Enligt Wikipedia.org så är den största källan till försurning i Sverige vi människor genom vår förbränning var fossila bränslen. När sjöar, vattendrag och skogar försuras, så blir de skadade och därmed dör de. Korrosionen under försurning drabbar också till exempel fornlämningar och nedgrävda rörledningar. Även våran hälsa kan påverkas av detta negativt, exempelvis av vårat dricksvatten från försurade brunnar. De ämnen som orsakar försurningen är svaveldioxid, kväveoxider och ammoniak. De kommer från framför allt väg och sjötrafik, värme och elkraftverk, industrier och vårt jordbruk.  

Det första vi måste få klart för oss är att försurning är naturligt och att det händer över allt. Skillnaden på naturlig försurning och försurningen som pågår nu är att den naturliga försurningen är så mycket långsammare och det tar lång tid för den att få effekt.

Samhället har ett par sätt att sakta ner försurningen men för att det ska hända måste alla i samhället bidra.  

Jämfört med det som händer nu då försurning sker ganska snabbt. Det finns sätt att motverka försurningen tillexempel kalkning det innebär att man häller stora mängder kalk i försurade sjöar för att ändra deras pH värden. Detta är dock en kortsidig plan och kommer inte att fungera på lång tid eftersom sjöarna bara försuras igen för att man ska kunna stoppa försurningen eller sakta ner den så måsta hela världen hjälpa till. Utsläpp av fossila bränslen och andra liknande utsläpp måste minskas stort för att vi ska ha någon effekt på försurning (Naturkunskap 1a1, 2014).

Vi på Strömstad Gymnasium har gjort en uppgift i ämnet Naturkunskap, där vi skulle testa hur pH-värdena i Strömsvattnet, alldeles bredvid vårat Gymnasium. Vi gjorde undersökningen genom att ta tester i form av små pH-stickor som då visade att Strömsvattnet var en aning försurat då pH värdet låg runt 6.

Hur vi bidrar till försurning

Vi i gruppen bidrar till försurning genom att använda fossila bränslen. Användning av fossila bränslen innebär att ytterligare miljöproblemet förutom den förstärkta växthuseffekten, nämligen en försurning av miljön. De farligaste ämnet som bildas till försurning är svaveloxid och kväveoxid och vid förbränning av fossila bränslen bildas de två gaser. Dessa gaser sprids ut i atmosfären där de reagerar med vattenånga och bildar svavelsyra och salpetersyra. Dessa syror faller ner som regn och orsaker försurningen (Naturkunskap 1a1, 2014).

Så från vår forskning och fakta vi har hittat så har vi fått reda på hur vi kan bidra mindre till försurning genom att minska våra utsläpp genom att gå/cykla mer eller åka mer kollektivt, och tänka på att återvinna. Sen finns det saker som vi som privat personer inte kan göra något åt, som jordbruket och alla fabriker.

Hur mycket vatten förbrukar vi dagligen och hur mycket av detta vatten går åt till vad vi äter?
Vi är tre ungdomar på Handelsprogrammet på Strömstad Gymnasium, som fått i uppdrag att ta reda på hur vattenförbrukningen kan påverka miljön negativt. Vi har bland annat testat hur mycket mat och vatten en människa äter på en vecka.

För att ta reda på hur mycket vatten som går åt vid framställning av mat har vi gjort lite olika tester och uppdrag. 

Vi fick fram att den vanligaste maten för oss elever på en vecka är spannmålsprodukter dvs pasta, potatis, ris mm. Även kött, fisk och kyckling är det vanligt. När man tittar på rätter vi människor äter på en vecka, så innehåller alltid varje rätt något av dessa produkter ovan. Det finns även lite av grönsaker på sidan av tallriken som gurka, tomat, paprika osv. Dessa produkter är det vanligaste att vi äter, men för att framställa vissa av dessa produkter behövs även en stor mängd av vatten. (Diabetesförbundet.se)

Man brukar säga att man minst ska få i sig 2-3liter vatten/per dygn. Men under detta dygn så går det även åt vatten till att till exempel koka pasta, ris och potatis. Så som dom flesta då kan räkna ut så går det åt väldigt mycket vatten under en veckas tid bara för att koka pasta, ris, potatis eller ägg. Men vattenförbrukningen tar inte stopp här. Vi går ju på toaletten, vi diskar, vi tvättar, vi duschar osv. Denna förbrukning av vatten är väldigt hög.

I Sverige ligger vattenförbrukningen i genomsnitt på 140liter vatten per person dagligen. Vi räknade då ut att vatten för personlig hygien ligger ungefär på 60liter / dag, att tvätta förbrukar ca 15liter / dag, att diska förbrukar ungefär 15liter / dag, att spola på toaletten förbrukar ca 30liter / dag, för mat och dryck går det åt ca 10liter / dag och för övrigt ca 10liter /dag. Siffrorna av vattenförbrukningen om dagen fortsätter bara. Som ni ser så är det väldigt mycket vatten som går åt och vattnet vi använder om dagarna går åt för det mesta till våra vardagliga sysslor (Sydvatten.se).

Denna höga vattenförbrukning påverkar miljön i sin helhet. Det går åt energi för att transportera, rensa och framställa dricksvatten. Denna energi som till viss del produceras av fossila bränslen, vilket påverkar miljön negativt. Även efterfrågan på drickbart vatten höjts, då befolkningen ökar hela tiden. Det innebär att vi tömmer grundvattenmagasinen mycket snabbare än vad naturen kan återställa. Detta försämrar vattensäkerheten i längden för oss människor, odling av grönsaker, djurens dricksvatten och vattnet som industrier använder. Det är viktigt att se över sin egen vattenanvändning för att rädda naturen och även för att spara mer pengar (Greenwatch.se)

Test att bära hem sitt eget vatten

Vi fick i uppdrag att testa att bära hinkar med vatten, för att ta reda på hur mycket tid och kraft man behöver för att få fram sin egen förbrukning för en dag. Vi var två personer som fyllde två hinkar med 10l vatten var och bar dem i 2km. Det tog oss 20 min. Vi kom fram till att vi skulle behöva gå i 2 timmar varje dag för att få tillgång till vår egen förbrukning. Theo och Sat tyckte det var jobbigt eftersom det vi bar var 20L vatten vilket blir väldigt tungt i längden. Det blev jobbigt mot slutet i axlarna och armarna.