The Breakfast Club är en highschool-film från 1985 som är regisserad av John Hughes.

Filmen handlar om fem ungdomar som kommer från olika grupper i skolan. Det är Andy (Emilio Estevez) idrottaren, Brian (Anthony Michael Hall) nörden, John Bender (Judd Nelson) rebellen, Claire (Molly Ringwald) den bortskämda och Allison (Ally Sheedy) den udda. Dessa ungdomar har alla kvarsittning och har samlats i skolan en lördagsmorgon. Den biträdande rektorn, Richard Vernon (Paul Gleason) möter dem i biblioteket och ger dem åtta timmar på sig att skriva en uppsats på 1000 ord om vilka de tror att de är. De får varken prata eller röra på sig under dessa åtta timmar. Deras första mål är att klara sig igenom dagen, men allt eftersom timmarna går tvingas de att öppna upp för varandra mer och mer.

Filmen utspelar sig på 80-talet, då många liknande filmer gjordes. Speciellt av samma regissör, t.ex: Pretty in Pink, Some Kind of Wonderful och Can't Buy me Love, som jag också rekommenderar. John Hughes 80-talsfilmer har nästan blivit en genre i sig. The Breakfast Club utspelar sig under en och samma dag och nästan i samma rum under hela filmen, förutom någon enstaka gång när de lyckades ta sig ut ur biblioteket.

Språket i filmen varierar mycket beroende på vem det är som pratar. Rebellen svär till exempel mer än nörden. Alla karaktärerna har väldigt bra ordförråd och de använder sig av många referenser till 80-tals musik och film.

Filmen börjar med ett vanligt intro där man får se alla huvudkaraktärer komma till skolan och man får reda på vad de är för slags elever utifrån det. I själva filmen händer det egentligen inte jättemycket, de pratar och bråkar mest med varandra tills Bender hämtar en påse marijuana ur sitt skåp och de sätter sig och röker. Under denna delen av filmen öppnar de alla upp för varandra och de inser att trots att de tillhör olika grupper i skolan så kan de fortfarande vara vänner, eftersom de alla plågas av samma problem hemma, vilket också är budskapet i filmen - människor har mer gemensamt än vad man tror. Filmen slutar med att vi får höra uppsatsen som Brian skrev åt dem alla där han skriver att de tillsammans har insett att ingen av dem tillhör enbart de särskilda grupper som de umgås inom i skolan, utan alla är en idrottare, en nörd, en rebell, en bortskämd och en udda person innerst inne, och medan en berättarröst läser upp detta, så klipper de mellan alla karaktärerna och hur de kliver in i sina bilar och fortsätter sina liv. Här får man även se den ikoniska scenen när John Bender går över fotbollsplanen och höjer sin näve i luften i triumf.

Jag gillar hur den här filmen är så annorlunda från andra filmer. Det händer egentligen ingenting speciellt i hela första halvan av filmen, men ändå är den spännande på ett helt nytt sätt. Denna filmen ger ett helt nytt perspektiv att se high-schoollivet på.