”Jag dejtar en kille nu och jag vet inte när jag ska berätta för honom. Jag vill inte att han ska se mig som ett sexoffer, jag vill inte att hans kompisar ska veta. Jag känner att jag har fråntagits rätten att själv definiera min värld. Jag har laddats ned 100 000 gånger. Hur kommer min karriär se ut? Hur länge kommer jag vara tvungen att prata om det här? När tröttnar folk? Hur länge ska min lillasyster behöva ta emot nakenbilder av sin storasyster i mailboxen?”

Så berättar 17-åriga ”Anna”, vars sexfilm blev spridd till ett stort antal personer. Tingsrätten dömde ex-pojkvännen att betala skadestånd på 130 000 kronor, medan hovrätten sänkte hennes skadestånd från 130 000 kr till 25 000 kr. Motivering: ”det har blivit alltmer socialt accepterat att vara mycket öppen och utåtriktad avseende sina sexuella vanor.”

Fallet utlöste en stor debatt om så kallad hämndporr – att lägga upp intima bilder på någon annan på nätet. Kanske för att man var arg på någon. Kanske för att man ville skämta.

Å ena sidan en skara som ansåg att hovrättens motivering var åt skogen.

Å andra sidan personer som till exempel ex-pojkvännens advokat: ”Det är en ung kille och det finns inte rimliga proportioner i det här, för idag är det så mycket som finns på nätet och tjejen hade gett sig in i leken lite även om hon inte var medveten om att hon filmades.”
Upprepar Annas ord: ”Jag känner att jag har fråntagits rätten att själv definiera min värld.”

Annas ord hade lika gärna kunnat vara Nadines. Erikas. Sannas. Josefines. Orden skulle också ha kunnat tillhöra de unga som försökt – eller lyckats – begå självmord på grund av hoten från förövare på nätet om att sprida deras intima bilder. Bilder som från början kan ha tagits som ett skämt – eller på grund av att man har varit utsatt för grova hot och inte vågat annat än att lyda.

Konsekvenserna av spridda sexuella bilder kan bli svåra för de som utsätts. Pressen att bilderna eller filmerna kan dyka upp var som helst, när som helst, kan ibland bli alldeles för tung att leva med, vilket vi tyvärr sett i fall som 13-åriga Linn i Kumla som inte längre orkade leva med hoten från sin 44-årige förövare.

För några dagar sedan fick Sveriges justitieminister Morgan Johansson en ny utredning på sitt bord. Den går ut på att publicering av privata sexfilmer ska kunna ge fyra års fängelse – redan nästa år. Syftet med förslaget är att komma till rätta med hot och hat på nätet – vilket inte är en sekund för tidigt. Utredningen är ett viktigt kliv i rätt riktning för barn och unga som utsätts för brott på nätet.

Nu måste omvärlden också bli bättre på att lyfta skammen från axlarna hos de som drabbats. Den skam som gör att barn och unga inte vågar berätta eller anmäla. Skammen över att man blev lurad, skammen över att bilderna spritts.

Vi som står vid sidan måste ständigt betona att skulden aldrig ligger hos den som har blivit utsatt utan alltid hos förövaren - och att rättsväsendet numera snart kan ge den som har utsatts upprättelse.

Caroline Engvall, journalist och författare

Caroline Engvall har skrivit flera böcker om barn i svensk sexhandel, bland annat 14 år till salu och nu senast Virtuell våldtäkt – om unga och sexbilder på nätet.

Läs också:

Ulrika jagar sexbrottslingar på nätet

Jessica skadade sig själv med sexbilder

Caroline kämpar för de virtuellt våldtagnas rätt

Sexbrott på nätet kan bli lättare att komma åt