Jag började med att fråga hur det är att jobba som lärare på gymnasiet här nu och fick som svar att det är ganska rörigt med tanke på flytten av Lillmons skola till Centralskolan och allt som haft med det att göra. På grund av flytten har gymnasieskolan, som i år har extra många elever, förlorat många salar. Påföljden av detta är att det blir väldigt trångt vilket senare också leder till att det sitter fler elever ute i korridorerna och som kanske stör andra. Ett annat problem med flytten är också bristen på parkering för eleverna med fordon.

Sedan ser gymnasiet det som ett problem att eleverna som nu börjat årskurs fyra kommer ha gått på skolan i sex år och det kommer förmodligen att bli svårt att övertyga dem om att fortsätta på gymnasiet här i ytterligare tre år. Hon lägger också till att hon hoppas och tror att detta kommer lösa sig till slut.

Hur är det att vara lärare på riks?

“Det är kul, man får möta väldigt mycket olika människor, inflyttade från olika ställen i landet” säger Anna. Hon säger också att ambitionsnivån oftast är högre på dessa elever än “lokala förmågor”. Hon antyder också att man får en annan relation med dessa elever: “Man blir nästan som en extra förälder”. Detta beror på att eleverna flyttar en bit hemifrån i ung ålder och har ingen att luta sig mot. Då kan en lärare som Anna vara bra att ha!

“Eleverna på detta program går ju ett extra år, man ser dem växa och mogna mer än andra”, säger Anna. Hon hävdar att eleverna på gymnasiet överlag är lättare att resonera med än yngre elever - det är lättare att komma överens då de nästan är vuxna.

Vad gör du för att göra skolan roligare?

Som skolelev kan jag tycka att det finns lite tråkigare saker att peka ut på vissa lektioner, och i och med detta frågade jag Anna vad hon gör för att eleverna ska tycka att det är värt att gå till lektionerna.

Hon säger att många arbetsområden kommer fram genom samtal med elever och deras intressen och att detta kräver relationer med dem emellan. Hon verkar ha något speciellt sätt att få dem att tycka att saker är kul, de alla kanske inte tycker det från början, men det går framåt.

Som följdfråga undrade jag om hon hade någon speciell studieteknik som hon kanske skulle vilja dela med sig av. Anna tar det så här: man ska börja med att ta reda på syftet med uppgiften, förstår man inte så frågar man läraren. Förstår man syftet, förstår man vilken typ av fakta man ska leta efter. Detta kallas “Partesmodellen” och den anser Anna att fortfarande fungerar fortfarande efter tusen års användning.

Varför blev du lärare?

“Jag blev lärare för att delvis för att jag älskar att läsa och skriva och jag är så knäpp att jag tycker att grammatik är kul” säger Anna. Men den största anledningen är dock att man varje dag har möjligheten att påverka någons liv. Hon valde att bli just gymnasielärare när hon gick på samma skola som hon nu jobbar på, hon har dock provat att arbeta på högstadiet men “det kändes inte rätt”.

Anna valde mellan att bli journalist och att bli lärare. En anledning till att hon valde att bli lärare är påverkan av fartygskatastrofen med “Estonia”, hon kände att hon aldrig kunnat vara delaktig i den så kallade skjutjärnsjournalistiken. Hon kände att hon inte hade klarat av att trycka upp en mikrofon eller kamera i ansiktet på någon anhörig som går igenom något sådant.