Nästan alla ungdomar idag älskar att se på film, och film upplevs bäst på bio. Åldersgränsen kan ibland sätta stopp för dessa unga filmälskare. Alla filmer kan man inte se när man är ung, de har alltså en åldersgräns. Det är självklart att gränserna finns, men hur fungerar det egentligen?

Bokmässan är full av liv. Människor kommer från alla håll och kanter för att gå på frågestunder och seminarier. Mitt på C-planen står Statens Medieråds monter där Francisca Benavente är mitt uppe i sin föreläsning om åldersgränser på filmer. Där har eleverna från Hulebäcksgymnasiet samlats runt om vid borden och lyssnar intensivt på vad hon har att säga.

Enligt statens medieråds filmgranskare Francisca Benavente är åldersgränserna på film till för att skydda barn från innehåll som kan upplevas som läskigt, förvirrande eller oroande. Ett barn kan få svårt att sova, bli orolig och få bilder i huvudet som kan vara jobbigt och upplevas som begränsande.

– Idag finns åldersgränserna bara som ett skydd för barn och unga från det som kan vara skadligt för välbefinnandet. Det är helt enkelt för att man inte ska behöva känna obehag när man tittar på film.

Statens medieråd har funnits sedan 2011 och har bland annat i uppgift att bestämma åldersgränser på filmer som går upp på bio. Idag kan en film vara barntillåten samt ha 7-, 11- eller 15-årsgräns. Francisca Benavente erkänner dock att det ibland inte blir som man tänkt sig och att bedömningen i vissa fall blir fel.

– Det kan bli fel åldersgräns. Det är en bedömning som vi gör, och det kan vara så att vi ändrar vår bedömning i efterhand. Alla beslut kan överklagas. Om distributören anser att det är en felaktig åldersgräns så kan de överklaga beslutet och då kan beslutet ändras.

Ett exempel på när en åldersgräns ändras är den nya filmen Fast & Furious: Hobbs and Shaw som hade premiär i augusti. Filmen hade från början en 15-årsgräns, men efter att producenten hade överklagat så ändrades gränsen till 11 år.

– Detta handlar oftast om pengar, att man vill få in fler intäkter genom att fler få se filmen. Om en film riktar sig mot en viss målgrupp, och så sätts en för hög åldersgräns så kan man gå miste om mycket pengar.

Näthat är ett samlingsbegrepp som beskriver trakasserier på nätet och är något som förekommer dagligen på olika plattformar. Näthat i sig är inget brott men det brukar oftast mynna ut i olika former utav trakasserier. Vanliga trakasserier inom näthat är olaga hot, förtal, sexuellt ofredande och hets mot folkgrupp. Tjejer är den grupp framför killar som ger och tar emot mer näthat på grund av att tjejer tillbringar mer tid på nätet jämfört med killar som spenderar mer tid på spel menar Ida Lithell, kommunikatör och projektledare för No hate speech Movement.

Årets bokmässa är inne på sin första dag utav fyra, förväntansfulla besökare springer livligt runt mellan de olika montrarna. Statens medieråd är en utav många montrar som valt att ställa sig på bokmässan i år. Årets bokmässa är inne på sin första dag utav fyra, förväntansfulla besökare rör sig runt mellan de olika montrarna. Ida Lithell är en utav många föreläsare i statens medieråds monter där hon under torsdagsförmiddagen pratade om näthat.

- Näthat är ett samlingsbegrepp som är väldigt svårt att definiera. Jag råder alla som känner sig utsatta på nätet att anmäla det till polisen så att de kan avgöra om det är ett brott, eftersom gråzonen mellan vad som är olagligt och vad som bara är otrevligt på nätet är stor.

Ida definierar näthat som att man begår någon form utav trakasserier på nätet. 

- Det kan vara enklare att ge hat på nätet jämfört med i verkligheten då det är svårare att känna empati på nätet då man inte har personen som drabbas utav hatet framför sig. Detta resulterar i en större spridning än mobbning som inte sker online. Som tidigare nämnt syns en stor klyfta mellan mängden hat som tas emot och delas ut av tjejer jämfört med killar. 

