Bakom rubrikerna på Sveriges största tidning

Publicerad 2016-08-23 11:15

Den som lyckas fälla en korrupt politiker eller avslöjat en fifflande företagsledare har haft en bra dag på jobbet. Men livet som journalist på Aftonbladet handlar också om klickstatistik och om att alltid vara först med en nyhet. 

 

– Var vill du ha oss?

 

Finansminister Magdalena Andersson (S) vänder sig till Aftonbladets fotograf Carolina Byrmo. I soffan blir bra. Där faller ljuset snyggt på ministerns ansikte när hon pratar. Vi befinner oss inne på finansdepartementet i Stockholm, där Aftonbladets reporter Pär Karlsson och fotografen Carolina Byrmo ska träffa finansministern och Per Bolund (MP), som är finansmarknadsminister, om läget i Sveriges ekonomi. Dagen efter ska regeringspartierna göra sin årliga utflykt till Harpsund, för att äta kräftor och snacka ihop sig inför höstens budgetproposition.  

 

Nu sitter ministrarna tätt ihop soffan och svarar på Aftonbladets reporter Pär Karlssons frågor. När Magdalena Andersson pratar nickar Per Bolund instämmande och tvärtom. Trots att de representerar olika partier verkar de trivas ihop. Men Pär Karlsson vet att det kanske inte bara handlar om att ministrarna gillar varandra. 

 

– Det är viktigt för regeringspartierna som ska styra 

tillsammans att visa att de kommer överens och kan samarbeta, säger Pär Karlsson i hissen ner, när vi senare följs ut av en pressekreterare.

 

Då har Magdalena Andersson och Per Bolund hunnit berätta att statsfinanserna, med andra ord Sveriges ekonomi, är starka och regeringen lyckats få skutan Sverige på rätt kurs igen efter att de tagit över rodret efter Alliansen efter valet 2014. Att framhäva regeringens framgångar hör såklart till spelet. Ministrarnas uppgift är att förmedla till väljarna att de har den bästa politiken för att styra Sverige. Pär Karlssons uppgift är att ställa frågor, ibland kritiska, och att hitta nyheten i det han hör. 

 

Han känner sig hemma i korridorerna på Finansdepartementet och har gjort samma intervju inför Harpsund flera gånger tidigare. Han kallar finansministern för ”Magda”.

 

– Man träffas ju ganska mycket så till slut får man något slags relation. Men det är ju också så  att man inte längre är ”ni” med politiker och kallar dem vid efternamn. 

 

Några kramar eller kindpussar är det dock inte fråga om. De hälsar och pratar vänligt, men både ministrar och reporter väljer sina ord väl. Magdalena är klädd i kavaj och kjol och inte ett hårstrå är i ofas med frisyren. Media är hennes viktigaste kanal till svenska folket och vad hon ger för intryck har stor betydelse för opinionssiffrorna och hon är väl medveten om att Aftonbladet har över 3 miljoner läsare. Ministrarna har makt, men minsta felsägning eller felsteg kan leda till ett mediadrev.

 

Först när själva intervjusituationen är över och fotografen vill knäppa några extra bilder ute blir stämningen något mer avslappnad. Magdalena och Per Bolunds hår rufsas till i sensommarvinden ute på terassen. 

 

Tillbaka på Aftonbladets redaktion i centrala Stockholm slår sig Pär Karlsson ner vid sin dator på samhällsredaktionen.

 

Samhällsreportrarnas uppdrag är att följa det som händer i svensk politik. 

 

– Det roligaste är när vi har dragit fram något eget, som ingen annan har, säger Pärs kollega Olof Svensson.

– Det är kul när det får ett stort genomslag också. När vi hittar något som berör många människor och som är överraskande, fortsätter Pär.

 

Men uppdraget är inte klart bara för att artikeln är färdigskriven och publicerad. Att följa statistiken över hur många som klickar på artikeln är lika viktigt. 

 

– Om den inte klickas kan man pröva med en ny rubrik. Vi vill ju självklart att folk ska läsa våra artiklar också, säger Olof.

 

Men sett till antalet klick så är avdelningen ”Viralt” som sitter en bit bort i det öppna kontorslandskapet mer framgångsrika. Det är här de så kallade klickisarna produceras. Statistiken över antal klick för varje artikel och hur läsarna delar analyseras vid varje morgonmöte. 

 

Då är det som en maskin som går igång här. Alla vet exakt vad de ska göra

Hanna Olsson, Breaking News-chef

 

Mitt i det öppna kontorslandskapet – i redaktionens hjärta – sitter Breaking News-avdelningen. De som sitter här jobbar närmast nyhetspulsen och pumpar hela tiden ut nyheter på Aftonbladets hemsida. Nu är det lugnt men plötsligt kan det hända något. Någon ser en en tweet, ser något på en annan mediekanal, får ett nyhetstips av en läsare eller en kollega ute på fältet. Då blir det fullt ställ.

 

– Då är det som en maskin som går igång här. Alla vet exakt vad de ska göra. Jag tror att alla som har spelat i ett lag vet vad jag menar. När det börjar att hetta till så går allt automatiskt. Det är då det är som roligast att jobba, säger Breaking News-chefen Hanna Olsson.

 

 

Det är en kamp på minuten mellan nyhetssajterna om vem som är först ut med senaste nytt. Breaking News-journalisternas uppdrag är att vara så snabba som möjligt och samtidigt så korrekta som möjligt.

