"Okunskapen ett hot mot demokratin"

Publicerad 2016-09-02 20:15

Aftonbladets chefredaktör Sofia Olsson Olsén anklagas varje dag för att "mörka sanningen". Hon berättar för Mobile Stories varför det skrämmer henne.

 

– Vi är  inne i en period i Sverige som är farlig i sig, politiskt. Och har vi då inte mediekonsumenter som vet vad som är skillnaden på  journalistik och en känsla eller åsikt så kommer det här gå åt åt helvete. Alltså på riktigt.

 

Sofia Olsson Olsén har en bekymmersrynka i pannan. Hon spänner blicken i oss för att understryka allvaret i det hon säger. Sedan hon blev chefredaktör för Aftonbladet våren 2016 har hon ägnat mycket tid åt att rensa inkorgen från hatiska mejl. Avsändarna brukar ha en sak gemensamt. 

 

– De tycker att vi mörkar och ljuger, att sajter som Avpixlat skriver hur det egentligen är. I deras värld borde vi hänga ut alla misstänkta gärningsmän med namn och bild – men bara om de har utländsk härkomst. Kunskapen om de pressetiska reglerna är så fruktansvärt låg. 

 

Den senaste tiden har hon skrivit flera krönikor på den egna sajten om de pressetiska system som Aftonbladet och andra etablerade medier är anslutna till.

 

Poängen med pressetiken är att ge läsarna eller användarna en så sann bild som möjligt av vad som hänt, och att personer som är med i artiklar, filmer eller radioinslag inte ska skadas. Nyhetsrapporteringen ska  inte heller avslöja en persons sexuella läggning eller vilket land en person kommer ifrån – om det inte har någon betydelse för sammanhanget.

 

– Jag har tagit på mig en roll nu att prata om det här hela tiden. Vad är den svenska pressetiken? Vad är det att vara ansvarig utgivare och ta ansvar för det vi skriver och publicerar. Vi måste prata om det här, hantera de här frågorna som brinner i vårt samhälle. 

 

Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.

Ur de pressetiska reglerna

 

Varför ska man inte skriva varifrån misstänkta gärningsmän kommer?

 

– Om det är betydelsefullt för sammanhanget så har jag inga problem med att det skrivs ut, men oftast är det inte relevant. Om en inbrottstjuv är född i Skövde eller i Mogadishu har ingen relevans för inbrottet i sig. Det finns otäcka strömningar i samhället som försöker förklara brottslighet med etnicitet. Det är allvarligt och mycket obehagligt.

 

Den som googlar valfritt ämne i dag kan får upp från alla möjliga källor. Googla "invandring" och träffar från främlingsfientliga sajter som Avpixlat och Exponerat blandas med information från Wikipedia och etablerade nyhetsmedier. Det ställer ganska höga krav på den som läser att avgöra vilka källor som är trovärdiga. 

 

– Vad händer när läsare inte förstår skillnaden mellan Aftonbladet och Avpixlat? Det är viktigt för alla i en demokrati att begripa vem som skriver vad och varför, att kunna grundläggande källgranskning, att förstå att det kan finnas bakomliggande agendor. Konsekvenserna i ett medielandskap när användarna eller läsarna inte förstår detta  är ett hot mot demokratin.

 

Vad är skillnaden mellan Avpixlat och Aftonbladet?

 

– Aftonbladet följer de pressetiska reglerna, det innebär att vi tar ansvar för vad vi skriver. Att det är sant, att det är relevant, att vi så långt det är möjligt har flera källor till de uppgifter vi publicerar.

 

I de pressetiska reglerna står också att rubrik och löpsedel måste ha täckning i artikeln. Kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen blir ibland kritiserade just för att vinkla för hårt i rubrik och löpsedel för att locka kunder eller jaga klick. 

 

–  Vi har ingen avsikt att ljuga. Vi har ju varit beroende av att sälja lösnummer i butik. Därför har det alltid varit i kvällstidningsbranschen att rubriken ska ju locka in till läsning. Den kan ju vara lite skruvad. Men det här är ju en del av spelet mellan oss och läsarna. 

 

 

Aftonbladet blev tidigare i somras anklagade för att ha brutit mot de pressetiska reglerna. Det var efter att tidningen publicerat en bild på en man som just fått beskedet att hans fru och barn dött efter terrorattacken i Nice. Reaktionerna på sociala medier var starka. Publiceringen kallades smaklös och vidrig, men Sofia Olsson Olsén försvarade  publiceringen på Twitter där hon skrev att den var noga övervägd och att mannen pratat om sin sorg i flera andra medier. Hon utvecklade sedan sina argument i branschtidningen Resumé.

 

Att vara ansvarig utgivare i dag är på många sätt tuffare än för tio år sedan. Nyhetsrapporteringen är snabbare. Medarbetarna sänder live på nätet och alla har knapparna för att själva trycka ut artiklar på sajten. Det är viktigare än någonsin att de pressetiska reglerna sitter i ryggraden hos varje medarbetare. 

 

– Jag kan såklart inte läsa 350 artiklar varje dag. Jag måste lita på att medarbetarna kan reglerna. Och det gör de, jag har otroligt duktiga medarbetare. 

 

Hennes roll är att se till att de har de resurser som krävs för att göra jobbet. Och att se till att hålla Aftonbladets löfte till läsarna. 

 

– Att göra livet lite lättare, Sverige lite bättre och världen mer begriplig. Det är vårt löfte och det jag brinner för.

 

LÄS OCKSÅ:

Mobile Stories: Bakom rubrikerna på Sveriges största tidning

Aftonbladet: Att visa hänsyn – inte detsamma som att mörka

Aftonbladet: Journalistik är att ständigt göra ett urval 

Resumé: Aftonbladet om den kritiserade bilden: Den är ett tidsdokument

PO: De pressetiska reglerna

 

DISKUTERA:

Varför finns de pressetiska reglerna?

Vad kännetecknar ett nyhetsinlag som följer de pressetiska reglerna?

Dela