Impulser och idioti?

Publicerad 2021-06-08 07:00

Jag har köpt handledsvärmare. Inte för att det är särskilt snyggt, men jag fryser rätt så mycket. Kan vi säga. Alltså det är inte helt osant, jag brukar frysa ända in i juni och sedan börjar det igen i september. Men i det här fallet är sanningen att jag än en gång har fattat ett impulsbeslut, den här gången bestående av en val tatuerad mitt på min vänstra arm. Handledsvärmarnas faktiska uppgift är att täcka det impulsbeslutet.

 

Egentligen har jag inte ens fattat ett beslut, en idé har kommit till mig och jag har känt ”HERREGUD VAD ROLIGT!!”, utan någon tanke på konsekvenserna. Den här gången bestod idéen som sagt av en val. Tatuerad med en nål och lite bläck.

Jag försöker förstå hur Naima, 16 år och åtta månader vid tillfället, resonerade, men det är omöjligt. Jag tror att det är det som är grejen med de här impulsbesluten, i efterhand kan man inte förstå varför man gjorde som man gjorde. Varför jag inte hade i åtanke att det skulle komma att bli väldigt jobbigt att gömma min vänstra arm för mina föräldrar en hel sommar. Varför jag inte övervägde att mina chefer på restaurangen jag jobbar på kanske inte skulle älska faktumet att en av deras servitriser har en ful val på armen. Varför jag inte ägnade en endaste tanke åt att jag kanske inte kommer att älska att ha en val på armen när jag är 40 år. Eller nu, för den delen.

BILD: Isabelle Stenhall

Jag känner ju igen mönstret, det gör jag. Flera gånger har jag köpt skor som jag sedan aldrig använt, för de var ju egentligen inte så fina. Jag köper en dator på rea, för ”bara” 4000 kronor, trots att jag har en välfungerande skoldator som dessutom är bättre. Jag rakar nästan av mig allt hår jag har på huvudet men blir stoppad av mamma. Vilket jag i efterhand tackar henne för. Alla de otaliga gånger jag gått ut på isar för att det är ”roligt” och det sedan slutat i blöta skor och byxor, som tur är inget värre än det. Alla gånger jag under hela min uppväxt klättrat högst upp i träd, klätterställningar och på hustak. Det räknas kanske mer som våghalsigt, men kombinationen av det och impulsbeslut blir ofta inte särskilt bra. Som när jag en gång tog en påse godis från en affär, utan att betala. Fråga mig inte varför, jag hade pengar och det var inget grupptryck inblandat. Men i stunden kändes det som en rolig och spännande idé, vilket det självklart inte var. Jag fick ju skuldkänslor direkt och hade bara tur som inte åkte fast.

I skolan pratas det mycket om hur man säger nej till just grupptryck. Vi har gjort övningar och spelat teater för att illustrera problemet. Men jag skulle vilja lära mig hur man säger nej till sig själv. Hur säger jag nej till min hjärna när den säger åt mig att göra saker jag verkligen inte borde? Jag vet att det egentligen inte är skolans ansvar att lära ut, men det hade varit praktiskt. Jag är fullt medveten om att jag måste stå för konsekvenserna av mina handlingar, och kanske är det bara att skylla ifrån sig om jag beskriver dem som impulser. Jag vet inte. Allt jag vet är att det hade varit bra för mig att stanna upp och tänka lite innan jag gör saker, det tror jag att många andra också skulle ha nytta av. Jag tänker att många hemska saker i världen, t.ex. misshandel, hade kunnat förhindras om människor hade bättre impulskontroll. Eller så är jag bara dum som inte tänker innan jag gör saker, det är ju också ett alternativ.

När jag skriver klart det här har mina handledsvärmare kommit fram (och jag har hunnit köpa ett par byxor jag aldrig kommer att använda). Handledsvärmarna är väldigt bra, jag kan ha t-shirt hemma nu och slipper svettas i en tjocktröja. Tyvärr kliar de lite, men jag antar att det är rätt åt mig. Jobbsäsongen har också hunnit börja och min taktik där är att ha ett stort plåster över valen. Det har funkat hittills, så det är bara att hoppas att mina chefer inte märker att jag alltid har ett plåster på armen. Jag hade en plan om att täcka den med foundation och puder, men det blev inte så bra. Synd bara att jag inte lånade av en kompis och testade innan jag köpte det för ungefär 500 kronor.

Jag frågar mig själv när jag kommer att kunna visa valen för folk, och med folk menar jag framförallt mina föräldrar. Är det på min artonårsdag? Kan de fortfarande bli arga då, eftersom jag trots allt var 16 när jag gjorde den? Ska jag kanske tatuera över den med något som inte ser ut som en femårings teckning när jag blivit myndig? Jag vet inte, men en fördel är väl att jag har ett helt år att tänka över beslutet. Då blir det i alla fall inget impulsbeslut.

Källor: (1) Naima Nylén
Skribent

Dela

Elevartikel

11 jun
Elevartikel
Hatice EROL
10 jun
Elevartikel
10 jun
Elevartikel
10 jun
Elevartikel
Hälsingeschakt AB.
09 jun
Elevartikel
Simon/Pixabay
09 jun
Elevartikel
Wokandpix
09 jun
Elevartikel
08 jun
Elevartikel
08 jun
Elevartikel
08 jun
Elevartikel
08 jun
Elevartikel
07 jun
Elevartikel
07 jun
Elevartikel
04 jun
Elevartikel
Emilia Westerberg
03 jun
Elevartikel
31 maj
Elevartikel
Alvin Landström
31 maj
Elevartikel
20 maj
Elevartikel
Joakim Wallhed
18 maj
Elevartikel
8 sidor.se
12 maj
Elevartikel

Redaktionen

04 feb
Professional
17 okt
Professional
06 maj
Professional
02 feb
Professional
29 jan
Professional