 
– För oss är det viktigt att alltid vara först med en nyhet. Men det måste också vara rätt. Det är en trovärdighetsfråga för oss. Om folk som kommer in ser att vi har fel då går de till en annan sajt nästa gång. Därför är vi väldigt noga med att kolla vilka källor informationen kommer från. Vilka andra nyhetsmedier och källor litar vi på och när måste vi ringa upp folk och kolla lite noggrannare? Om vi får information från regeringen till exempel så litar vi på det, men får vi in ett tips från en läsare måste vi ringa och kolla det. 

 

På stora skärmar över hennes avdelning rullar senaste nytt från brittiska Sky News, från Aftonbladets egen nyhetskanal vid sidan av statistik över besökarnas beteende på nätet. Antal klick, men även hur länge läsarna stannar på sajten är viktigt. Statistiken används när Aftonbladet säljer annonser till företag som vill synas på sajten. 

 

Sofia Olsson Olsén är både chefredaktör och vd för Aftonbladet. Det innebär att hon både är ansvarig för att pengarna trillar in så att Aftonbladet kan fortsätta att göra journalistik, men också för kvaliteten på journalistiken. 

 

– Min roll är att se till att det finns resurser för att alla andra ska kunna göra sitt jobb. 

 

 

Att vara ansvarig utgivare är ett roligt, men ett ganska krävande jobb, kanske mer krävande än för 20 år sidan. 

 

 Jag är ju den som faktiskt kan hamna i fängelse om något går fel. 

Sofia Olsson Olsén, chefredaktör och ansvarig utgivare

 

– I dag är alla som jobbar här publicister som verkar i en live-miljö. Vi står därute, vi sänder direkt, varje enskild medarbetare har knapparna för att publicera direkt ut på sajten. Det innebär att alla måste vara extremt informerade om hur pressetiken fungerar och vilka regler vi har att förhålla oss till. Jag är ju den som faktiskt kan hamna i fängelse om något går fel. 

Reportern Karin Ahlborg kan de pressetiska reglerna på sina fem fingrar. Hon har jobbat som reporter på Aftonbladet i många år. Vad som är en bra nyhet sitter i ryggmärgen. 

 

– Det som är sant, relevant och intressant brukar man säga. En nyhet är också något som känns nytt. Som nyhetsreporter gäller det att hela tiden skanna av sin omgivning och hitta sådant som går utanför det vanliga, något som bryter ett mönster. Det kan vara något man inte känner till eller något man känner till men ser i ett nytt sammanhang. Något som är på ett annat sätt än man trott. 

 

På Aftonbladet är fotograferna också nyhetsjägare. Ofta är det bilderna som är själva nyheten och texten kommer i andra hand. Fotografen Jimmy Wixtröm har varit med att fälla en statssekreterare, efter att han fotograferat henne pussandes en TV-reporter på ett café i Stockholm. Utan bilden hade det inte blivit någon nyhet. 

 

– Ofta är det bilden som är nyheten på Aftonbladet. Jag tänker mer att jag ska hitta nyheten än att det ska vara fint ljus. 

 

Att bilden ska vara sann är lika viktig som för en reporter. På samma sätt som en artikel måste vara sann så måste bilden vara sann. Att fixa till ljus och kontraster i bildarna före publicering är  rutin, men att ändra innehållet i Photoshop, att lägga till eller dra ifrån saker, är ett brott mot de pressetiska reglerna.  

 

 

 

 

Jag tänker mer att jag ska hitta nyheten än att det ska vara fint ljus. 

Jimmy Wixtröm

 

Då har rubriksättarna mer fria händer. Innan Internet slog igenom såldes kvällstidningarna – Aftonbladet och Expressen – i lösnummer med hjälp braskande löpsedlar utanför butikerna. Det finns en tradition av att göra allt för att locka läsare att plocka upp plånboken och köpa tidningen. Den traditionen lever kvar i rubrikerna på nätet som är stora och ibland skruvade och med stora bilder och färgglad grafik. Här handlar det inte om att få någon att köpa en hel tidning utan att få läsaren att klicka sig in i artikeln och ta del av hela innehållet. 

 

Chefredaktören Sofia Olsson Olsén är väl medveten om att kvällstidningarna inte hamnar lika högt upp på förtroendelistan som till exempel Dagens Nyheter eller Sveriges Radio gör. 

 

– Aftonbladet har alltid varit i behov att dra fram pengar. Alla medarbetare är medvetna om att vi varje dag skapa klicken på nätet. Men publicistiken och journalistiken är basen för allt vi gör. Om inte vi har en trovärdighet för det vi publicerar så kan vi ju inte sälja annonser längre heller. Men vi har ingen ambition att ljuga. Rubriken kan vara lite skruvad för att locka till läsning. Det är spelet mellan oss och läsarna. Du vet att du kommer att få granskningarna och den djupa journalistiken men vi är kända för att ha en mix. Om du går in på Aftonbladet ska du också kunna få lite lätt underhållning. 

 

DISKUTERA:

Vad är skillnaden mellan public service och affärsdrivna medier?

Hur kan det påverka innehållet?

Vad är en nyhet?

Varför behövs det fria medier?

 

LÄS OCKSÅ: Okunskapen ett hot mot demokratin

 

 

Dela