I en rapport av statens medieråd så kan tydliga skillnader mellan killar och tjejer hur mycket tid som läggs ner på spel samt sociala medier. Resultaten på undersökningen visar att i åldern 17 – 18 år så spenderar dubbelt så många tjejer som killar tid på sociala medier.

Det finns även skillnader bland killar och tjejer i användningen av sociala medier då hela 20% fler tjejer än killar använder det sociala mediet ”Snapchat”. Vi kan även se en drastisk skillnad redan från en tidig ålder. Åldrarna 9–12 år säger 20% fler tjejer än killar att de använder Snapchat. Denna stora skillnaden i användning av sociala medier i redan tidig ålder tills 18 år bidrar till att fler tjejer utsätts och sprider näthat. Både mellan kompiskretsar men även mot främlingar.

I undersökningen uppger 42% tjejer att de använder sociala medier dagligen och killarna endast 26% i åldrarna 9–12 år. När denna klyfta skapas i en så pass ung ålder blir en konsekvens i framtiden. När tjejerna är den majoritet som är dagligen är på sociala medier blir en självklar följd att tjejer blir ett lättare offer och även sprider mer näthat.

Varför väljer ungdomar smärta som en väg till att dämpa den psykiska ohälsan? Självskadebeteende är ett väldigt speciellt fenomen med många olika anledningar. Ett beteende där man utsätter sig själv för smärta som t.ex. att skära sig, riva sig eller att slå sig. Finns det något som leder en på rätt väg, eller är smärta den ända utvägen?

På bokmässan 2019, höll Jonas Bjärehed ett seminarium om självskadebeteende. Det absolut första som Jonas besvarade var, vad är egentligen självskadebeteende?

– Jo, oftast handlar det om att skada sig själv när man mår dåligt. Genom att skada sig själv så blir det ett sätt att försöka stå ut med svåra känslor och tankar, man lindrar alltså ångesten med en annan typ av smärta. Den kroppsliga smärtan kan kännas lättare att uthärda än det som känns jobbigt inuti. Men självskadebeteendet gör bara att det känns bättre i stunden – på sikt mår man ännu sämre säger Jonas Bjärehed, forskare och författare för boken Självskadebeteende.

Varför man väljer att skada sig själv är något som Jonas hade olika svar på, det finns två stycken huvudanledningar till detta. Oftast handlar det om att man upplever det som att det lindrar smärtan psykiskt, det är ett sätt att hantera sina känslor. Det kan även handla om att man vill göra sig illa så att människor bryr sig, och visar uppmärksamhet. Det kan göra att folk i sin omgivning blir oroliga och vill hjälpa till.

Självskadebeteende är ett väldigt stort problem i världen, även här i Sverige. Jonas menar att andelen som skadar sig själva bara ökar med tiden. 

- För ungefär 10 – 20 år sedan var det anorexi som man kopplade till självskadebeteende. I nuläget är det mer vanligt att skada sig själv på andra sätt, till exempel att skära sig, slå sig och ibland kan man även skada sig själv på sexuella sätt.

Hur man ska bli fri från sitt självskadebeteende är upp till än själv och sin omgivning. Det mesta handlar om att man ska kunna bemöta människorna med uppfattningar om hur dem mår. Kunskapen är alltså en viktig del i processen till en bättre hälsa. Tips på detta kan man få i en bok skriven av Jonas Bjärehed och Johan Bjureberg som heter “Självskadebeteende - upptäcka, förstå och behandla”. Här tas det upp kunskap om ämnet och en vägledning för att skapa en hjälpsam behandling och relation vid självnedrivande handlingar. Enligt Jonas Bjärehed är självskadebeteende något som världen borde börja uppmärksamma mer.

- Hur vi ska uppmärksamma ämnet, gör vi genom att skaffa mer kunskap, och visa empati.