Här får dina urvuxna kläder nytt liv

Publicerad 2016-03-16 18:00

På två veckor lyckas Facebook-gruppen RHEB fylla flera lastbilar med lådor till flyktingar vid Europas gränser.  "Det är helt klart så att vi mår bättre av att hjälpa", säger grundaren Rufus Lidman. 

Sju symaskiner behövs till kvinnor som flytt slaveri hos IS! Efterlysningen postas i Facebook-gruppen Flyktinghjälp vid gränsen, RHEB. Två veckor senare står 34 symaskiner redo för transport till det yezidiska flyktinglägret i norra Irak. .

 

Fryser människor ihjäl vid gränsen till Makedonien? Då skeppar Rufus Lidmans Facebook-grupp vinterkläder och varma skor till flyktingarna. Behöver utmattade och nedkylda båtflyktingar på Kalymnos någonstans att övernatta? Toaletter och duschar installeras i en lokal där lokalbefolkningen kan ta hand om de som kommer. I grekiska Idomeni, där den så kallade Balkanrutten stängts av vid ungerska gränsen, lever 14 000 flyktingar i ett ingenmansland utan tillgång till mat. Då startar gruppen ett matprojekt som ska leverera halalmat till gränsen.

 

Rufus Lidman är inte den som sitter still i tv-soffan. Sedan han startade en Facebookgrupp för flyktinghjälp i september 2015 har gruppen lyckats samla in och ordna frakt för 30 ton förnödenheter till omkring 60 000 flyktingar. All med ideella krafter, sponsring från företag och massor av god vilja. 
 

För Rufus började det med bilden på Alan Kurdo som spreds i medierna in september förra året. Pojken var ungefär jämnårig med Rufus Lidmans egna små tvillingpojkar.

 

– Det är ju hemskt att det skulle krävas för att man skulle fatta. Men det tog ju direkt i hjärtat, särskilt när man har barn själv. Hela kroppen blödde.

 

Men det var först när familjen åkte ner till sin semesterbostad på grekiska Kalymnos som han började agera. De hade sett fram emot några veckors bad och sol tillsammans, för att koppla bort vardagen, men möttes av något helt annat.

 

– Det var inte det paradis på jorden som det brukar med 17000 utmattade flyktingar, blöta och traumatiserade. Det var vidrigt.

 

Just där och då kunde Rufus inte göra något eftersom han hade barnen med sig. Men han startade ett upprop på Facebook och en grupp som han kallade Refugees Help by European  Broders, RHEB, eller Flyktinghjälpvidgränsen på svenska. Han var frustrerad över den pågående katastrofen och över att ingenting hände, eller att det som hände gick allt för långsamt. 

 

Det visade sig att fler kände som Rufus. Med några samtal till vänner i Kalymnos och med ett snabbt växande antal medlemmar i Facebook-gruppen hade han snart orkestrerat en hjälpsändning av 25 väskor med begagnade kläder ner till flyktingarna i Kalymnos. Fritidsresor sponsrade frakten. 

 

Samtidigt nätverkade Rufus med aktivister på plats och han fick tillgång till borgmästaren och polisen, som hjälpte donerade lokaler där ett flyktingläger kunde installeras. 

En framgångsfaktor har varit att Rufus på sitt "riktiga" jobb hjälper företag att skapa digitala strategier, alltså hur de använder digitala kanaler som sociala medier till exempel, för att nå sina mål.

 

–  Utöver att sälja fler mobiltelefoner så kan jag nu använda den här kompetensen för att hjälpa flyktingar och barn som lider.

 

Den andra framgångsfaktorn var en vältajmad försäljning av familjens bostadsrätt, som hade gått upp med en och en halv miljon bara under ett års tid. Rufus satsade 100 000 av dessa för att kickstarta hjälpverksamheten. 

 

– Jag lovade att satsa en krona för varje krona vi fick in till verksamheten. 

 

Efter bara några veckor hade Rufus grundbulten på 200 000 kronor.

 

Därefter har antalet medlemmar i gruppen bara fortsatt att växa.

