Boken börjar tungt med ett telefonsamtalet från sjukhuset en mörk februarikväll 2016. Det är detta samtal som informerar Hans Rosling om att han till följd av sin bukspottkörtelcancer endast har ett år kvar att leva. Cancern och den oförutsägbara dagsformen innebar att arbetet med boken Factfulness, som låg överst på Roslings önskelista blev allt mer brådskande. Men det visade sig att materialet, som Rosling tillsammans med sin son Ola och hans fru Anna hade jobbat på, skulle räcka till två böcker där “Hur jag lärde mig förstå världen” kom ut först, nio månader efter Hans Roslings död.

Boken ger en nya och bredare perspektiv, då den inte endast ifrågasätter västvärldens betraktande av omvärlden i ljuset av de väst inriktade normerna, utan även förklarar att samhällelig förändring kan gå fort och att många länder nu knappar in på västvärlden. I Expressens recension “Hans Rosling var ödmjuk in i det sista” skriven av Ulrika Kärnborg publicerad 23/9-2017 beskrivs hur den obotliga optimismen blev Roslings viktigaste drivkraft. Med egna ögon har han iakttagit en samhällsförändring, där ekonomisk tillväxt, statligt finansierade välfärdstjänster och ett väl fungerande civilsamhälle kunde lyfta en hel befolkning från extrem fattigdom till relativt välstånd på bara ett par generationer. Denna insikt använde sig Rosling av när han senare riktade blicken mot tillväxten i Afrika och Asien, vars grad av utveckling vi tenderar att underskatta. Hans Rosling visar med sin bok att distinktioner som nord och syd, i-länder och u-länder i majoriteten av fallen endast är koloniala illusioner.

Hans Roslings bok är en stark läsupplevelse. Den undviker att bli en ensidig informativ faktabok, eftersom den innehåller flera personliga historier och lärorika möten med människor från olika delar av världen. Roslings egna berättelser är centrala, eftersom dem används för att beskriva hans växande förståelse för hur världen fungerar. Ett stark och minnesvärt exempel är hans beskrivning av sin egna klassresa, från en barndom präglad av tuffa ekonomiska förhållanden till en professorstitel med stora internationella framgångar. De historier som boken genomsyras av kan en som läsare dra nytta av, för att själv skapa en ökad förståelse för hur omvärlden fungerar. Denna ökade förståelse sker i frånvaro av olika komplicerade teorier gällande till exempel ekonomisk tillväxt. Det rena och enkla gör boken tillgängligt för alla läsare.

Avslutningsvis är det framförallt bokens pendling mellan Hans Roslings svåra beslut i privatlivet, på akutmottagningen i Moçambique och med makthavarna i Davos som gör den unik och minnesvärd. Detta ger läsaren möjligheten att få insyn i flera olika aspekter av Roslings liv, vilket är lärorikt. De personliga historierna som på ett levande sätt återberättas i boken, ger även läsaren ökade kunskaper och förståelse gällande förutsättningarna och villkoren för ett lands utveckling, samt omvärlden i sig. Hans Rosling ständiga ödmjuka ton sätter sin prägel på boken, då han bl.a betonar vikten av dem afrikanska sjuksköterskorna och kvinnliga politikernas roll i hans arbete. Detta visar att Hans Rosling var vördnadsfull in i det sista.