Den 3 mars 1941 beslutades inrättandet av ett nytt "judiskt bostadsdistrikt" på högra sidan av floden Wisła, Podgórze, som vi fick veta om och även se under en av resans dagar. Cirka 3 000 ursprungliga invånare i distriktet evakuerades över floden under de 17 dagarna mellan gettots upprättande och den 20 mars 1941, för att ersättas av 16 000 judar, vars egendom och ägodelar togs ifrån dem med undantag för vad de kunde bära med sina händer in i gettot. En lägenhet som ges för var fyra familjer och i genomsnitt två kvadratmeter boyta per person visade att trångboddhet var en tydlig problem inne i gettot. För att förhindra interaktion med omvärlden murades fönster mot det “ariska” Podgórze och en tre meter hög mur byggdes runt gettots gräns. Även om en spårvagn körde genom, gjorde den aldrig några stopp inom gettot, men mat och andra värdefulla varor hittade sig ofta in i gettot via spårvagns fönster.

Kraków gettot var, som man kan förvänta sig, en svår plats att leva i. Levnadsförhållandena var fruktansvärda och de flesta överlevande hävdade att svält var den svåraste och det värsta delen av denna hemska upplevelse. Inte bara att de judiska invånarna som bodde i gettot var ständigt svältande och utmattade som ett resultat av deras ständiga arbete, utan de misshandlades också rutinmässigt, och torterades och mördades av nazistiska soldater på gettots gator. Redan innan nazisterna startade en massiv “mord-industri”; dödsläger, dödade den obekväma isoleringen, svälten, tortyren och mordet ett stort antal judiska individer.

Efter allt lidande och smärta inne i gettot trodde många judar att det inte kunde bli värre. De hoppades att det värsta var bakom dem, utan att inse att det värsta var att komma. Invånarna i Ghetto A beordrades att permanent migrera till Paszów när tillräckligt många baracker hade byggts, och därmed började den slutliga tömningen av Kraków gettot. Minst 6 000 judar från Ghetto A flyttades direkt till Paszów och alla barn under 14 år och eventuella överlevande invånare från Ghetto A instruerades att gå med invånarna i Ghetto B nästa dag. Många mammor stannade kvar när Ghetto A tömdes och vägrade att överge sina barn, fastän de visste vad som skulle hända.

Den 14 mars 1943 var förmodligen den blodigaste dagen i Podgórzes historia. Tyska trupper omringade gettot och försökte tvinga dess invånare till transporterna som avgick från torget. Kaos rådde och de som gjorde motstånd eller försökte fly sköts. Över 1 000 människor mördades på gatorna och de 3 000 som rymde med boskap fordon transporterades nästan direkt till Auschwitz gaskammare. Tyskarna städade upp sin röra efter den sista deportationen, plundrade husen, tog bort alla värdesaker från det utspridda bagaget och rev ner all taggtråd. Kraków gettot försvann och lämnade nästan lika lite spår som judarna som bodde där.