Det är inte enbart politiker som påverkar hur den politiska situationen ser ut runt om i världen. Yttrandefrihet och pressfrihet krävs i en demokrati. Ett av det viktigaste yrkena för demokratin är därför journalistyrket. Frilansjournalisten Urban Hamid tycker att det är viktigt att ge en röst till de människor utan en egen, och ge resten av världen en rättvis bild av hur livet ser ut i krigsområden.

TEXT: Mette Träff

Mitt under en pandemi är det inte helt enkelt att få till en vanlig intervju. Istället får man hitta andra lösningar mitt i vardagens kaos. Meet, Zoom och Teams är det nya vanliga och jag får helt enkelt anpassa mig. En regnig novemberdag sitter jag med datorn framför mig i ett litet rum på Ingrid Segerstedts Gymnasium, på andra sidan sitter mannen med mustaschen jag inte kan vänta att få intervjua.

Urban Hamid, mannen på andra sidan datorskärmen, arbetar som frilansjournalist och specialiserar sig inom Mellanöstern. Varken att bli journalist eller att åka till mellanöstern var planen från början. Urban var bosatt i USA och hade planer på att bli språklärare. Efter magisterexamen började Urban som doktorand fokusera på hur amerikanska medier rapporterade från Irakkriget.
 

När jag ber Urban att förklara sitt arbete beskriver han det utifrån tre aspekter. Det handlar om att konstant vara uppdaterad på och alltid följa med i media. Det handlar inte bara om svensk media utan också den globala. Urban förklarar hur det svenska perspektivet ibland kan vara begränsat och inte ger hela bilden. Att resa är också en aspekt, framför allt i Mellanöstern. Fram tills Mars hade Urban planer på att resa till Irak, Libyen och Afghanistan, men situationen satte käppar i hjulet för resor. Den sista aspekten handlar om vart Urban arbetar, i farliga områden. Områden där man mellanåt utsätts för risker.

Under tiden fokuset låg på doktorsstudier började Urban frilansa. Han beskriver hur han inte började i Mellanöstern, utan besökte istället länder såsom Kambodja och Mexico. När han kom till Palestina kändes det rätt, och lika så i Afghanistan och Irak. Urban förklarar hur det första gulfkriget skapade något av ett dåligt samvete. Han satt själv i USA och såg hur kriget drabbade människorna, och släktingar, i Irak. När kriget 2003 var på ingång kände Urban att han var tvungen att agera.

- Det kändes som min plikt, det låter kanske lite pretentiöst, men jag kände faktiskt att ja det var min plikt att vara på plats och rapportera ur det irakiska folkets synvinkel, förklarar Urban om situationen 2003.

Urban var sedan den enda svenska journalisten som rapporterade direkt på plats i Bagdad vid starten av Gulfkriget.

Jag blir väldigt nyfiken om kopplingen till Mellanöstern och frågar vidare. Urban förklarar hur han är uppvuxen i Sverige med en pappa från Irak, och mamma från Sverige. Urban förlorade sin pappa i tidig ålder vilket ledde till att han började leta efter sina rötter. Han förklarar hur det inte alltid varit en lätt resa och hur han många gånger varit kluven och ställt sig frågan; “vem är jag?”.

Med ett tema kring passion vill jag ta reda på vad målet för Urban är, och vad som driver honom. Urban förklarar hur han hoppas kunna ge en röst till de människor som inte själva har någon och att arbetet ska nå fram till vanliga människor. Han funderar lite på hur han ska formulera sig men kommer till slut fram till hur situationen i svensk media måste förändras.

-Det blir allt för ofta så att det som man tar del av i svensk media är så snuttifierat, förklarar han.

Han fortsätter och förklarar hur svensk media ger en bild utav att konflikter uppstått ur ett vakuum. Det finns alltid ett före och ett nu, ibland även ett efter, som svensk media inte ger plats för. Vi pratar även om hur krigsrapportering ser ut. Jag fastnar på ordet “krigspornografi”, Urban beskriver hur krigssituationen idag är begeistrad kring teknologi och vapen. Mitt i allt det glöms det bort vad vapen faktiskt gör, de dödar människor. Detta leder till att krig idag är riktat mot den civila människan, det är även hon som är mest utsatt i ett modernt krig.

- Vill du överleva ett krig, då ska du vara soldat, säger Urban.

Urban utvecklar om hur han hoppas att hans arbete så småningom kommer att kunna utgöra en grund för landets beslutsfattare. Det är viktigt att veta hur de människor som flytt och hamnat i Sverige har haft det och hur deras situation ser ut.

Arbetet är inte alltid en dans på rosor.

- Det är väldigt svårt att klara sig ekonomiskt, beskriver Urban.

Han nämner att han tycker att arbetet är så viktigt att det ekonomiska inte spelar någon roll. Man får kompromissa för att hitta lösningar. Anledningen till varför det är svårt ekonomiskt är på grund av det låga arvoden som är, man får sämre betalt idag än vad man fick för 10 år sedan. Tidningar lägger ett stort fokus på rewrites vilket leder till stora problem för journalisterna då tidningar inte längre blir beroende av dem. Urban fortsätter att förklara hur detta är en stor nackdel och att det är oärligt. Det är oärligt gentemot läsarna då det är en stor skillnad från att rapportera på plats i jämförelse med att rapportera från en bekväm kontorsstol. Journalister i trygghet utan erfarenheter leder enligt Urban till dålig journalistik. Den dåliga journalistiken i sig blir också en nackdel för demokratin - den ger en oärlig och icke realistisk bild.

Mitt i vår konversation nämner Urban i förbifarten om hur han under en händelse blev kidnappad. Jag vill absolut veta mer och detta och frågar lite senare om riskerna med arbetet, är de värt det?

- Jag försöker att jobba så säkert som möjligt, förklarar Urban.

Kidnappningen förklarar han skedde trots så säker planering som möjligt. En upplevd bilbombing likaså. Det går inte alltid att vara säker. Om situationen på en plats är för farlig väljs den helt enkelt bort, men på grund av begränsade valmöjligheter är inte alltid ens det mest säkra säkert. Alla erfarenheter leder till ett bättre säkerhetstänk i kommande resor.

Utöver jobbet som frilansjournalist arbetar Urban även med säkerhetsfrågor för reportrar utan gränser. Att röra sig runt i världen med ett svenskt pass är ett stort privilegium, passet ger en möjlighet att åka ifrån farliga områden. Journalisterna från de drabbade områdena är tvärtemot fast. Urban beskriver hur han brinner för demokrati, press- och yttrandefrihetsfrågor. Han anser det vara grunden för mänskliga rättigheter.  Andra reportrar som ska ut i världen kan fråga Urban om tips. Han tycker att de frågar alldeles för sällan.

Det regnar fortfarande utanför skolan när jag tackar Urban för vår pratstund och lägger på med många tankar snurrade i huvudet. Det var en mycket lärorik stund och jag tar med mig mycket ny kunskap om yttrande- och pressfrihetens stora betydelse.

REPORTAGEBILD 1 (överst): Urban arbetar oftast i krigsdrabbade områden. BILD: Urban Hamid

REPORTAGEBILD 2 (nederst): Som journalist och föreläsare kan man inte jobba för pengarnas skull. BILD: Mette Träff