 

– Det har bara strömmat in nya medlemmar. Jag är fortfarande helt chockad. Men det är helt klart så att vi mår bättre av att ge till andra. Oavsett om altruism finns på riktigt eller om det bara blir roligare att se sig i spegeln spelar ingen roll. Huvudsaken är att det ger resultat och att barnen får hjälp.

 

RHEB:s  tidslinje på Facebook är som ett dokument över hur flyktingströmmarna ritats om allt eftersom Europas länder stängt sina gränser. Från grekiska ö-världen, dit båtflyktingar fortfarande tar sig från Turkiet, har gruppen riktat sina insatser på olika platser längs Balkanrutten – i Slovenien och Makedonien och nu senast i det lilla grekiska samhället Idomeni vid gränsen mot Ungern.

 

I början av mars flög Rufus Lidman till ett flyktingläger i kurdiska Irak. Här lever omkring 5000 yezidier, som sett sina familjemedlemmar avrättas eller som flytt fruktansvärda övergrepp de utsatts för som sexslavar åt IS-soldater. Sensommaren 2014 kidnappades omkring 6 000 kvinnor kvinnor och flickor efter att ha sett sina bröder och pappor dödas framför sina ögon. Ett par tusen av dem har lyckats fly eller rymma och bor under extremt fattiga förhållanden i flyktinglägret. Behoven är extrema. 

 

– Det känns provocerande att säga det, men det mesta vi upplevt hittills känns som väldigt ”ordnade” förhållanden jämförelsevis. 

 

Snabbt styrdes insatserna om och med bara en veckas varsel lyckades gruppen samla in en hel lastbilslast med kläder och leksaker som delats ut i lägret. RHEB har vissa fördelar jämfört med stora och etablerade hjälporganisationer. Eftersom de alla jobbar ideellt så går varenda krona av de pengar som skänks direkt till flyktinghjälp och inte löner till anställda. En annan fördel är snabbheten. När Rufus var på plats i flyktinglägret upptäckte de att flera av de kvinnor som fritagits ur IS våld var professionella designers och eller var duktiga på att sy. Direkt efterlyste han symaskiner till dessa sju kvinnor med familjer, via Facebook-gruppen. En vecka senare hade gruppen lyckats samla in inte sju, utan 34 symaskiner till flyktinglägret.

 

Nu väntar en del jobb för att få hela symaskinsprojektet att fungera i praktiken.

 

– De flesta av oss har sett eller åtminstone hört talas om olika projekt i utvecklingsländer där det kommer "smarta" i-landsfolk och dumpar grejer som de tror är bra, och sedan åker därifrån i tron att de räddat världen. Något år senare får vi se bilder på maskiner som står och rostar, hus som står tomma, människor lika illa däran. Vår viktigast uppgift innan vi åker ner och "dumpar" massa maskiner är därför just att säkerställa den lokala infrastruktur och support som krävs för att hela projektet faktiskt kommer kunna göra skillnad på riktigt.

Nästa uppdrag blir att försöka få igång en utbildningsverksamhet över internet.

 

När vi frågade lägerchef och äldre på vad som är det viktigaste behovet just nu, så säger man kläder och mat. När man frågar barnen, så säger de "education".

 

Gruppen kommer därför i ett lite längre projekt att hitta en digital lösning med datorer på plats för att kunna undervisa via förinspelade föreläsningar, interaktiva hemläxor och skypeföredrag från kurdiska lärare i Sverige. Av de flyktingarna i Dohuk är 65 procent under 18 år. Många av dem har gått i skolan innan Daesh attackerade deras byar. Just nu har deras liv stannat upp. Utbildning skulle kunna ge dem hopp om ett nytt liv någon gång längre fram. 

 

LÄS MER:

Mobile Stories: Daesh handlar bara om våld och våldtäkt

Mobile Stories: Här får IS fritagna slavar kläder från Sverige

 

FÖRDJUPNING OCH LÄRMATERIAL

Amnesty: Flyktingarna och gränserna – en källkritisk övning

Dela