Jag träffar Alisina Ghadami en solig september tisdag på vår skola Nacka gymnasium, vi samlas de två klasserna som ska intervjua varandra eftersom vi är med i ett projekt som kallas mobile stories i en stor sal och uppropet börjar. Projektet Mobile stories går ut på att vi ska intervjua någon med annorlunda bakgrund, höra hur det är och lära oss om appen mobiles stories. När uppropet är klart letar vi upp varandra, tar i hand och hälsar. Sen går vi tillsammans med några andra och sätter oss i en stor grå soffa i en korridor och börjar intervjuen.

Alisina har bott i Sverige nästan 2 år. Innan Alisina kom till Sverige bodde han i Iran men han är född i Afganistan, han berättar att han är 17 år men enligt Migrationsverket säger de att han är 18 år. Jag frågar Alisina om han trivs i Sverige och han tycker att Sverige har både bra och dåliga saker. En bra sak med Sverige tycker Alisina är att han får gå i skolan här, det kan han inte göra i sitt hemland. Däremot en dålig sak berättar han är vädret här i Sverige, i hans hemland var det sol nästan varje dag medan här är det sol bara på sommaren, om ens det. På fritiden gillar Alisina att boxas, boxningen ligger i Zinkensdamm och han har boxats i ungefär två år. Han började på boxning eftersom att när han kom hit så sa folk till honom att han måste göra något på sin fritid. Först ville Alisina börja gymma men de sa till honom att på grund av hans sjukdom kunde han inte göra det, då började han boxas istället. Alisina berättar att det han gillar mest med boxningen är att man tränar tillsammans och han också fått många vänner genom boxningen. Till exempel en kille som heter Alen och är 16 år, det bästa med honom är att han är duktig på boxning och hjälper alltid till. 

I framtiden vill Alisina bo kvar på södermalm som han gör nu för att han trivs väldigt bra där. Jag frågar honom var han ser sig själv om tio år och han berättar att först vill han sluta gymnasiet som han har ungefär ett halvt år kvar av. Efter gymnasiet vill han om han kan och orkar studera på universitet och han vill bli byggingenjör. Självklart säger han att det skulle vara kul att vara en proffsboxare men det är så få som blir det så istället tänker han mer realistiskt. När jag är färdig med att ställa Alisina mina frågor är det hans tur och han börjar intervjua mig. Efter det så går vi ut och tar bild på varandra i det fina solljuset och jag tar en bild på Alisina där han står i en boxningspose. Vi tackar sedan varnadra för intervjuerna och önskar varandra en trevlig dag, sedan skiljs vi åt, men troligtvis lär vi möta på varandra i skolan igen.