Jessica skadade sig själv med sexbilder

Publicerad 2015-11-20 21:00

Kan det vara en form av självskadebeteende att lägga ut nakenbilder och filmer på nätet? — Ja, säger Jessica, 19. Hon blev sedd, fick bekräftelse – och började sedan ta kontakt med killar för att ha sex mot sin vilja.

 

Jessica bor i en liten ort i Härjedalen. Hon växte upp i en familj som ”hade det väldigt väl ställt ekonomiskt och relationsmässigt”.
 

– Mamma var otroligt sprallig och omtänksam. Pappa var ett busfrö. Jag själv for runt åt alla möjliga håll och kanter, skrek av glädje och fantasin sprudlade. Pappa var alltid så engagerad i våra lekar och la ner all passion i att klä ut oss - och sig själv - till indian om vi ville det. Han åkte alltid med i alla karuseller på Liseberg och byggde en koja med tre våningar i trädgården åt mig och min bror. Jag älskade lek och äventyr och mamma sa att jag alltid hade kvistar i håret och sand i hårbotten. När sommaren kom var benen fulla med blåmärken.

 

För Jessica blev klivet in i tonåren och puberteten en ”resa i bekräftelse”.

 

– Jag ville synas och höras och började chatta med massa killar som jag hade fått kontakt via en sida. De bad mig visa mina ”söta små bröst” eller dansa lite för dem i webbkameran. Varje gång gjorde jag som de sa. Efter att kameran hade stängts av och de hade fått som de ville och var klara låg jag kvar ensam, rädd och smutsig. Jag hatade mig själv och var livrädd att bilderna skulle komma ut. Jag var så himla äcklad av dessa män, samtidigt som jag inte kunde sluta. 

 

Jessica hade en profilsida på sajten Kamrat, precis som många andra kompisar hade.

 

– Min bild var en på mina otroligt små tuttar i en push up-bh. I beskrivningen skrev jag flirtigt och överdrivet. Väldigt inbjudande. När någon tog kontakt med en fortsatte sedan konversationen på MSN. Det kunde hända att man skrev något om sig själv, men oftast gick killarna rakt på sak och frågade vad jag hade på mig och hur jag brukar onanera, till exempel. Sedan ville de sätta på webbkameran. Ibland skickade jag bilder. När killarna hade fått det de ville drog de från chatten direkt. 

Innan Jessica började skicka nakenbilder och visa sig i webbkameran tänkte hon aldrig på att det hon visade skulle kunna spridas.

– Men ju mer tiden gick, desto räddare blev jag. Rädslan över att någon av dessa killar jag chattat med skulle kontakta mig och pressa mig på någonting …

 

 

Den rädslan, hålet i själen, gjorde att Jessica började träffa killar, fysiskt.

– Jag hade sex mot min vilja, något som hela tiden lämnade ett större hål än det jag ville fylla. Jag var en hora. En slampa. Ett äckel. Även om jag hade vänner jag delade allt med var detta något jag gjorde bakom stängda dörrar.

Jessica vet inte om bilderna och filmerna hon har tagit på sig själv har spridits.

– Jag kan bara berätta om den ångest som finns att det en dag kan hända. Eller att det en dag kommer att hända. 

 

Jessica berättar att hon ägnade sig åt sex på nätet mellan hon var 13 och 15 år – och när hon var 17 vågade hon äntligen avslöja sin mörka hemlighet för första gången.

– Jag berättade om allt för min pojkvän och för en nära vän, det var först då jag insåg vad jag hade hållit på med. Jag hade liksom tryckt undan allt så länge och det var en självklarhet att det var något som jag skulle hålla för mig själv, säger Jessica.

 

Vad hade du velat att någon i din omgivning hade gjort?

 

– Helt ärligt? Slagit mig på käften. Jag hade behövt någon som sa till mig att allt sitter i mitt huvud och att jag egentligen har det otroligt bra. Jag hade behövt någon som satte mig på plats. Jag tror att det som försatte mig i den här situationen var den skuld jag kände att jag kom från en rik familj, en bror med många MVG och att vi hade perfekt relation med varandra. När jag väl kom in på spåret att jag började skolka och röka kände jag att jag redan hade blivit en viss person och att jag inte kunde ändra mig. Då var det liksom för sent att ta tag i skolan och börja vara snäll mot mamma och pappa – vilket till slut resulterade i att jag började visa mig i webbkameran. Där jag kunde vara exakt vem jag ville eller låtsas vara flera olika personligheter. Jag skulle kanske ha berätta för någon om jag hade blivit påkommen, men det var jag ständigt livrädd för. 

 

 

Vad gav bilderna dig?

 

– Självförtroende och självkänsla. Jag kunde liksom bestämma vem jag var och det var alltid jag som bestämde. Jag visste att jag bara kunde stänga av när jag ville eftersom att de ville ha mig och inte tvärtom. Jag hade alltid övertaget. Det gav mig en känsla av att vara uppskattad, när så många ville ha mig. 

 

Vad är du rädd för idag?

 

– Min karriär och skammen kring det. Jag är rädd att bilderna fortfarande finns i fel händer eller att någon har tagit en skärmdump. Jag tror även att det skulle vara svårt för andra att förstå. Man hör bara om folk som skär sig, men det finns så många andra sätt att skada sig än folk vet. Sedan finns givetvis skammen i det sexuella, det pinsamma i att prata om det. Men jag har stora framtidsdrömmar. Jag vill gå långt, men viktigast av allt: jag vill vara lycklig. Jag vill alltid känna att jag gör något av värde, umgås med de som ger mig något och njuta av varje stund. Jag vill hjälpa andra.

 

page Slideshow: 
Content: 

 

 

 

Dela